Gott om champagne till nyår - men brist på bästa årgångarna

REIMS . Vi kan ta det lugnt, försäkrar champagnetillverkarna. I de kritvita källarna i Marnedalen ligger miljardtals flaskor skumpa och väntar. Men att hitta en riktig Christal 1990 är förstås en helt annan historia.

- Man kan inte dricka hur mycket som helst, även om det gäller ett millennieskifte, så den lär inte ta slut. Men folk kostar nog på sig litet grand den här gången och väljer ett så bra märke som de har råd med, säger Guy de Rivoire från champagnefirman Ruinart.
  Han tror att efterfrågan på de finaste champagnemärkena kommer att stå sig även efter nyår, som presenter vid födslar och bröllop.
  -- Man kan inte dricka mer, men man kan välja ett finare märke. Det är en enorm efterfrågan på de bästa sorterna, bekräftar Olivier Krug, vars familj tillverkat champagne i sju generationer.
  I USA, ett av de stora importländerna, har man redan börjat känna av det.
  -- Vi har nästa helt slut på Dom Perignon och mina knän är blodiga av att behöva tigga efter fler flaskor, säger Christian Navarro i Los Angeles.
  Den riktiga champagnen kommer förstås från Champagne, ett väl avgränsat vindistrikt -- 35.000 hektar stort -- kring Reims och Epernay. Utsökta mousserande viner tillverkas på andra håll, men de får inte kallas champagne.
  Själva tillverkningsprocessen är dessutom skyddad av rigorösa regler. "Champagnemetoden" som förfinats under seklernas gång är en exakt och tidskrävande procedur. Druvorna handplockas för att det röda skalet inte ska färga av sig på den vita saften inne i druvan. Jäsningen sker djupt nere under den kalkrika jorden.
  Under en månads tid i slutet av processen vänder och vrider vana händer flaskorna dagligen så att fällningen samlas i halsen och sedan snabbt kyls ned för att avlägsnas.
  I vanliga fall blandas olika årgångar för att man ska få fram vingårdens speciella karaktär. Särdeles goda årgångar, som till exempel 1990, lagras dock vinet separat.
  I fjol såldes totalt 292 miljoner flaskor riktig champagne och siffran väntas i år stiga till över 310 miljoner.
  -- Vi skulle vilja sälja mer, men vi kan inte tömma våra källare. Vi prioriterar våra gamla kunder, säger Olivier Krug.
  I skuggan av de stora tillverkarna finns nu en chans för de mindre kända märkena att slå sig fram.
  -- Man börjar se märken som vi aldrig tidigare hört talas om. Det här är deras stora chans, säger den amerikanske vinimportören Navarro.
  Men många av de okända märkena är knappt värda sitt låga pris, snabbjästa som de är för att hinna ut på marknaden till nyår.
  Andra däremot kan vara rena fynden. Billiga på grund av konkurrens och stora lager, men ändå fulla av mystik.
  Så finns det förstås de i omvärlden mindre kända juvelerna som lagrats i de franska källarna i upp till tolv år.
  Om namnet Dom Perignon, uppkallat efter 1700-talsmunken som uppfann bubblorna i flaskorna, klingar välbekant i mångas öron är det nog färre som hört talas om en annan av dåtidens vintillverkande munkar, Ruinart.
  Ändå har Dom Ruinart funnits på marknaden sedan 1729 och är den äldsta vingården i Champagne. Men medan Krug exporterar 85 procent av sin produktion, stannar två tredjedelar av Ruinarts champagne i Frankrike och hyllas av finsmakarna som en av de absolut bästa.

Publicerad: 1999-11-16