Skräcken: att bli offer för Hagamannen
Dukat för Förfest Stämningen stiger - det är fredag och sportlov. Tjejgänget är samlat hemma hos Linnea Sjöström, 18, för att värma upp inför kvällens fest på diskoteket Den blå dragonen, ”Draggen”. Från vänster: Veronika Viström, 19, Linnea, Ulrika Moström, 18, och Sara Johansson, 19.

UMEÅ. Det är full fest på diskot ”Draggen”. Linnea Sjöström och tjejkompisarna ger järnet på dansgolvet.
Men när klockan närmar sig två och stängningsdags samlas hela gänget i garderoben.
För att ta sig hem.
Tillsammans.
I kväll är sex av tio gymnasietjejer i Umeå rädda att gå ut ensamma. Chipsskålen, glasen och flaskorna står på bordet tillsammans med sminkväskor och sprayburkar. I cd-spelaren snurrar en skiva med en mix av Toto, Magnus Uggla och Shebang.

Trångt framför spegeln Strax efter elva springer tjejrna om varandra i korridoren och framför toaspegeln. Anja, Sara och Ulrika snabbfixar lite innan de rusar i väg till bussen mot stan.

På väg hem När diskoteket ”Draggen” stängt drar flickorna till hamburgerstället Max. Alla håller koll på varandra. ”Hagamannens” senaste överfall inträffade för drygt ett år sedan. Men tjejerna berättar att det går flera rykten om nya överfall. - Det är ungefär som spökhistorier, man tror inte på det, men man är rädd ändå. Jag går aldrig hem ensam. Om jag skulle göra det pratar jag i mobiltelefonen hela tiden och har nycklarna som ”vapen” i andra handen.

Taxi hem - förstås Linnea, Sofie, Veronika och Ulrika tar inga risker. Efter dans och hamburgare tar de taxin hem - ända till ytterdörren. Alla sover över hos Linnea för att slippa ta nattbussen. - Nu har man koll på de andra mycket mer. När vi sover här kan vi följa varandra hela vägen, säger Ulrika. Sex kvinnor drabbade av våldsmannen På ett och ett halvt år har Hagamannen attackerat och våldtagit sex kvinnor. 9 maj 1999 26-årig kvinna blir överfallen och våldtagen i Hagaparken. 9 november Tre överfall i stadsdelen Haga, en kvinna våldtas, två andra misshandlas. 19 mars 2000 En 22-årig kvinna blir överfallen i centrala Umeå men lyckas slita sig loss. Samma natt blir en 22-årig kvinna överfallen och våldtagen på universitetsområdet. Det finns inget system i mannens överfall, förutom att de alltid inträffat helgnätter mellan kl 1 och 3. Enligt polisen tyder allt på att mannen kommer från orten. Hagamannen har vållat stor debatt i Umeå. Många är arga för att en individ kan sätta skräck i så många. Några kvinnor har velat agera lockbete för att mannen ska kunna gripas.

  Linnea Sjöström, 18, har förfest i sin lägenhet tillsammans med några tjejkompisar från gymnasiet. Klockan är nio på kvällen.
  - Vi sitter alltid hemma och dricker lite och pratar, sedan är man ”på g” när man går ut, säger Ulrika Moström, 18.
  De går ut ett par gånger i månaden. Ännu är det några timmar kvar tills de ska ner till centrum och Den blå dragonen, eller ”Draggen” som alla säger. På fredagar kommer man in från 18 år.
  Men ingen i kompisgänget vågar gå ut ensam - liksom hälften av alla gymnasietjejer i Sverige, visar Aftonbladets stora undersökning.
  Värst är det i Umeå. Här är 63 procent av gymnasietjejerna rädda att gå ensam i kväll.
- Jag tycker inte att det är förvånande. Jag går aldrig hem ensam. Om jag skulle göra det pratar jag i mobiltelefonen hela tiden och har nycklarna som ”vapen” i andra handen, säger Anja Dahlgren, 18.
     I Umeå bottnar rädslan i den så kallade Hagamannen. På ett och ett halvt år har han enligt polisen överfallit och våldtagit sex kvinnor. Ännu har ingen gripits för dåden.

De flesta bär på överfallslarm
  Att inte våga gå ut själv kräver mycket planering.
I kväll tar till exempel inte Ulrika och tvillingarna Veronika och Sofie Viström, 19, nattbussen hem till Hörnefors utanför Umeå. De sover i stället hos Linnea.
  - Nu har man koll på de andra mycket mer. Man går aldrig hem från ”Draggen” själv, och låter ingen annan göra det. När vi sover här kan vi följa varandra hela vägen, säger Ulrika.
Alla åker också mer taxi eller nattbuss och undviker vissa områden. De flesta har överfallslarm, som de har köpt eller fått av sina föräldrar.
  Hagamannens senaste överfall inträffade för drygt ett år sedan. Men tjejerna berättar att det går flera rykten om nya överfall.
- Det är ungefär som spökhistorier, man tror inte på det, men man är rädd ändå. Det blir inte bättre av att man skrämmer upp varandra, säger Sara Johansson, 19.


  Hos polisen i Umeå har man stor förståelse för tjejernas rädsla.   - Men egentligen finns ingen fog för den, om man ska se det utifrån någon form av kalkylerad risk. Samtidigt är det väldigt svårt att ta sådana ord i sin mun eftersom vi inte har klarat upp det här med den så kallade Hagamannen, säger Lars Öberg vid ordningspolisen.

”Varje helg misshandlas någon gymnasiekille”
  Västerbotten har statistiskt sett minst antal brott i hela landet.   I Aftonbladets undersökning uppger 30 procent av killarna i Umeå att de har blivit hotade, rånade eller misshandlade. Bland tjejerna är siffran 16 procent. Ändå är det tjejerna som är rädda.   - Killarna borde känna större respekt för att bli utsatta för brott än vad tjejer gör. Varje helg har vi någon misshandel där någon kille i gymnasieålder är inblandad, säger Lars Öberg.
Varför tror du att hälften av alla gymnasietjejer i Sverige är rädda att gå ut ensamma en fredagskväll?
  - Det här är en upphaussad rädsla som inte är realistisk. Just i Umeå har Hagamannen varit väldigt omskriven. Det har cirkulerat vilda historier om alla möjliga överfall som vi aldrig har hört talats om. Ryktena gör att det skapas ännu mer osäkerhet, säger han.   På förfesten märks det väl att alla rykten trissar upp rädslan.   Några av tjejerna berättar rena skräckhistorierna om vad Hagamannen har gjort med sina offer.   Rädslan och myten förstärks genom att serieöverfallaren har fått ett namn. Hagamannen skapade en stämning och medvetenhet som inte fanns före överfallen. Samtidigt som gymnasietjejerna är rädda att gå ut skapas nya rykten om andra övergrepp - av män som Solariemannen och Blottarmannen.


Klockan är nu efter elva. Tjejerna springer omkring i hallen hemma hos Linnea i ett virrvarr av jackor och skor. Sara bättrar på läppglansen och Veronika försöker hitta sin legitimation.
  Snart måste de springa till bussen för att hinna.
  Ulrika säger att förfesten är bra för att samla ihop gänget och informera alla andra om sina planer för kvällen.
  Ingen skulle komma på tanken att ta sällskap hem med en kille de inte känner.

Killkompisarna måste visa att de inte är ett hot
  - Förtroendet för killar har sjunkit, och det är synd, för de flesta är ju schysta, säger Ulrika.
  Frida Johansson, 19, berättar att det inte bara är tjejerna som drabbas.
- Mina killkompisar lider jättemycket av det här. De måste gå över på andra sidan vägen när de möter en tjej för att visa att de inte är ett hot.
  Ingen på festen har själv hotats, överfallits eller misshandlats. De flesta gymnasietjejer i Sverige uppger samma sak - ändå är de rädda att gå ut.
  Många tjejer är förbannade över att de tvingas att vara rädda.
  Frågan i Umeå är varför hotet om enda mans våld kan kontrollera tjejernas liv som det nu gör. Och varför ansvaret inte ligger på männen - i stället för som nu, hos kvinnorna.
  - Det känns som om Hagamannen har dragit fram alla andra galningar också. Det var i alla fall i och med honom man började tänka på det. Men sannolikheten att det ska hända en själv något är väl egentligen inte så stor, säger Sofie.




  Non Fighting Generation, NFG, i Umeå håller till i en stor källarlokal, inredd med några soffor och bänkar. Vid en vägg hänger runt 20 jackor på rad, som medlemmarna har på sig när de är ute på gatorna för att avstyra bråk.
  - Jag tror inte att killar tänker på hur mycket våld vi har på gatorna, säger Björn Tegström, 20.
  Han har jobbat på heltid med NFG i över tre år. Varje helgkväll avstyr han tre, fyra slagsmål.
Vilka är det som bråkar?
  - Den som har fått i sig öl. Det kan vara vem som helst. Och man ser ganska mycket droger, det är bra mycket mer än för några år sedan. Många killar pumpar i sig Valium för att gå ut och slåss och inte känna något, säger Patrik Gunnarsson, 20.


  Musiken dunkar och det är full fest på ”Draggen”. De 853 betalande vimlar, köper öl, och dansar. Tjejerna är på dansgolvet när klassikern ”Girls just want to have fun” framkallar jubel.
  När klockan närmar sig två och stängningsdags blir det trångt i garderoben.
  - Det var kul. Men nu måste vi vänta in alla, säger Veronika, och ser sig om efter de andra.
  En halvtimme senare är alla samlade och taxin beställd.
  Tjejerna fryser och är trötta. Men de är inte, som många andra i Umeå, arga på att de tvingas att vara rädda för våldtäkter och överfall.
  - Jag kan inte gå och vara arg på varje man för det här. Man kan inte beskylla någon annan än Hagamannen, säger Ulrika.
Varför tror ni att hälften av Sveriges gymnasietjejer är rädda att gå ut ensamma i kväll?
  - Tjejer är nog rädda för att bli utsatta för våldtäkt. Det är skillnad för killar. När de bli överfallna har de ofta muckat själva. Jag tror inte ens att de tänker på att vara rädda, säger Sofie.
  I väntan på taxin säger tjejerna också att de är osäkra på om situationen kommer att förändras.
  - Även om de skulle få fast Hagamannen skulle jag nog inte känna mig säker. Jag tänker annorlunda nu än innan övergreppen började, säger Linnea.

Publicerad: 2001-04-08