Aftonbladet ung: Krönikör

[an error occurred while processing this directive]

Måndag 11-12-19

Startsidan

Bilar

Snöskotrar

BOSTAD

Björns Bytare

66749

Möbler
Annonsera

Nej, vi unga vill inte bara spela dataspel

Anton Teljebäck

Ungdomarna i dag är inte intresserade av politik. De vill bara spela dataspel och surfa på Internet.

Schablonbilden av de oengagerade ungdomarna målas så gott som dagligen upp i våra medier.

Vi unga vet dock att bilden inte stämmer.
  Självklart är vi intresserade av vår framtid, det är ju vi som ska leva i den. Däremot lockar partipolitiken allt färre.
  Partiernas ungdomsförbund försöker desperat värva nya medlemmar genom diverse mer eller mindre patetiska reklamkampanjer, men trots det tappar man obevekligt hela tiden medlemmar.
  Ointresset för partipolitiken beror inte på att unga inte bryr sig. Många har så mycket olika saker för sig, att de helt enkelt inte har tid med att vara politiskt aktiva. Det politiska engagemanget ska konkurrera med skola, kultur- och sportaktiviteter samt andra fritidsintressen.

Dock är den största anledningen att många unga har tappat tilltron till partipolitiken som ett medel för att förändra samhället. Tyvärr är jag en av dem.

De senaste tio åren har de privata intressena fått allt mer makt i samhället på bekostnad av de demokratiskt styrda institutionerna.
  Riksbankens självständighet från politiken, privatiseringar av den allmänna sektorn och EU-samarbetet är bara några exempel. I dag utgår inte makten från folket. I stället styrs Sverige av en elit bestående av finansmän, proffstyckare, EU-tjänstemän och andra med ”höga positioner” i samhället. Politiker ska ha så liten makt som möjligt över människors liv, i äkta nyliberal anda.
  Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att ungdomar inte ids engagera sig i ett politiskt parti. I stället växer de så kallade enfrågeorganisationerna där Attac är den senaste i en lång rad av rörelser som inte går den traditionella vägen genom partipolitik för att förändra samhället.

  Eftersom enfrågeorganisationerna inte har någon direkt maktposition, arbetar de genom att försöka vända opinionen. Medierna har här en viktig uppgift att fylla: att på ett objektivt sätt beskriva dessa gruppers åsikter för en större allmänhet. Med den borgerliga maktkoncentration som finns i medievärlden i dag blir rapporteringar om utomparlamentariska organisationer ofta väldigt negativt vinklade. De beskrivs som antidemokratiska grupperingar som vill störta staten med våld, vare sig det handlar om Attac eller National socialistisk front. (NSF vill störta staten med våld, Attac vill det inte).
  Trots det svala mottagandet i medierna växer de utomparlamentariska organisationerna hela tiden, vilket är positivt ur en demokratisynpunkt. Det största problemet är kanske hur dessa grupper ska transformeras in i vår parlamentariska demokrati, utan att de skall förlora sin särart.

De traditionella partierna behöver dock finnas kvar, men vem vill sitta och harva i en styrelse när man kan gå ut på gatorna och kämpa för sin sak? Vem får mest uppmärksamhet? Vem har störst reell makt?

Det är dessa frågor som riksdagspartierna måste ta på större allvar, annars får vi snart en skendemokrati där politiken är ett spel för gallerierna – medan de viktiga besluten fattas i storföretagens styrelsesammanträdesrum.

Anton Teljebäck är 18 år och pluggar på teknikprogrammet/-ingenjörgrenen i Umeå. Han är en av fem unga kolumnister som medverkar i artikelserien. [an error occurred while processing this directive]