Under min vistelse i Rom i påsk lär tidningen Dagen ha gjort en granskning av landets ledarsidor.
Tidningen kunde konstatera att det råder förgubbning.
Det är inget nytt. När jag började i ledar-branschen för 16 år sedan var jag en av de få kvinnliga ledarskribenterna. När jag blev chefredaktör för Örebro-Kuriren var jag den enda kvinnliga chefredaktören tills Marita Ulvskog senare blev chefredaktör för Dala-Demokraten och därefter Lotta Gröning på Norrländska Socialdemokraten. Inom den borgerliga pressen fanns på den tiden bara en kvinnlig chefredaktör, Christina Jutterström (DN och sen Expressen), men hon skrev inte ledare.

Tyvärr hänger förgubbningen i. Dock inte på Aftonbladet!
På vår ledarredaktion är vi fyra kvinnor (Lena, Åsa, Nisha och jag själv) och tre män (Olle, Ingvar o Mats) i en ålder från 28 till 62 år. Till detta kommer att vi har en gästkrönikör som också är kvinna - Emine Onatli.

Det stora problemet har inte varit homogeniteten vad gäller kön och ålder för vår del utan vad gäller etnisk bakgrund. Men i dag har vi en skribent med assyrisk bakgrund (Nisha) och en med kurdisk (Emine) vilket är jättebra.
Aftonbladet har den bäst "mixade" ledarredaktionen ur alla aspekter. Vi slår våra konkurrenter med hästlängder.
Det är jag stolt över.

En av Rysslands modigaste journalister, Anna Politkovskaja, medarbetar regelbundet på Aftonbladets kultursidor. Hon är reporter på den frispråkiga tidningen Novaja Gazeta.
Nu utvidgar Aftonbladet samarbetet. I dag är det premiär för vår nättidnings särskilda Rysslands-avdelning.
Varje måndag kommer en artikel ur Novaja Gazeta att publiceras i Aftonbladet på nätet.

Vid stora händelser i öst kommer vi också att samarbeta med de oberoende journalisterna på Novaja Gazeta.
På så sätt kan vi svenskar få en bättre bild av vad som sker i Putins Ryssland och samtidigt kan Aftonbladet stötta demokratins kämpar som dessa journalister i sin dagliga kamp är.

TT skriver om Europarådets nya kommissionär Thomas Hammarberg. Han har publicerat en artikel som kritiserar kriget mot terrorismen utifrån de mänskliga rättigheterna.
Hammarberg nämner bland annat det svenska fallet med de två utvisade egyptierna.
Det är utmärkt att Hammarberg kräver att terrorbekämpningen inte får strida mot humanitära lagar och internationell rätt.

Märkligare är TT:s referat:
"Som exempel på hur europeiska länder slirar på dessa metoder tar Hammarberg upp fallet med de båda egyptierna som under brutala former transporterades till Egypten av CIA på direkt uppdrag av den dåvarandde utrikesministern Anna Lindh".

Hammarberg skriver ingenstans i sin artikel att CIA-samarbetet skedde på uppdrag av Anna Lindh.
Det är TT:s eget tillägg.
Vet TT något mer om kontakterna mellan Säpo och regeringen än de som redan avslöjats i medierna?
KU konstaterade ju att ord fortfarande stod mot ord om att anlita CIA. I UD:s egen genomgång framgår att något samarbete med amerikansk personal inte var uppe vid Säpos dragning på UD.
Finns det nytt material som belägger att regeringen godkände de amerikanska agenterna?

Aftonbladets ledarsida har tillsammans med TV4:s Kalla fakta varit de som hårdast gått åt regeringens hantering av fallet med egyptierna. Det är uppenbart många inblandade i denna affär och långt ifrån självklart att utrikesminister Anna Lindh skulle vara den som godkände CIA-medverkan.
Men TT verkar veta. Eller?

I går kväll skrev jag en upprörd bloggnotis om Rapports hånfulla inslag mot Bosse Ringholm.
Flera läsare har hört av sig och håller med.

Så här skriver Sven-Olov Johansson i Kalix:

Hej Helle!

Jag upprördes också av rapport-inslaget omkring Bosse Ringholm - - -
Detta leder till följande undran: Finns det vissa medarbetare vars enda uppgift är
att uppträda som häcklare eller huliganer med en enda uppgift att stressa
fram situationer som ska ge utrymme för negativa bilder av personerna och
inte sakfrågorna och felsägningar och feltolkningar blir budskapet?
När sedan inslaget kommer in i finrummet ( studion ) då är det a- laget som
tar över och börjar analysera smörjan. Man får tydligen inte i frågasätta
vad som sänds enl. YGL, men man undrar ju!.
Jag tycker heller inte att det här är god journalistik, vill man vara lite
hygglig kan man kallla det för ett taffligt utslag av journalism.

Onsdag innebär oftast en lång mötesdag för mig. Har därför inte kunnat blogga något särskilt i dag.
Nyhetsmässigt har det känts som lite av "dagen efter" med tanke på den intensiva "Freivalds-dagen" i går.
I dag har dock regeringen presenterat mängder med propositioner. Det har alltså gjorts politik i dag.
Vi återkommer till en del av dem på ledarsidan framöver.
Här kan du läsa dagens ledare om Freivalds-avgången och Mats Engströms krönika om europapolitiken.

I morse fick jag frågan av en TV-reporter: Är Laila Freivalds en tio- eller tolvtaggare?
Jag hatar den sortens journalistiska hållning - som om journalistik är en form av älgjakt.
Det är ingen som helst "seger" att Freivalds avgick. Journalister ska granska makten, javisst. Men vi ska sannerligen inte se oss som något jaktlag. Då är vi illa ute.

Lika märkligt är det när makthavare skyller sina tillkortakommanden på medierna. Granskningen av Freivalds var stundtals utan nåd inte minst den oproportionerliga kritiken mot henne när det gällde flodvågskatastrofen. Men att kalla den senaste Muhammed-affären för mediedrev är direkt felaktigt - det pågår faktiskt en JK-utredning.
Media och makten är ett ämne jag lär återkomma till.

Phu, jag har nu kommit hem från Aktuellt-studion. I foajén när jag kom till TV-huset stod TV4:s reporterteam och ville intervjua mig för deras 22-sändning.
Det blev ett bra samtal med DN:s Peter Wolodarski i Aktuellt. Vi kunde båda konstatera att det verkar krångligt att göra TV - stackars programledaren skulle stå på olika ställen, Mats Knutsson fick kånka omkring på ett bord och så vidare.
Det är enklare att vara skrivande journalist.

I bland skäms jag för min yrkeskår. När jag såg Rapports hånfulla inslag om att Bosse Ringholm som ny (högst tillfällig) utrikesminister skulle möta Botswanas statschef skämdes jag. Reportern stack fram en mick och frågade Ringholm på franska om han pratade franska. Ringholm lät sig inledas och försökte på engelska säga att han inte talade franska. Sen frågade reportern vad Botswanas statschef hette och Ringholm kunde inte komma på namnet.
Det inslaget byggde bara på politikerförakt och klassförakt. Det tillförde ingen som helst nyhet. Usel journalistik.
Pinsamt för ett ansett nyhetsmedium som Rapport.

Jag har verkligen varit usel på att blogga under de senaste dagarna. Vi har haft konferens med ledarredaktionen.
Under tiden har det visst hänt saker - Leijonborg vill göra en valkartell i vacker "enade vi stå, söndrade vi falla"-anda men hans borgerliga allians-kamrater har gjort tummen ned. Så gick det med den enigheten.
I morgon börjar alliansens konvent där Fredrik, Lars, Göran och Maud ska stå sida vid sida och uppvisa samstämmighet inför fotoblixtar och tv-kameror.

Sen har Mustafa Can i Dagens Nyheter avslöjat vad det babblas om på Alexander Bards mejlinglista Elit.
Nivån på samtalet hos denna självutnämnda elit bland mediafolk, forskare, författare och andra samhällsaktörer är så man rodnar. Vad Olle Wästberg gör i detta pinsamma sammanhang är obegripligt.

Läs mer här.

Aftonbladets Olle Svenning har skrivit flera artiklar på ledarsidan om Jyllandspostens publicering av nidbilderna av Muhammed. Självklart måste en tidning kunna häda i yttrandefrihetens namn.
Men i det här fallet måste hädelsen också ses i ett samhällsklimat - tidningen stryker medhårs de otäcka islamofoba stämningar som brett ut sig i Danmark och är på frammarsch i hela Europa.
Därför är publiceringen snarare en politisk provokation än en kamp för yttrandefriheten.

Aftonbladets ansvarige utgivare, Anders Gerdin, resonerar klokt i dagens tidning.
Läs också riksdagsledamoten Yvonne Ruwaidas (mp) debattartikel.

Islamprofessorn Jan Hjärpe skriver bra i Svenska Dagbladet och pekar på danske statsministerns orimliga hållning i frågan - att först neka de islamska ländernas ambassadörer en träff och sen när exportinkomsterna hotas be om ursäkt för publiceringen.

Varje år vid juletid blir vi tidningskonkurrenter snälla mot varandra och skickar trevliga julhälsningar.
Något försenat, men ändå, damp Expressens julkort ned på redaktionen. Den politiske redaktören PM Nilsson har i år sänt med en Expressen-almanacka till mig. Trevligt.
Men det gick nog lite snabbt när redaktören klistrade igen kuvertet för till min stora förvåning upptäcker jag att det är Nilssons egen almanacka han råkat skicka med.
Jag läser med intresse. Han verkar inte ha så mycket att göra, men den 6 april ska PM Nilsson medverka på högerföreningen Heimdals möte och tala under rubriken: "Tjänar Expressens ledarsida något syfte?". Klockan 19.30.
Jovisst betyder Expressens ledarsida något.
Vi kan få oss ett gott skratt här i Globen, om inte annat.

Vi i medievärlden älskar listor.
Med jämna mellanrum publiceras listor över de mäktigaste opinionsbildarna eller mäktigaste personerna i allmänhet. I våras publicerade Göteborgs-Posten en sådan lista, där jag hamnade någonstans i mitten av de 100 mäktigaste.
Nyligen publicerade min egen tidning Aftonbladet en liknande lista. Där kom jag på 43:e plats.
Beyan.net som skriver utifrån ett kurdiskt perspektiv framhåller att fyra kända kurder kom med på listan, däribland S-kvinnors Nalin Pekgul och Gringos Zanyar Adami.
Tidskriften Attention och sajten Dagens Ps har utsett Sveriges viktigaste trendsättare 2006, där jag finns bland Zlatan, Reinfeldt, biskop Caroline Krook, Lena Mellin, Carl Bennet, Victoria och andra.
Jag påstås vara "den starkaste rösten på Sveriges största tidning med egen VIP-insyn i socialdemokratins kärna".
Bäva månde Göran Persson...
Ja, ja alla dessa listor.

Skådespelaren Mikael Persbrandt låter sig inte blidkas av Expressens ursäkt i går. Han går vidare med sin stämningsansökan och vill få till en rättslig process.
Justitiekanslern har i dag beslutat att inleda en förundersökning om förtal alternativt grovt förtal när det gäller Expressens lögnaktiga artikel om Persbrandt förra veckan. Det är ganska ovanligt att JK väcker allmänt åtal om förtal.

"Vi finner att de uppgifter som publicerats på löpsedel och i artikeln är av sådan art att det kan klassas som detta", säger Daniel Kjellgren, byråchef hos Justitiekanslern, JK, till Svenska Dagbladet.

Läs också förre Expressen-chefredaktören Bo Strömstedts tänkvärda debattinlägg i DN i dag - "Djärvhet och eftertanke måste föra en dialog".

Turerna kring Expressens lögner om Persbrandt går vidare.
Expressens egen journalistklubb är liksom kulturmedarbetarna Enquist och Ehnmark oroade över sin tidnings utveckling. Det är förståeligt.

Till de mer märkliga kommentarerna hör däremot Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöllers krönika i dag.
Först går hon hårt åt den allmänna journalistiken, sen går hon in på Expressen specifikt men så i slutet blandar hon in Aftonbladet. Hon påstår att chefredaktörerna på kvällstidningarna har för vana att inte ta debatten om etik och journalistik.

"Att försvara och förklara sina publicistiska beslut hör annars till jobbet. Men den biten har fegisarna Sjöberg och Gerdin valt bort", skriver Kjöller.

Jag kan visserligen beskyllas för att vara partisk, men det får finnas någon måtta på morgontidningens osaklighet. Min kollega Anders Gerdin ägnar, som enda chefredaktör, i rikspressen varje söndag åt att besvara läsarnas frågor om tidningens journalistik. Han och redaktionschefen Niklas Silow ställer nästan alltid upp i radio och tv för att diskutera publiceringsfrågor medan Expressen-folket mer sällan gör det.
Härom veckan deltog Aftonbladets Anders Gerdin i publicistklubbens debatt om pressetik.
En debatt som uppenbarligen inte Hanne Kjöller lyssnade på.

I dag ber Expressen skådespelaren Mikael Persbrandt om ursäkt för tidningens lögnaktiga skriverier om honom.
I söndags gick Persbrandt ut stort på DN debatt och kallade Expressens chefredaktör för oärlig.
Expressen har påstått att Persbrandt varit intagen på klinik för akut alkoholförgiftning. Det är inte sant.
Expressens fejkade artikel har inte bara skadat Persbrandt utan också vårdkliniken Alfagruppen som påståtts ha kommenterat sin patient. Något som VD Gunnar Berggren i dagens Expressen helt tar avstånd från.
Förra gången Persbrandt hårt kritiserade Expressens kändisjournalistik gjorde han det på Aftonbladets debattsidor.

På Expressens kultursidor skriver i dag några av tidningens mest namnkunniga medarbetare, PO Enquist och Anders Ehnmark, att de är djupt oroade över sin tidnings utveckling. De avslutar sin artikel med att kräva chefredaktör Otto Sjöbergs avgång.

Det här är sannerligen inte bra för Expressen.




.

Blev just intervjuad av Mediemagasinet om min blogg.
Antingen blir inslaget just redigerat och handlar om hur jag ser på vitsen med att ha en blogg och vad bloggandet kan tillföra den traditionella opinionsjournalistiken.
Eller så är det en taskig vinkel...
Vi får väl se.
Programmet sänds på torsdag i nästa vecka - i SVT.

Flera bloggare, däribland Urban Lindstedt och Ali Esbati, har pekat på hur DN:s politiske analytiker Henrik Brors gör allt för att räkna om SCB:s partisympatiundersökning. SCB presenterade sina opinionssiffror häromdagen. De visade att det är oerhört jämnt mellan blocken: 47,6 procent för de borgerliga och 46,9 procent för s,v och mp. Sedan mätningen i maj går moderaterna bakåt medan socialdemokraterna går fram.

Mätningen gjordes innan Katastrofkommissionen presenterade sin kritiska rapport. SCB:s opinionsmätningar hör till de mest trovärdiga - de frågar betydligt fler personer än vad Sifo och andra institut gör.
Men Henrik Brors är missnöjd med resultatet. I dag ägnar han sig åt att räkna om SCB-siffrorn till någon sorts DN-siffror. Då visar det sig att den borgerliga alliansen leder klart med 48,8 procent mot 45,7 procent för de röd-gröna.
Är någon förvånad?
Möjligen är det lite förvånande att DN i sin omräkning fått fram att kd får 3,7 procent. Ändå räknar tydligen Brors in partiet i ett regeringsunderlag. Hört talas om 4%-spärren?

Nu ska jag alldeles strax gå till kulturredaktionens prisfest. I kväll delas det årliga Axel Liffner-priset ut och i år går det till min fantastiska medarbetare Olle Svenning.
Jättekul! Han är verkligen värd denna fina utmärkelse.
Bland tidigare pristagare finns exempelvis Madeleine Grive, Staffan Söderblom, Björn Nilsson, Torbjörn Schmidt, Gunnar Bergdahl, Joakim Pirinen, Arne Ruth, Göran Hägg, Mikael Löfgren, Anita Goldman, Gunnar
Fredriksson och Göran Rosenberg.

Dags för kulturfest!

Lyssnade just på lunchekot och kan konstatera att tidningskrönikan missat att det är måndag.
Expressens söndagsledare lästes upp.

I dag skriver jag i min krönika om den ryska journalisten Anna Politkovskaja. Hon gästade Aftonbladets seminarium förra tisdagen i samband med tidningens 175 årsfirande. Politkovskaja hör till de modiga oberoende ryska journalister som kritiskt granskar Putins Ryssland. Det sker med risk för livet.
Västvärlden blundar och tycks mer intresserad av ryska naturgasen än demokrati och yttrandefrihet.

Veckans Affärer skrev i sitt förra nummer om hur Stenbecks MTG satsar på Ryssland. Att yttrandefriheten sitt trångt tycks dock inte bekymra medieföretaget. MTG-chefen tonar ned påståendena om att ryska journalister förföljs och till och med mördas.
"Vi har inte stött på några restriktioner från myndigheterna", säger han.

Det är pinsamt att ta del av Albrechts hållningslösa uttalanden. Måtte Stenbeckskonsulten Björn Rosengren, som också lyssnade till Anna Politkovskaja i förra veckan, få honom att inse sitt ansvar som mediemagnat i Ryssland.

I morgon, 6 december, är det 175 år sedan liberalen och tidningsmannen Lars-Johan Hierta startade Aftonbladet.
Vi ska förstås fira ordentligt hela dagen, först med mediaseminarium för branschen och sedan en hejdundrande fest för hela personalen på kvällen.
Det blir inte mycket bloggande på ett tag från min sida av förståeliga skäl.

Dan Olsson heter en kille som mejlat mig. Han är redaktör för en nystartad kulturtidskrift på nätet - TID.
(Den lär finnas i pappersversion också)
"Tidskriften Tid vill vara en motkraft mot den alltmer utbredda ytlighetstrenden", står det på förstasidan av nätupplagan.

Dan skriver i sitt mejl att tidningen Tid skrivs främst av unga tjejer som studerat/studerar media vid Södertörns
högskola.

"Vi vill ge dig tips och idéer om litteratur, musik, teater och naturligtvis film.
Vi kommer även att skriva mycket om fotboll. Anledningen är att vi gillar den gröna mattans schack", skriver redaktionen.

Jag ska absolut ta mig tid att läsa TID.

En av de absolut största TV-journalisterna Gustaf Olivecrona har gått bort. Han blev 81 år gammal.
Olivecrona hörde till de legendariska tre O:na - Ortmark, Orup och Olivecrona - som blev kända för sin kunniga och kritiska granskning av makthavarna.
Jag minns också med glädje hur Gustaf Olivecrona och Herbert Söderström, en gång chefredaktör för min gamla tidning Örebro-Kuriren, hade valutfrågningar av politikerna i TV. Det var fest för oss politiskt intresserade.
De visade att kunnig journalistik är riktigt underhållande.

När de fyra koncessionerna för fri marksänd digital-TV idag offentliggjordes är Aftonbladets ansökan för "Storstads-TV" en av de fyra som rekommenderats inför regeringens formella beslut om sändningstillstånd.
Jippi!

Den svenske journalisten Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea i över fyra år har frigetts, uppger stödföreningen Free Dawit Isaak till TT.
Vilken oerhörd seger för den svenska stödföreningens aktiva kamp, för mediernas opinionsbildning och för UD:s diplomati!

I kväll hålls Stora Journalistprisfestligheterna på Operaterrassen i Stockholm. Jag skulle ha varit där men var tvungen att klara av akuta saker på jobbet i stället.
Glädjande nog fick min favorit Zanyar Adami på tidningen Gringo pris i kategorin Årets förnyare.
Motivering: "för att han med värme och humor öppnar en arena för det unga och multikulturella Sverige, förvandlar förorten till centrum och bidrar till att journalistiken berikas både språkligt och ämnesmässigt".
Helt rätt!
Sen fick Kalla Faktas fantastiska grävarteam Fredrik Laurin, Joachim Dyfvermark och Sven Bergman pris i kategorin Årets avslöjande.
De prisas för sina reportage om hur det gick till när två egyptier avvisades i december 2001 dit de fördes på ett amerikanskt flygplan av amerikanska agenter.
Också helt rätt.

Radiojournalisten Björn Elmbrant tilldelas fackförbundet STs arbetslivspris 2005.
Elmbrant får priset "för sina förtjänstfulla insatser att under en följd av år energiskt och målmedvetet granskat och analyserat en rad viktiga samhällsfrågor. Han är en av de få som direkt eller indirekt sätter arbetslivet och dess frågor i sitt sammanhang utifrån omvärldshändelser, ekonomi och politik.

Genom sitt författarskap har Björn Elmbrant utifrån olika infallsvinklar tagit sig an både de små och stora demokratifrågorna. Han överbrygger klyftan mellan dagsjournalistiken och den seriösa, vetenskapliga debatten. Hans journalistik är ämnesmässigt överskridande, kunnig och kritisk.

Inte att förglömma Björn Elmbrants otaliga krönikor i radion, där han sätter fokus på en lång rad av för samhället aktuella frågor."

Det är han verkligen värd. Stort grattis, Björn Elmbrant!

Många tidskrifter är det...
Också inom borgerligheten tänker man starta ett magasin - Neo.

"Neo är en samlingsplats för alla som älskar frihet och framsteg, krämig cappuccino och halvfranska band. Vi som helt enkelt går igång på goda idéer och ett gott liv. Den nya borgerligheten, kort sagt", står det på hemsidan.

I redaktionsrådet noterar jag ultraliberaler som Johan Norberg och DN:s Peter Wolodarski.
På hemsidan jämför de sig med den nya tidningen Fokus som jag skrev om i min förra bloggnotis.

Fokus försöker kopiera Newsweek, vi gör något eget. - - -
Fokus har som ambition att förklara världen, vi vill dessutom förändra den.

Ord och inga visor.
Vänstertidningen Arena och högerns tidskrift Smedjan får nu en liberal utmanare. Jag kan förstå att den nyliberala delen av högern känner sig hemlös med Fredrik Reinfeldts nya moderater.
Nu samlas de runt Neo.

Det kommer ännu en ny tidning - Fokus heter den.
Tidskriften finns ännu inte men en hemsida finns där det kaxigt står att Fokus ska bli "Sveriges första nyhetsmagasin".
Tidningens fokus är på samhället, både ur nationellt och internationellt perspektiv.
Spännande.

Nu ska jag snart bege mig till Bromma och flyga vidare till Umeå.
Där ska jag spela in TV. Sveriges television drar igång en ny serie med filosofiprogram.
Programmet som jag ska medverka i har rättvisa som tema: hur långt ska rättvisan sträcka sig?
På återseende.

Ska nu till Publicistklubben för att diskutera hat och hot mot medier - om ett råare medieklimat.
I våras gick jag, Åsa Linderborg och Åsa Petersen ut på kultursidorna och skrev om alla de hat-mejl som drabbas oss som kvinnor i offentligheten. (Läs min bloggnotis om detta)
Det är bra att det ordnas PK-debatt om detta viktiga ämne.
Efter debatten ska jag och kollegan Åsa Petersen dra vidare till kulturredaktionens party.
Det blir nog inget mer bloggande i dag.
Ha en skön kväll!

Jag har kollat in det nya spännande tidningsprojektet i Malmö - Al Muhajer.
Det är en lokal nättidning från skånsk horisont som skrivs på både svenska och arabiska.
På redaktionen finns både svenska och arabiska journalister.
Med tanke på att 40 procent av Malmös befolkning har utländsk bakgrund är det hög tid för medierna att ta det mångkulturella samhället på allvar.
Tidningen Al Muhajer håller på att byggas upp och nästa vecka, den 22 september, är det releasefest.
Det har redan berättats en hel del i Malmös medier om tidningsprojektet. Till och med den fransk-arabiska webb-tidningen Elaph som kommer ut i Paris och läses av cirka 30 miljoner har skrivit om Al Muhajer.
Häftigt.
Jag kommer förstås att följa den nya Malmö-tidningen med stort intresse.

I dag skriver DN:s kulturskribent Johan Croneman en lysande betraktelse över partiledardebatten i söndagskväll. (Tyvärr går det som vanligt inte att hitta artikeln i DN:s nätupplaga så jag kan inte länka.)
Croneman skriver:
"Alla fick säga sitt, ingen sade något. Jag hörde inte ett enda meningsutbyte, inte en enda diskussion. Det var som att titta på när någon omsorgsfullt klistrade upp sju valaffischer, varpå någon annan långsamt läste upp vad som stod på affischerna, sedan togs de ner, rullades ihop - Lars Adaktusson tackade alla för god match."

Sen fortsätter Croneman att diskutera påståendet att Fredrik Reinfeldt skulle ha vunnit. Det gjorde han säkert, "rent tv-mässigt" slår Croneman fast och fortsätter:

"... han gjorde det därför att hans medarbetare förstått vad dagens teleivision kräver av en politiker: gör så lite som möjligt, rör dig så lite som möjligt, ta ton så lite som möjligt.
Det var exakt vad Fredrik Reinfeldt gjorde. Ett fullständigt neutrum, lite bekymrad i bland, men absolut ingenting annat. Han fick ett par konkreta frågor, han låtsades som om det regnade."

Så där ja, nu var panelen i Godmorgon Världen avklarad. Den som är intresserad kan ladda ner programmet från radions hemsida här.
DN:s Barbro Hedvall och Smedjans Carl Rudbeck är alltid trevliga att debattera med. Min hosta höll sig relativt i schack även om programledaren Olle Hägg under programmets gång hävdade att jag smittat honom, fniss.
I kväll ska Barbro o jag träffas igen för att kommentera TV:s partiledardebatt. Radions Ekot-redaktion sänder ett specialprogram efter debatten vid 21-tiden.
Till dess ska jag vila rösten.
Och njuta av det fina soliga septembervädret.
Stockholm är vackert!

Godmorgon kära läsare. I dag kan du läsa en intressant analys från den norska valrörelsen som pågår för fullt i vårt broderland. Ledarsidans medarbetare Olle Svenning kommer från och med i dag att varje söndag dyka upp med en analys eller intervvju där ämnen om alltifrån svensk inrikespolitik till läget i världen avhandlas.
I dag är det från Oslos horisont som Olle skriver.
Den som följt ledarsidan en längre tid vet att vi haft två eminenta tjejer som skrivit så kallade Söndagsröster: Åsa Petersen och Emine Onatli. Var lugn, dessa kommer du att kunna läsa även i fortsättningen. Åsa är sedan i maj fast anställd ledarskribent och kan därför läsas regelbundet på sidan 2.
Vår gästkrönikör Emine kommer att avlösa mina måndagskrönikor en gång i månaden.
Följ med på en spännande höst med ledarredaktionen!
Nu är det dags för mig att dra till Sveriges radio och delta i den kära Godmorgon Världen-panelen. (Denna gång är det jag på riktigt - förra söndagen var det Public Service som gjorde satir)
Lyssna runt 09.45 på panelen som i dag består av Barbro Hedvall (DN) och Carl Rudbeck (Smedjan och mig.

Lördagskvällen går mot sitt slut.
I morgon, söndag, blir en hård jobbdag. Börjar med panelen i radions Godmorgon världen (cirka 08.45 i P1) och avslutar med att på kvällen kolla in TV:s partiledardebatt i Agenda för att därefter kommentera debatten i radions Ekot special efter 21.00.
Sen blir det till att skriva om debatten till måndagens ledarsida. Nattarbete helt enkelt.
Men för oss kvällstidningsmurvlar är det inget konstigt.
Faktum är att jag föredrar sena nätter framför tidiga morgnar. Problemet är när man måste klara både ock på en och samma dag. Som i morgon, typ. Jag hoppas hostan håller sig lugn.
I morgon kör vi förresten i gång ledarsidans nya söndagssatsning... kolla in Aftonbladet sidan 2!
God natt.

Har inte kunnat blogga så mycket i dag på grund av lunchmöten och andra möten. Har nåtts av det roliga beskedet från SSU-kongressen att tidskriften Tvärdrag trots allt har räddats. Förbundsstyrelsen hade föreslagit nedläggning men kongressen rättade lyckligtvis till det.

Nisha Besara ska tillsammans med en ny redaktör utveckla och förbättra tidningen, enligt kongressbeslutet.

Utmärkt! Tvärdrag är en debattskrift som fostrat flera generationer skribenter. Bara på den ledarredaktion jag leder finns två före detta Tvärdragsredaktörer (Ingvar Persson och Jesper Bengtsson). Jag själv började min publicistiska bana i Tvärdrags redaktionskommitté då Håkan A Bengtsson (numera VD för Arenagruppen som ger ut bland annat tidskriften Arena) var redaktör. Åsa Petersen har också suttit i Tvärdrags redaktion under sin tid i ungdomsförbundet.

Idérörelser som vill måna om det politiska samtalet och det självständiga tänkandet ser till att ha en pigg tidning för debatt och fördjupning.

Var rädd om Tvärdrag, SSU!

Godmorgon! I dag avslöjar Aftonbladets Lena Askling vad det egentligen var som gjorde att AMS-chefen Anders L Johansson så plötsligt fick nytt jobb på Statskontoret.
Aftonbladets ledarsida har under hela vintern och våren drivit en hård granskande kampanj av AMS-politiken. Den 26/2 skrev vi att AMS-ledningen borde avsättas.
Nu har de fått gå.
Läs mer i dagens ledarkrönika.
I går bloggade jag om mellanöstern utifrån olika vinklar. Bland annat ifrågasatte jag Laila Freivalds och hennes nordiska kollegors märkliga debattartikel i Svenska Dagbladet.
Läs Aftonbladets ledare i dag: "Ministrarna sköter Bushs propaganda".
Nu är det hög tid att planera midsommarhelgen. I morgon har vi en traditionsenlig teckning av vår underbara tecknerska Joanna Rubin Dranger. I år blir det en hyllning till Monica Zetterlund.
På lördag börjar vi sommarens samtalsserie på ledarsidan.
Och på söndag skriver vår söndagskrönikör Emine Onatli om den angelägna frågan om hur den växande antisemitismen bland muslimer ska kunna bekämpas. Emine är själv troende muslim.
Dags för möte med ledarredaktionen.

Jag noterar att kollegan på Expressen, PM Nilsson i sin blogg skriver att "Askling är större än Greider". Att Aftonbladets ledarskribent Lena Askling hör till de bästa i Sverige är ingen nyhet för mig som chef för ledarredaktionen.
PM Nilsson har ofta fel. Denna gång har han helt rätt.
För inte är det väl kroppsstorleken redaktör Nilsson syftar på?

S-bloggaren Jonas Morian skriver att "alla ska till Visby" och syftar på Almedalsveckan.
Nej, tack. Jag struntar även i år att åka dit. Står inte ut med den typen av mingelparty för politik, medier och näringsliv. Får svårt att andas i den lilla världen.
Självklart kommer det att hållas intressanta seminarier och göras en del utspel. Jag följer det gärna på avstånd. Ska kolla in webbportalen "almedalsveckan" som Jonas tipsar om.
Medan Pär Nuder håller seminarium med Gordon Brown och Fredrik Reinfeldt talar och Gudrun Schyman startar parti ska jag sitta på en klippa och titta på havet utanför Västervik.
Det mår själen bra av.

Svt:s dokument inifrån om ROKS och radikalfeminismen har väckt stor debatt. Kritiken mot den extrema feminismen är berättigad. Inte heller är det acceptabelt att en regeringstjänsteman hotar en journalist. Däremot blir jag misstänksam när en reporter så gladeligen ställer upp på frukostseminarium på högersmedjan Timbro - då får jag känslan av att det finns en politisk dagordning bakom hennes avslöjanden.
I dag bekräftas min misstankar av kulturjournalisten Ulrika Kärnborgs artikel i Dagens Nyheter.
"Så vad är egentligen meningen med Rubars och SVT:s berättelse? Att få till stånd en välbehövlig och efterlängtad diskussion om radikalfeminismens ideologiska utgångspunkter? Eller bara att väcka sensation genom att bekräfta fördomar mot feminism och jämställdhetsarbete i allmänhet, även om resultatet av sensationslystnaden blir att pengar till frivilligarbete överallt dras in", undrar Kärnborg.
Kärnborgs granskning av SVT-journalisten Evin Rubars dokumentärer är skrämmande läsning. Stämmer det som Kärnborg skriver (det verkar underbyggt) har Sveriges television grovt förvanskat och klippt sönder de intervjuades berättelser och farit med rena osanningar.
För att tittarna själva ska kunna avgöra vem som har rätt borde SVT lägga ut hela det oklippta intervjumaterialet på sin hemsida.

Många kvinnor har naturligtvis också hört av sig angående "fitta-debatten" (se tidigare kommentarer i dag under kategorin media). Här är några systrar i kampen runtom i Sverige:
"Man blir så förbannad när man läser detta!
STÅ PÅ ER! Självklart ska vi bryta den förhärskande kulturen, detta får inte fortgå!", skriver Anna från Växjö.
"Vill bara säga att det är dags att ta tag i det språkbruk du skriver om. Det har gått alldeles för långt i hur människor utsätts för språkmisshandel....Jättebra att du tar upp denna debatt....Jag, och många med mig stöttar dig...", skriver en annan kvinna från Växjö, Monica.
"Jag blir så oerhört ledsen och faktiskt tårögd av det du och dina kollegor beskriver i dagens artiklar. Har inte världen eller ens lilla "jämlika" Sverige kommit längre än såhär?", funderar Cecilia.
"Ville bara säga att det var starkt av er att gå ut med vad ni får för slags mail. Jag tror stenhårt på att de som skriver så känner sig underlägsna/hotade eftersom det fortfarande är tabu att för kvinnor att synas och dessutom vara obekväma. - - - Fortsätt vara starka!", hälsar Emma från Helsingborg.
Efter en hel dags mejlskörd kan jag konstatera att det finns hopp om att vi kan rädda det demokratiska samtalet.
Sätt sexisterna på plats. Avslöja könsmaktsordningen. Acceptera aldrig att bli kränkt!

Mejlen strömmar in angående vårt utbrott på Aftonbladets kultursidor i dag. Många män skriver ärligt om hur de skäms när de läser om hur andra män behandlar kvinnor i offentligheten.
"Jag är nog lite naiv; jag blev faktiskt chockerad av det ni berättar på dagens kultursida. Nog visste jag att det finns synnerligen otrevliga män (och kvinnor), men att det var så vanligt...", skriver Joakim från Göteborg och avslutar:
"Jag är beklämd, men ändå glad att få veta. Man bör veta vad klockan är om man skall vrida den rätt. Fortsätt som förut, tyck det ni tycker och låt inte neanderthalarna stoppa er!"
Malcolm från Stockholm skriver:
"Jag skäms när jag läser vad ni får stå ut med... Det är bra att ni ger offentlighet åt detta. Tycker faktiskt att ni kunde gå ett steg längre och lägga ut e-postadresserna till de värsta idioterna, så att de får skämmas offentligt."
"Jag känner avsmak, ilska och hämndlystnad.
Jag skulle vilja att det fanns möjlighet att lära dessa män en läxa. I varje fall ge dem en kännbar markering som i bästa fall kan medföra möjlighet till förändring och mognad och i varje fall att företeelsen försvinner", skriver Sven-Olof från Umeå.
En hel del tycker att vi offentligen borde hänga ut dem som hetsar, hatar och hotar. Jag är tveksam till det. Precis som att jag tror att hårdare straff ofta bara leder till grövre brott tror jag att "uthängningsjournalistiken" bara leder till en ännu råare samtalston.
Men idén lockar naturligtvis.

Vårt utspel på Aftonbladets kultursidor om sexismen och hatbreven som drabbar kvinnor i offentligheten har satt fart på debatten. Uppmuntrande tillrop från både män och kvinnor strömmar in via mejlen, telefonen ringer. Ja till och med konkurrenten PM Nilsson på Expressen tar upp frågan och ger sitt eldunderstöd.
Måtte han och den tidning han företräder tänka till nästa gång de vill kalla debattörer för fascister och antisemiter så fort dessa inte delar Expressens åsikter om världen.

I dag diskuterar Aftonbladets kultursidor den sexistiska och förråade samtalstonen som möter kvinnor i offentligheten. Kultursidans Åsa Linderborg, ledarsidans Åsa Petersen och jag själv skriver om de hot- och hatbrev vi får.
Jag anar att många kvinnor, både inom politiken, medierna och näringslivet känner igen sig.

Aftenposten, Norges motsvarighet till Dagens Nyheter, skriver om bloggandet bland svenska redaktörer. Artikeln nämner bland annat min blogg och Aftonbladet-kollegan Fredrik Virtanens sluta röka-blogg. Kul.

Publicistklubbens stora pris går i år till de tre reportrarna Sven Bergman, Joachim Dyfvermark och Fredrik Laurin på Kalla Fakta TV4 för deras avslöjanden om den så kallade egyptenaffären.
Aftonbladets ledarsida har under en längre tid ifrågasatt regeringens och säpo:s agerande i fallet med avvisningen av de två egyptierna i december 2001. Vi har många gånger hänvisat till just Kalla fakta-reportrarnas grävjobb. Stort grattis!
Agendas TV-ankare Lars Adaktusson ska sluta som programledare. Tidningen Resumé uppger att Adaktusson i stället ska bli Sveriges televisions korrespondent i Mellanöstern.
Hoppas Adaktussons rapportering därifrån blir sakligare och mer nyanserad än vad han hittills givit prov på i Agenda.

I dagens måndagskrönika skriver jag om Dagens Nyheters reklamkampanj "Dagens Åsikter från Sveriges största tyckeri" och kritiserar tidningens alltmer märkliga nyhetsjournalistik.
Pierre Andersson tar upp detta på sin blogg och länkar vidare till Dan Josefsson utmärkta genomgång av DN i tidskriften Arena.
Läsvärt för alla som bryr sig om medieutvecklingen.