 |
|
Möte i Luleå När syndikalisternas demonstrationståg når
Stadshotellet går ungmoderaterna ut på balkongen och viftar med svenska flaggor och moderatfanor.
- Kapitalistsvin, skriker någon. Men engagemanget mot EU-politiken har grupperna gemensamt.
|
 |
|
På trappan av snö och is, ”frusna ministrars läktare”, står EU:s alla arbetsmarknads- och
telekomministrar. Inför pressfotograferna sträcker de upp armarna och vinkar med sina nya
Lovikkavantar som de just har fått i present.
|
Ung & kåt
på politik
LULEÅ. De tågar Storgatan fram och skriker: ”Länge leve massprotester, vi ska störa
deras fester.” Syndikalisten Mira Abony, 19, drivs av hat mot EU, mot flyktingmurar och klassklyftor.
På Stadshotellets balkong manifesterar nyvalde Muf-ordföranden Måns Montell, 21 - också han mot EU:s flyktingmurar.
Mitt i samlingen står två isskulpturer av de svenska näringsministrarna Mona Sahlin och Björn Rosengren. De är en
gåva från Luleå kommun till det stora ministermötet på hotell Nordkalotten.
Kvällen före, på gamla Folkets hus mitt i centrala Luleå: 17 ungdomar har trotsat
kylan för att lyssna på rättvisepartiet socialisternas ordförande Per-Åke Westerlund som har kommit upp från
Stockholm. Mitt på bordet i det trånga rummet står en kaffetermos och ett fat med kex.
Per-Åke Westerlund belyser skillnaderna mellan världens fattiga och rika.
- Om Bill Gates tappar en tiotusen-dollarsedel på marken, så är det ingen idé för honom
att plocka upp den. Det tar för lång tid. Han tjänar mer på att låta bli, säger han. Ungdomarna lyssnar uppmärksamt.
De är här för att finslipa argumenten inför protesterna mot det stora ministermötet borta på Nordkalotten.
Målet för protesterna EU-minstrarna vinkar glatt med sina nya Lovikkavantar vid det stora
EU-ministermötet på Hotell Nordkalotten i Luleå.
Jonas Brännberg, 24, som deltog i massdemonstrationerna mot ekonomimötet WEF i Melbourne,
Australien, i november förra året peppar samlingen inför kvällens aktion.
- Kampanjen mot EU kan bli en katalysator mot världens orättvisor, säger han. Samtidigt,
i en annan del av Luleå, pågår ett annat möte. Ungdomar från syndikalistiska ungdomsförbundet har EU-skola inför
samma aktion.
De två träffarna är tecken på samma sak: ett ökande samhällsengagemang bland unga.
Men det är inte de etablerade politiska partierna som vinner mark. I stället lockar organisationer som riktar
in sig på de stora frågorna bland ungdomar: miljö, globalisering, djurrätt och feminism.
Attac-rörelsen, vars idé är att beskatta globala kapitalrörelser, får allt fler anhängare.
De revolutionära vänsterorganisationerna, som länge fört en tynande tillvaro, känner luft under vingarna.
Det finns en tro om att kunna påverka samhället.
Men det är inte lätt att vara demonstrant. Särskilt inte i ett kylslaget Luleå. Närmaste
busshållplats ligger två kilometer från hotell Nordkalotten. Med ryggsäckar fulla av ved vandrar demonstranterna
i mörkret längs den snötäckta landsvägen. Väl framme vid hotellet ställer sig ungdomarna snällt bakom polisens
blåvita avspärrningsband.
Platsen ligger i skogsbrynet på andra sidan landsvägen från hotellet och har plogats upp
särskilt för demonstranterna.
- Vi vill få upp ögonen på folk. Det är lönlöst att kasta sten. Det är bättre att störa
politikernas partyn, säger Mira Abony som är medlem i syndikalisternas ungdomsförbund, SUF.
Kvällens demonstration har de inte sökt något tillstånd för. Men polisen ser mellan fingrarna. En ensam
polisman på en orange polisskoter övervakar ungdomarna. Så sätter de i gång. Blåser i sina röda tutor. Och talkören
skanderar:
”Vi vill också gå på porrklubb för skattebetalarnas pengar och åka taxi från Luleå till
Stockholm.” En brasa värmer i den stjärnklara vinternatten. En banderoll skriker ut: ”Smash the EU for the right
of asylum”.
EU:s flyktingpolitik irriterar demonstranterna mest. Symbolen är det så kallade
”Schengen-avtalet” som reser murar mot länder utanför unionen.
 |
På gatan 150 som vänstersympatisörer tågar i den så kallade Nordkalottmarschen -
även de i protest mot EU:s flyktingmurar.
|
 |
|
På balkongen Moderata ungdomsförbudets ordförande Måns Montell, 21,
manifesterar mot EU:s flyktingpolitik från balkongen på Luleå Stadshotell. på gatan.
|
- Bara tanken på att inte släppa in flyktingar från andra länder visar ju att något är på
tok. Att EU bara är till för de rika, fina, vita överklassmänniskorna, säger Carolina Palma, 16.
Men frågan är om ministrarna ens märker protesten. De minglar runt buffébordet i byggnaden
snett över vägen - ett par hundra meter från demonstranterna.
- Ministrarna är onåbara. De lever ett helt annat liv, i en helt annan värld än oss, säger
Mira Abony.
Exakt samma plats, på fredagseftermiddagen, sjutton timmar senare: De förkolnade resterna av
nattens brasa ligger kvar. De röda banderollerna har bytts ut mot den blå EU-flaggan och moderaternas vitblå partifana.
På marken flackar ett gäng värmeljus.
- Det är ett okänt antal ljus som symboliserar ett okänt antal människor som försöker ta sig in i
EU, förklarar Migelle Wikström, 18, ordförande för MUF i Luleå.
Det här, säger MUF-arna, är en manifestation. Inte en demonstration. Skillnaden tycks vara viktig.
Precis som vänsterungdomarna protesterar MUF mot EU:s flyktingmurar.
- I dag avskärmar sig EU mer och mer. Politikerna bygger ett fort à la Europa. Vi tror på ett annat EU
än det som håller på att ta form i dag, säger Måns Montell, förste vice ordförande för MUF i Norrbotten.
Således: Måns Montell, Migelle Wikström, Mira Abony och Carolina Palma strävar mot samma mål -
ett flyktingvänligare Europa. Men vägen dit skiljer sig.
På City kaféet inne i Luleå sitter vi och pratar engagemang med några av syndikalisterna.
De fyra tjejerna är alla uttalande feminister och har tagit ställning för djurens rätt. Två är veganer, de andra två
är vegetarianer.
 |
|
På kvällen På en upplogad yta i skogsbrynet demonstrerar
vänsteraktivisterna. Ett par hundra meter därifrån minglar EU-ministrarna runt bufféborden inne i värmen.
|
 |
|
17 timmar senare På exakt samma plats, bakom polisens blå band ,
manifesterar MUF mot EU:s flyktingpolitik. Linda Björkehög, Måns Montell och Migelle Wikström tänder
värmeljus. - Det är ett okänt antal ljus som symboliserar ett okänt antal människor som försöker ta sig
in i EU, förklarar de.
|
Mira Abony blir uppriktigt förvånad över MUF:s manifestation.
- Va? Vill de ta bort flyktingmurarna?
- MUF??? Moderata ungdomsförbundet? Menar ni inte LUF, liberala ungdomsförbundet???
De fyra tjejerna drömmer om ett helt nytt samhälle - utan köns- och klassklyftor. De menar att
demokratin måste förändras. I deras drömvärld är det vanligt folk som fattar besluten. Inte riksdag och regering.
- Vi gillar inte de där uppe. Det blir en så stor klyfta mellan ”vi och dom”, säger Mira Abony.
Hon har med sig politikerföraktet hemifrån.
- Mormor och mamma satt alltid vid köksbordet och sa: ”De där uppe, storherrarna, är ingenting att ha.
Dra dem i dynghögen.”
Just den här veckan får väl ”storherrarna” symboliseras av EU-ministrarna på besök.
Kvällens officiella program är en galamiddag i en flyghangar på flottiljen F21. På menyn står röding
och laxtartar på sked, rökt sik med västerbottenskräm, sichuannpepprig älgfilé med palsternacks- och mandelpotatisterrin
serverad med souvas och svampfräs med lingonsky, svartvinbärsgranité som mellanrätt och stjärnanismousse med åkerbärscoulli
till efterrätt. Samt kaffe med chokladbit.
Till detta serveras ett vitt vin, Tokay Pinot Gris Réserve till förrätten samt ett rött vin, 1996
Deschants Saint-Joseph till huvudrätten.
Middagens värd är näringsminister Björn Rosengren.
Inne i hangaren ståtar flera jättelika blå isblock fyllda med ”Absolut citron.” Gästerna tar var sin tesked och förser sig
med fördrinken rakt ur isen.
Det är inte bara syndikalisttjejerna som irriteras av EU-ministrarnas lyxliv.
Måns Montell, som är för EU som idé, säger:
- EU-politikerna är instängda från omvärlden. Det är liksom så symboliskt. De lägger sina möten
en kilometer från flygplatsen och stänger in sig, spärrar av och håller sig borta från folk.
Aftonbladets stora undersökning visar på ett stort intresse för samhället.
Trots allt tal om politikerförakt och ungdomsförbund i kris, så vill Sveriges unga vara med och påverka.
 |
|
På Köpmanstorget i Luleå kliver Mira Abony upp på podiet: ”Ingen klasskamp utan kvinnokamp”, säger hon.
|
 |
|
Prick klockan 12 drar Norskalott-marschen iväg genom Luleås gator. - Vi vill ha ses, vi vill ha sex,
vi vill ha sex timmars arbetsdag, skanderar de. Målet är EU-ministrarna på toppmöte i staden - men de
flesta höjdarna har redan åkt hem.
|
Nästan hälften, 45 procent, kan tänka sig att gå med i ett politiskt parti. Andra brinner för en
särskild fråga, till exempel djurens rätt.
Gullan Gidlund i Örebro är en av statsvetarna bakom den stora demokratiutredningen som presenterades i
februari förra året. Hon säger:
- Det är en sak att kunna tänka sig att gå med i ett politiskt parti, en annan sak att verkligen göra det.
- Er undersökning visar att partiväsendet inte har fått någon dödsdom. Det är för tidigt att
dödförklara det politiska systemet.
Men det skiljer sig hur långt de unga är beredda att gå för att uppnå sina politiska mål.
Syndikalisten Johan Örlander, 21, säger:
- Mitt samvete sätter gränsen. Att ockupera hus är helt okej om det är för ett bra syfte,
men jag vill absolut inte skada någon eller förstöra privat egendom.
MUF-aren Måns Montell säger:
- Jag är beredd att propagera för min sak, men absolut inte ta till våld.
Det är den tredje protestdagen.
Mira Abony och Carolina Palma äter frukost hemma i Miras lägenhet på Hertsön, en förort till
Luleå. I bakgrunden hörs Björn Afzelius sång ”Folkens kamp är folkens hopp”.
Mira och Carolina sveper var sin palestinasjal om halsen och stressar i väg till busshållplatsen.
På busstorget i Luleå strömmar ungdomarna till. Det är dags för ”Nordkalott-marschen”. På slaget tolv
tågar de cirka 150 personerna i väg längs Storgatan.
Slagorden avlöser varandra, direkt riktade till EU-ministrarna: ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex,
vi vill ha sex timmars arbetsdag.” Men de flesta ministrarna har redan åkt hem.
Samtidigt, på Stadshotellet, håller MUF distriktsstämma. Måns Montell väljs till förste vice ordförande.
När demonstrationståget når fram till Stadshotellet går MUF:arna ut på balkongen.
De viftar med svenska flaggan och moderatfanan över balkongräcket -
allt för att provocera vänsteraktivisterna nedanför. Provokationen går hem.
- Kapitalistsvin, skriker någon i folkmassan.
De båda grupperna kan tyckas stå långt ifrån varandra politiskt.
Men engagemanget har de gemensamt.
[an error occurred while processing this directive]