Bild på sula: avraspats ganska mycket liksom hela bärranden och hovväggen - den yta hästen ska bära sig på. Trakterna är sänkta. I det här läget går hästen enbart på lamellranden, på sulan.
Foto: Peppe Frosch
Hästägare anmäld efter barfotaverkning
  På en stor ridanläggning i Mellansverige har ett fall av såkallad barfortaverkning anmälts till kommunens djurskyddsinspektör.
  Hästen verkades så att den stod helt på sulan och hade mycket ont. Dessutom gav inte hästägaren den någon mat.
  - Personalen ringde till mig den 1 februari för att en häst var väldigt illa däran. De kunde inte få ut den ur boxen. Ägaren ville inte lyssna alls på personalens rekommendationer att ta ut en veterinär och en hovslagare, berättar hovslagaren Patrick för Aftonbladet ridsport.
   När Patrick kommer dit så är distriktsveterinären redan där och har konstaterat att hästen är blockhalt.
   - Jag informerade då hästägaren att anledning till att hästen hade så ont var att den stod på sulan. Sulans nivå till ytterkants hovvägg var mer än en cm högre.
   - Då fick jag den informationen från henne att sulan var svullen, då jag kontrade med att den självklart var svullen men inte så här svullen. Jag frågade när verkade du hästen. Hon svarade då att det var 14 dagar sedan.
   Både personalen på ridanläggningen och Patrick själv har sett en man där ute som verkat hästen. Mannen ska dessutom ha satt sig upp och ridit hästen direkt efter verkningen vilket då ytterligare bidragit till hästens smärtsamma tillstånd.
   Mannen är en av huvudpersonerna bakom en av de såkallade ”barfotametoderna”. En kommersiell rörelse med ursprung i USA. Genom att sprida denna metod till vanliga hästägare luras dessa att inte använda sig av utbildade hovslagare och veterinärer, med följd av att många hästar utsatts för onödigt lidande.
   - Ägaren förklarade sig med att ”ni hovslagare är bara ute efter att slå på skor, nu ville jag prova den här metoden, men fick tyvärr ett bakslag”,
   - Jag svarade att: ”Det din häst behöver nu, är att man tar ner sulan på den. Det går inte att ta ner så mycket, men att göra så mycket det går, gipsa fötterna, komma inom vård och ge den smärtlindring. När hästen blivit bättre ska den skos med skor och sula utfört av en utbildad hovslagare. ”
   Dagen efter, en fredag, gjorde Patrick en anmälan till djurinspektören i kommunen gällande detta ärende. Djurskyddsinspektören såg allvarligt på det här och lovade göra en vidare utredning vilket de också började med.
   Under helgen får Patrick ett samtal från personalen att hästen i fråga inte får någon mat. Endast halm och bark samt att ägaren sprutar i den, vad man tror är, silvervatten.
   - Direkt på måndag morgon gav jag denna information till veterinären och frågade om han hade ordinerat detta. Han svarar att det är självklart att hästen ska ha mat, ägaren ska ju inte svälta ihjäl hästen.
   - Efter mycket påtryckningar från personalen och övriga inackorderingar under måndagen och tisdagen går ägaren med på att ge hästen lite hö och vatten.
   Djurinspektören informeras även om att hästen inte får mat och Patrick påpekar ytterligare ännu en gång att de måste ut och titta på hästen.
   - Onsdag mitt på dagen ringer en inackordering från stallet och är upprörd över vad hon sett och frågar vad hon kan göra. Jag svarar att även hon ska göra en anmälan, vilket hon och flera andra personer gör.
   Strax efter detta ringer djurskyddsinspektören till Patrick och meddelar att de varit i kontakt med ägaren och att denne ska flytta hästen. Patrick påpekar då hur viktig det är att djurskyddsinspektören själv åker ut och konfronterar och dokumenterar, vilket hon också gör.
   - Ägaren samt han som verkat hästen får inte in hästen i transporten då hästen inte vill röra sig och bara står och skakar.
   Djurskyddsinspektören har besiktigat hästen och konstaterat att den inte mår bra. Både djurskyddsinspektören och stallägaren försökte övertala ägaren att ta in hästen i stallet igen och tänka över situationen, men ägaren ville inte lyssna på dem överhuvudtaget.
   Mannen som verkat hästen står hela tiden och kommenterar och lägger sig i. Ifrågasätter hela tiden djurskyddsinspektören och stallägaren.
   Stallägaren försökte förmå ägaren att köra in hästen till ett djursjukhus, varpå mannen hela tiden säger att ”det är ju till era kompisar”. Stallägaren erbjöd dem att välja ut vilket djursjukhus de vill och ta ut en veterinär, en riktig hovslagare, men mannen hävdade hela tiden att ”det är ju bara era kompisar”.
   Djurinspektören lämnade stallet med uppmaning till ägaren att hon skulle ta in hästen över natten och fundera över med tanke på hästens tillstånd. Djurskyddsinspektören åker därefter tillbaka till kontoret. Där tar hon kontakt med chefen för länets distriktsveterinärer och frågar om ägaren har rätt att transportera hästen i det skicket den var i.
   - En annan veterinär gav rek att hästen endast borde transporteras i djurambulans upphängd i sele och endast till djursjukhus.
   Trots allt lyckas hästen lastas efter 7 timmar och är nu försvunnen. Enligt rykten kan den ha körts till Dalarna. En av de som är utbildningsansvariga för denna barfotametod är bosatt i där och man misstänker nu att hästen kan ha körts dit vilket djurskyddsinspektören har anmält till den gällande kommunen.

Häst verkad med denna metod. Observera att hovväggen raspats bort.
Foto: Peppe Frosch
Inom kort så kommer medlemmar ur svenska hovslagarföreningen att ha ett möte med samtliga djurinspektörer och diskutera problemet med hästar som far illa på grund av dessa barfotametoder.

Eva Eternell Hagen