Här börjar Skövdes Rinkeby. Vid infarten till Skövdeförorten Södra Ryd har någon klottrat ”Blate Ryd” med en pil som pekar in mot höghusen. En dåligt stavad hälsning till områdets invånare som till 70 procent har invandrarbakgrund.

Skiljeväggen
I Skövde tycker var fjärde kille att svenskar är bättre än invandrare
SKÖVDE. I mer än ett halvår har de tvingats se det varje dag: ”Blate Ryd”.
  Felstavat med en pil som pekar in mot deras invandrartäta stadsdel.
  De tre grabbarna på fritidsgården Flamman suckar uppgivet.
  - Det värsta är att kommunen inte tar bort klottret som är direkt riktat mot oss, säger Martin Khamo, 18.


De bruna blommiga 70-talssofforna är utslitna. Mitt i rummet står en tv och brusar. Det är tidig onsdag kväll och ungdomar från hela Ryd har samlats på fritidsgården för att spela biljard eller bara ta en fika.
  Flamman är Ryds ungas träffpunkt.
  Den enda - förutom idrottsföreningarna.
  Vi är här för att prata om klyftor mellan invandrare och svenskar:
Är det bra att svenskar och invandrare bor åtskilda?
Ja Nej
Se resultat
  Martin Khamo, Augar Lazar och Alexander Youssef, alla 18 år, bor i södra Ryd. De har flytt till Sverige från Irak och Syrien.
  I Ryds centrum bor 3 388 personer. I de gula femvåningshusen har 70 procent invandrarbakgrund. På skolan går elever från ett 40-tal olika länder. De flesta kommer från Irak, Finland, Libanon och Syrien. Martin, Augar och Alexander är stolta över att bo i Ryd.
  - Jag skulle aldrig vilja flytta till stan. Jag har alla mina kompisar här, säger Alexander Youssef.
  De är överens om att sammanhållningen är bra i området.

Invandrarna: Många är rädda för oss från Ryd
”VI TRIVS I RYD” Alexander Youssef, Martin Khamo och Augar Lazar, alla 18 år, har flytt till Sverige från Syrien och Irak. Aftonbladet träffade dem på fritidsgården Flamman i Ryd. Trots Södra Ryds dåliga rykte är de stolta över sitt område. - Jag skulle aldrig vilja flytta till stan. Jag har alla mina kompisar här, säger Alexander Youssef.


Ryktet säger att det är mycket bråk och hög kriminalitet här. Så är det inte


VÄGRAR STÄNGA POLISSTATIONEN Polisstationen i Ryd är nedlagd. Men polisinspektör Roland Östman vägrar stänga. - Vi behövs här ute, säger han.


Förut såg man bara dem som bråkar på stan. I dag har man lärt känna invandrare



Svenskarna: Folk kan inte tvingas umgås
Jimmy Andersson och Robert Nordenskär jammar loss på fritidsgården i Stöpen, en förort till Skövde. I det här området finns bara 36 personer med utländsk bakgrund. - Jag umgås mest med svenskar. Jag gick på Stöpen-skolan där det nästan inte alls fanns några invandrare, säger Robert.

- Ingen behöver oroa sig för att bli utfryst. Vi känner alla varandra och är inte rädda, säger Alexander.

Skövde är Sveriges 30:e största stad. Vi valde att resa hit - inte för att Skövde är unikt, segregering finns numera över hela Sverige. Men när massmedia beskriver invandrartäta bostadsområden så görs reportagen i Stockholms Rinkeby, Göteborgs Bergsjön eller Malmös Rosengård.
  Inte i Skövdes Ryd.
  På kaféet ”Skafferiet”, mitt i centrala Skövde, sitter Robert Nordenskär, 17, och Jimmy Andersson, 18, och spelar schack. Skafferiet har blivit en samlingspunkt efter skoldagens slut.
  Rökdimman ligger tät över lokalen. I kaféets skinnfåtöljer sitter ungdomar och dricker caffe latte, espresso eller läsk.
  Robert Nordenskär har växt upp i Stöpen, drygt en mil utanför stan. Av ortens 1 354 invånare har 36 personer invandrarbakgrund. Kommunens statistik visar att 17 Stöpenbor kommer från Finland, tio från ”övriga Europa”, sju från Asien, en från Afrika och en från Nordamerika.
  Jimmy Andersson har växt upp i Värsås på andra sidan stan. Av Värsås 610 invånare kommer 31 personer från ett annat land. 23 från Finland och åtta från ”övriga Europa”.
  Således: I Stöpen har två procent invandrarbakgrund, i Värsås fem procent.
  Jimmy Andersson håller med. Det var samma sak i Värsås.   - Alla kan inte vara vänner med alla. Invandrare kan inte ses som en grupp. Människor måste ses som människor, säger Jimmy Andersson.
  Både Robert och Jimmy vittnar om samma sak: i grundskolan mötte de få invandrare.
  Nu, på gymnasiet, är det annorlunda. Robert går på samhällsekonomiska programmet på teoretiska Västerhöjd. Jimmy går på fordonstekniskt program på praktiskt inriktade Kavelbro.
  Deras klasser är blandade med både invandrare och svenskar.

  - Förut såg man bara dem som bråkar på stan. I dag har man lärt känna invandrare och därför fått en helt annan syn, säger Jimmy.

Integrationen, mötet mellan invandrare och svenskar, borde alltså ske på gymnasiet.
  Det är lunchtid på Västerhöjdsgymnasiet, mitt i Skövde. Skolans kafé är fullt med ungdomar. Ur högtalarna strömmar Craig Davids senaste hit ”Walking away” från reklamradiostationen NRJ.
  I en del av lokalen sitter invandrarna. I den andra delen svenskarna.
  - Titta er omkring, säger Alexander Youssef och pekar ut över lokalen.
  - Vi som gick i Rydskolan håller ihop även i gymnasiet. Vi har växt upp tillsammans och vi umgås inte med de andra.
  Det är så verkligheten ser ut för många.
Ett faktum som Alexander, Martin och Augar har accepterat.
  Precis som Robert och Jimmy.
  Det är bostadsområdet och uppväxten som styr vem som blir ens vänner.
  Samtidigt konstaterar Augar:
  - Det är väldigt viktigt att samhället pratar om integration. Man måste ha tålamod för att förändra.

Andreas Carlgren, generaldirektör vid Integrationsverket, håller med.
  Han menar också att samhället måste arbeta snabbt för att riva strukturer som gör det svårt för invandrare att komma in i det svenska samhället.
- Vi måste gå från dagens långa utbildningspaket till aktivt yrkesskapande, säger Carlgren.
  - Den enskilde måste kunna ta makten över sitt liv. Det får man bland annat genom ett arbete. Har man en inkomst kan man förändra sin livs- och bostadssituation.

Det var stora planer när kommunpolitikerna i Skövde beslutade att bygga höghusen i södra Ryd. Volvo och sjukhuset skrek efter personalbostäder. Ryd skulle bli lösningen.
  Den 13 mars 1969 skrev lokaltidningen:
Ska alla som lever i Sverige kunna tala svenska?
Ja Nej
Se resultat
  Men åren gick och vindarna vände. 1989 sa kommunalrådet Ulla Olander om området:
  - Det var ett misstag.
  -Hon syftade på den stora in- och utflyttningen i Ryd. Den skapade rotlöshet och stora sociala problem.
  Ryd fick dåligt rykte. Och fördomarna frodades.
  Det gör de fortfarande.
  Vid viadukten under Törebodavägen, infarten till södra Ryd, har någon klottrat ”Blate Ryd” med en pil som pekar in mot höghusen. På en asfalterad gångväg inne i bostadsområdet står ”Blattar = parasiter”.
  Fördomarna har även lett till rena handgripligheter.
  Under fyra helger i början av året var det bråk mellan skinnskallar och invandrare i Ryd.
  Det som började med skrik och skrän trappades upp och slutade med slagsmål. En helg i början av februari larmades polisen.
  - En svensk kille anhölls. Han hade en kätting med sig och slog mot mig och en hundförare, säger polisinspektör Roland Östman.
  Han tar emot på den numera nedlagda närpolisstationen. Det är mörkt och ödsligt. Två av kontorsrummen gapar tomma. Under skrivbordslampans sken, bakom nedrullade persienner, fortsätter Roland Östman att utreda brott.
  - Vi behövs här ute, säger han. Det tar tid att bli accepterad och få naturliga kontakter. Det har jag nu.
  Hyran är betald flera år framåt - och Roland Östman vägrar att stänga sin polisstation.
  - Ryds kärnproblem är att det finns många olika kulturer med skilda seder och bruk som ska samsas. Det skapar problem. Misstaget var att samhället satte för många invandrare på vissa ställen, säger Roland Östman.

I Stöpen, strax norr om Ryd, ligger fritidsgården inhyst i skolan vid busstorget. Här har Robert Nordenskär tillbringat många timmar.
  Precis som Jimmy Andersson är han intresserad av musik.
  Robert brukar på skoj testa fritidsgårdens trummor, men är annars mest politiskt aktiv i Moderata ungdomsförbundet, Muf.
  Jimmy spelar gitarr och sjunger i gruppen ”Sleepwalk” som ska spela med kända dansbandet ”Barbados” i sommar.
  De tycker också att integration måste diskuteras. Men de vill inte att samhället tvingar svenskar att umgås med invandrare.
  - Det kan bli för mycket av det goda. Ta alla antirasistgalor som exempel. De trycker på för mycket. Det ger bara näring åt rasisterna, säger Jimmy.
  - Att motverka hat med hat är så fel. Att hata nazister är ingen lösning. Nazisterna kan då bara spela vidare på hatet och då får du aldrig fred.


Det kan bli för mycket av det goda. Ta alla antirasistgalor som exempel. Det ger bara näring åt rasister
Fortfarande återstår frågan: Varför håller 27 procent av grabbarna i Skövde med om påståendet ”svenskar är bättre än invandrare”?
  Robert och Jimmy funderar en stund.   Augar, Martin och Alexander, borta på fritidsgården i Ryd, har ungefär samma förklaring:
  - Ryktet säger att det är mycket bråk och hög kriminalitet här. Så är det inte. Jag tror att många Skövdebor är rädda för oss i Ryd, säger Martin.

Det är dags att avsluta besöket i Skövde.
  Vi letade efter mötesplatser, men hittade få. Inte ens kommunens ungdomsgård har lyckats föra samman unga från olika delar av stan.
I gymnasiet sitter invandrare och svenskar sida vid sida i klassrummen, men är trots det främlingar för varandra.
  Så frågan är vad som kan göras för att invandrare och svenskar ska mötas.
  Augar säger:
  - Det är upp till var och en att försöka få folk att umgås. Alla har ett eget ansvar.
  Robert säger:
  - Var och en väljer sitt eget umgänge. Folk kan inte tvingas att umgås med varandra. Personkemin avgör. Jag funkar inte med alla svenskar heller.