Logga ut

Tipsa oss 71000

Logga in på Plus Tipsa Aftonbladet Aftonbladet Shoppa

ONSDAG 2012-09-19
Startsidan

Nyheter

Aftonbladet Nyheter

Publicerad: 2007-03-19

Tipsa en vän

Skriv ut

Textstorlek:

ÄR INTE RÄDD Songul fick sparken från sitt lärarjobb när hon vägrade gå med i Saddams Baathpartiet. I nästa vecka blir hon rådgivare i kvinnofrågor åt parlamentets ordförande.

– Kvinnor dödar inte

KALSU BAS.

– Om kvinnorna i Irak styrde skulle landet inte ha några problem. Kvinnor dödar inte, de är inte korrumperade och vill att landet ska fungera, säger Songul och brister ut i gapskratt.

Dag 1 Vi är några här som inte bär slöja och som försöker göra något för vårt land

Aftonbladets utsända Johanne Hildebrandt och fotografen Mats Strand är på plats i Irak.

Läs Johanne Hildebrandts blogg

   Jag står tillsammans med denna ledare för en opolitisk kvinnoorganisation i en park utanför det bunkerliknande, välbevakade parlamentet i Bagdad. En helt beslöjad kvinna som skyndar förbi tillsammans med sin man sneglar på Songuls röda glitterkofta.
  – Människor måste få veta att de islamistiska krafterna inte lyckats tvinga alla kvinnor här att stanna hemma. Vi är några som inte bär slöja och som försöker göra något för vårt land, säger Songul och det är omöjligt att inte beundra hennes trotsiga mod.

För barnens skull
Hon är en nyttig påminnelse om att det finns ett annat Bagdad bortom de dagliga notiserna om antalet döda i bomber och attentat. Här finns människor som kämpar för att det ska bli bättre, miljoner som försöker leva ett någorlunda normalt liv, för sin egen och framför allt för sina barns skull.
  Men problemen är gigantiska.
  – Folk lider och de avskyr regeringen. Den löser inga problem, bara sopar dem under mattan. Sedan är det all korruption, politiker som bor utomlands. Varför sitter de i parlamentet om de inte vill arbeta? säger Songul och slår ut med händerna så att guldarmbanden rasslar.

Skyndar fram
Men det värsta av allt är ändå bristen på säkerhet, den ständiga rädslan som äter sig in i människorna och bryter ned dem.
  Gatorna ser visserligen lugna ut på ytan, några försäljare med sina stånd på gatorna men det är inte mycket folk ute. Bara några enstaka människor syns till – och de skyndar sig fram.

Kalsu bas
När som helst kan en bomb explodera.

  Att gå och handla mat har blivit ett dödligt lotteri. Visserligen har ”bara” 256 människor dödats i Bagdad sedan den amerikanska och irakiska offensiven inleddes den 14 februari. Månaden innan dog 1440.

– Folk vågar sig bara ut några timmar på dagen. Jag hade en bjudning i går och redan klockan fyra gick mina gäster hem, de var rädda för att vara ute längre, berättar Songul och rycker på axlarna.

Kidnappad
Enligt en ny undersökning känner var fjärde irakier någon som blivit kidnappad. Detta har gjort att föräldrar som bor i oroliga områden går samman och vaktar sina barn så att de kan leka ett par timmar på gatan.
  – Barnen får ingen utbildning, säger Songul och ser för första gången under vårt samtal riktigt bekymrad ut.

  Hennes 17-åriga dotter vågar inte gå till skolan av rädsla för att kidnappas, många barn stannar hemma av samma skäl.

Sedan är det alla vardagsproblem, saker som man annars tar för givna. Songul har elektricitet
bara 30 minuter var tjugonde timme.
  – Jag har inget kylskåp, fortsätter det så här kommer folk att bli sjuka när det börjar bli varmt.

”Då blir det blodbad”
Två amerikanska soldater går förbi, båda bär skyddsväst och är beväpnade. Ute i världen, bortanför denna park där vi står och pratar i försommarvärmen, demonstrerar människor för att få ett slut på kriget i Irak.
  – Om USA åker härifrån blir det blodbad. Vi behöver dem eftersom våra egna säkerhetstrupper är dåliga, än så länge. Jag tror inte folk där ute förstår det. Det är irakier som dödar irakierna.
  Jag frågar henne om det inte är farligt för henne att säga dessa saker och visa sitt ansikte i tidningen.
  – Jag är inte rädd. Jag tänker aldrig bli rädd, säger hon innan vi skiljs åt.

Inger hopp
Några timmar senare ser jag några pojkar spela fotboll på en lerig plan i Bagdads utkanter. De ser ut att ha väldigt roligt och det inger också hopp.
  Kanske finns det en framtid för Irak i alla fall, någonstans bland all död och förtvivlan.

Johanne Hildebrandt