Jag köper allt som gör mig till en snyggare människa
Smink, kläder, skor och smycken - vem har sagt att utseendet inte är allt?
Det finns en sak som jag funderat lite på den sista tiden. På reklampelarna vräker de ut sig, på tv ler de ikapp och i tidningarna visar de upp sin bästa sida.
Jag talar om de snygga människorna, de som lever på att de ser bra ut, som tjänar pengar på det. Förutom att dessa människors kroppar och ansikten är skitsnygga, så har de en viktig uppgift: att sälja, och då menar jag allt och till alla.
Och vi som köper är så himla dumma i huvudet! Å ena sidan klagar vi på retuscherade reklambilder, men å andra sidan köper vi allt som kommer i vår väg som kan göra oss snyggare. Är inte det vad som brukar kallas dubbelmoral?!?
Jag är nog dum i huvudet. Men trösten är att jag inte är ensam. Långtifrån. I jakten på att bli snygg springer jag i affärer och köper än det ena och än det andra som kan hjälpa mig på traven. Jag köper allt som kan hjälpa mig att bli en bättre människa. Förlåt, jag menar, snyggare människa. Kläder och skor, make-up och hårschampon, glitter och glam. Allt.
I jakten på att bli perfekt, att bli precis som de snygga reklammänniskorna, jagar jag knepen och tricksar fram och tillbaka för att nå mina mål.
Men kommer jag någonsin att göra det? Går det att leva upp till det skönhetsideal som råder idag? Jag menar, ena dagen ska man vara spinkig som Kate Moss och nästa dag är det mulligt som är inne. Ena dagen ska man ha rutigt och nästa randigt.
Hela veckan ska man permanenta håret, men till helgen är det rakt hår som gäller. Herregud, är det någon som har en karta, för jag håller på att gå vilse. Vilse i skönhetsindustrins snirkliga djungel.
Vad är det egentligen som gäller? Ska det vara kortkort eller strax nedanför knät? Och kan jag ha glittrig top till skolan? Frågorna är många när det gäller hur man ska passa in, men är det egentligen någon som har några svar? Och är det någon som kan räkna ut hur mycket pengar vi egentligen lägger på vårt utseende? Jag har tvingat mig själv att tänka efter och jag har kommit underfund med att jag är knäpp. Alla mina pengar går åt till att se bra ut. Jag köper nya kläder, smink, krämer, schampon, skor och smycken. Dessutom måste man klippa sig, raka benen, ha det rätta märket på jeansen och såklart de hippaste accessoarerna.
Jag kämpar och jag kämpar. Men förresten gör vi inte alla likadant? När ska vi inse att det är vilka vi är som spelar roll och inte vem vi vill vara? Tyvärr är jag rädd att det kommer att ta tid. Alldeles för lång tid.
Så tänk efter lite, utseendet är inte allt. Inte riktigt allt i alla fall. Men tyvärr tror jag att det kommer att ta sin lilla tid innan vi inser hur vi lurar oss själva. Jag är ledsen att behöva erkänna det, men jag kommer inte att bli den första att göra någonting åt mig själv. Jag kommer nog att fortsätta springa i butiker ett tag till.
Och min kamp för att bli den perfekta människan kommer att fortsätta. Var så säker. Trots allt finns det ju en tröst. Jag är ju inte ensam. Långtifrån.
Emma Lindström är 17 år och pluggar på medieprogrammet i Skövde. Hon är en av fem unga kolumnister som medverkar i artikelserien.
Publicerad: 2001-04-08
[an error occurred while processing this directive]