Bryter Strasser-metoden mot svensk djurlagstiftning?
Med anledning av artikelserien om barfotarörelsen publicerar vi här den anmälan som gjordes av högt uppsatta veterinärer och hovslagare mot den såkallade Strassermetoden i januari 2005:
"Vi menar att en metod som medvetet leder till mycket smärta och lidanden för hästen måste fördömas eller förbjudas. Alla har visserligen rätt till sina idéer eller personliga åsikter, och det är fritt att dela med sig av dem till andra. Dock vänder vi oss emot de ”certifierade Strasser verkare, CSHP” som finns på marknaden. Dessa tror inte bara på idéen utan kommer att utföra den på hästar med allt det lidande detta kommer att innebära för de enskilda hästarna. I nuläget finns det två stycken CSHP i Sverige, till våren (maj 2005) utexamineras ytterligare 15 svenska CSHP. Vi befarar att det ökade antalet av Strasser-verkare kan leda till stora problem för många av våra hästar. Låt oss anta att varje ny CSHP tar sig an 50 hästar (vilket är lågt räknat om man skall leva på det) då innebär detta att minst 750 hästar kommer att utsättas för onödigt lidande under våren och sommaren 2005.
Vi anser med stöd av allmän hovslagar- och veterinärpraxis att man skall kunna stoppa detta organiserade djurplågeri utan att behöva invänta polisanmälningar i enskilda fall.
På de nästkommande sidorna presenteras och diskuteras en del av de felaktiga och absurda påståenden som framförs av Strasser i hennes egna böcker. Genomgången är ingalunda komplett men ger ändå en uppfattning av hur Strasser ser på våra hästar.
Smärta och lidande – det kan inte tillåtas att man medvetet provocerar fram sulläderinflammation och förnekar veterinärvård och/eller medicinering (anti-inflammatoriskt eller smärtstillande) för att öka hovmekanismen och därmed blodcirkulationen, med risk för komplikationer såsom akut fång med hovbenspenetration av sulan, eller återkommande hovbölder under lång tid till dess att en ”naturlig hov” skapats. Ansvarsfrågan – en CSHP (Certifierad Strasser Hoofcare Professional) behöver aldrig ta ansvar för de lidanden som de orsakar på de enskilda hästarna. Enligt Strasser är det vi konventionella hovslagare och veterinärer som genom vårt sätt att sko och verka hästar har orsakat osynliga och svåra skador i hovkapseln. Dessa skador går inte att diagnosticera med konventionella metoder, utan de visar sig enbart efter det att en övergång till barfota sker enligt Strasser-metoden. Den akuta sulläderinflammationen och/eller hovbölderna som kommer efter barfotaverkningen är det naturliga sättet för hästen att självläka de svåra skadorna i hoven som byggts upp under flera års skadlig skoning, de uppkommer inte som en följd av Strasser-verkningen. Rekonstruktion av hovkapseln – Kronranden skall bilda en 30-gradig vinkel med underlaget, följden blir då enligt Strasser-metoden ett hovben som har undersidan parallellt med marken. De flesta av våra hästar har inte en kronrand som bildar en 30-gradig vinkel med underlaget, vilket innebär att en Strasser-verkning kommer att leda till en kraftigt bakåt bruten tåaxel och i ett försök till sänkning av kronranden relativt hovbenet. Det är i detta omändringsarbete till en ”naturlig hov” som den akuta sulläderinflammationen och problemen i hovbrosket som måste omformas uppkommer.
Hovmekanismen – är som vi alla vet viktig för att hjälpa blodcirkulationen i det distala benet. Enligt Strasser har en skodd eller felaktigt verkad häst ingen eller ytterst begränsad hovmekanism och därmed ingen eller mycket liten blodcirkulation, med följden att långvarigt skodda hästar har inre skador (överbelastade njurar, lever och hjärta). Beroende på skadornas omfattning kan hästen dö då en övergång till barfota sker. Återigen beror det inte på Strasser-verkningen utan är den oundvikliga följden av de skador som hästen åsamkats av felaktig skoning/verkning tidigare i sitt liv.
Vi kommer att diskutera Strasser-metoden utifrån böckerna ”Ett sunt hästliv”, ”Shoeing: A necessary evil?” och ”Who’s afraid of founder?” [1-3]. Böckerna anser att man som hästägare ska acceptera hälta och smärta hos sin häst, eftersom målet är en ”naturlig” hov. Alla skador eller sjukdomar som uppkommer i hoven vid Strasser-verkning beror på skadan som finns i hoven på grund av att den varit skodd eller felaktigt verkad.
Citat ur Ref. [3]. Sid. 2 (egen översättning):
”Läkeprocessen börjar då man tar av skorna och verkar hovarna så att de fungerar korrekt. Men, beroende på hur allvarliga skadorna är inne i hovarna och i resten av kroppen, är det inte säkert att de inre organen är tillräckligt starka för att fullfölja läkeprocessen. (Eftersom detta kräver högre temperatur, ökad metabolism, att hjärtat arbetar hårdare för att förse de skadade områdena med syre och näringsämnen och forsla bort restprodukter, etc.) Lever, njurar eller hjärta kan sluta att fungera och hästen kan komma att dö inom den närmaste tiden efter det att hovmekanismen återskapats. I sådana här fall bör man komma ihåg att de här hästarna skulle ha avlidit i vilket fall som helst eftersom deras metabolism var så skadad att deras liv redan ”hängde på en skör tråd”.
Genom felaktiga slutsatser och inte allmänt accepterade åsikter leder Strasser-metoden till oacceptabla lidanden för den enskilda hästen. Alla skador som uppkommer vid Strasser-verkning eller kort därefter (såsom akut sulläder-inflammation, fång, hovbenspenetration av sulan, hovbölder, etc.) beror enbart på tidigare skador i hoven/hovarna åsamkade av skoning eller felaktig verkning. Den akuta inflammationen skall botas med rörelse, ingen smärtlindrande eller anti-inflammatorisk medicin får ges, vilket kommer att ge hästen stora lidanden och umbäranden. Strasser anser att alla hältor hos våra hästar kan tillskrivas skoning eller felaktig verkning, och att alla hästar därför skall vara barfota. Ref. [2] sid. 50: ”Simply put, one could say that virtually every – especially every chronic – lameness problem is a direct result of shoeing ... though many of the harmful effects of shoeing can be duplicated or amplified by improper trimming (especially when combined with improper lifestyle for the horse).” Exempel: En häst med skodda och för branta och trånga hovar informeras av Strasser-verkaren att de osynliga skadorna är så stora att de troligtvis kommer att utvecklas till en akut sulläderinflammation strax efter eller inom någon vecka efter övergången till barfota. Om skadorna av den tidigare felverkningen och skoningen är riktigt stora kan inflammationen efter verkningen utvecklas till en akut fång. Hästägaren behöver inte vara orolig utan detta är normalt och en direkt följd av läkningen av de skador som skoningen åsamkat hästen. Smärtan som hästen upplever beror på den goda hovmekanismen och därmed den förbättrade blodcirkulationen hos den korrekt verkade barfota hoven, och är övergående. Det påpekas också att rörelse är viktigt, eftersom det ökar metabolismen och påskyndar läkningen. Hästen ska motioneras/röra på sig, trots smärtande hovar, och får under inga omständigheter vara still. Beroende på hovens form och graden av skada (p.g.a. skoning) kan arbetet med att ”skapa” en naturlig hov leda till hovbenspenetration av sulan eller återkommande hovbölder i upp till 2 års tid. De här komplikationerna avskräcker inte en certifierad Strasser verkare då de (enligt de själva) inte är ansvariga. Ansvaret är hovslagaren som skott hästen i många år och/eller veterinärens fel som ordinerat skoning av hästen, och det är frukten av deras arbete som nu skördas. Ref. [2], sid. 57: ” In the horse world, wide-spread ignorance and misunderstanding of the true nature of the situation often lead to falsely placing the blame for the "damage” (the sudden lameness) on the person who revealed it (i.e. who pulled the shoe).”
Basen för hästhållningen enligt Strasser kommer att tilltala många hästägare eftersom det pratas om naturlig miljö och levnadsförhållanden för våra hästar. Undertiteln till Ref. [1] är: ”Nyckeln till: Optimal hästhälsa, Hältrehabilitering och Den högpresterande hästen”. De flesta hästägare vill sina djur väl och det kommer att vara svårt för vissa att inte ge sin häst chansen till ett naturligt liv. Vi ska komma ihåg att Strasser ger ett koncept för allting (en holistisk syn), om inte hela konceptet följs kan det ge katastrofala följder.
Det är här som den stora faran ligger, om inte kunden kan uppfylla alla kriterier som gäller för ”naturlig hästhållning” kommer garanterat resultatet av en Strasser-verkningen att leda till stora umbäranden och lidanden hos hästarna. Den certifierade Strasser-verkaren har påtalat vikten av helheten och eventuella problem som uppstått hos hästen efter verkning beror inte på verkningen utan på att kunden inte uppfyllt alla kraven som innefattas i Strassers ”naturliga hästhållning”.
Men även om alla kriterier är uppfyllda, kan en barfota verkning innebära stor smärta och lidande för hästen. Genom att skylla på skador som uppkommit av skoning eller felaktig verkning förbereds hästägaren på vad som kan ske vid en barfota verkning enligt Strasser, Ref. [1] sid. 149:
”... Fång kan också upptäckas då skorna tas av från en kraftigt deformerad hov (bockhov, trång hov eller långvarigt skodd) vilken har skadats av de förebyggande faktorerna för fång (kronisk överbelastning av väggens läderhud i tåregionen på grund av för brant vinklat hovben, höga trakter och/eller dålig cirkulation) men som ännu inte nått ett akut stadium. ...”
Hästen är alltså inte halt eller har inte någon påvisbar fång enligt gängse definitioner hos vår veterinär- eller hovslagarkår. Texten fortsätter:
”... När skorna avlägsnats och hoven verkats korrekt så att hovmekanismerna återställs är inte sulan längre fixerad och kan flexa, hovens väggar kan åter expandera i viktbärande läge; denna naturliga rörelse kan dock irritera redan skadad, och möjligen inflammerad, läderhud i sådan grad att samma situation med inflammationsvätskor med eventuell påföljande hovbensrotation uppträder. ...”
Verkningen skapar inte fånget utan den irriterar redan skadad, och möjligen inflammerad läderhud som kommer av tidigare skoning eller felaktig verkning. Men hos Strasser är inte fång så allvarligt utan:
”... Med ideala levnadsförhållanden och rätt behandling är det dock ett relativt snabbt övergående stadium, så som också eventuella tecken på fång snabbt upphör hos en häst med en riktigt fungerande hovmekanism, naturliga levnadsförhållanden och tillräcklig rörelse.”
Trånga hovar är bokens benämning på alla hovar som varit skodda eller felaktigt verkade. Vid återställandet av en trång hov till ”naturlig hov” skall vi vara beredda på följande, Ref. [1] (sid. 119):
”... För att vidga en trång hov är det nödvändigt att få hoven att expandera mer i varje viktbärande fas än vad den är van vid (eftersom den trånga hoven per definition inte utvidgas normalt, eller till och med minskar i viktbärande läge). ...
Olyckligtvis kan detta inte ske utan smärta; ofta uppkommer en övergående inflammation i hela läderhuden (återigen beroende av art, och grad, av skada i hovens deformation). Den här inflammationen läker inom några dagar eller veckor så länge hoven har optimal rörelse under tiden så att det ökade blodflödet i hoven (på grund av inflammationen) på bästa sätt transporteras tillbaka upp i benet. ...”
Vi ska alltså tillåtas att verka hästen så att en akut sulläderinflammation uppkommer och därmed hälta, allt för att driva bort det onda som den ohalta skodda hästen inte kände av. Alla som verkar och skor hästar vet att en sulläderinflammation leder till belastningsfång om inte den akuta inflammationen hävs så fort som möjligt, med stora problem och smärtor som följd. Enligt boken uppkommer endast fång om hästen blir stillastående för länge. Texten fortsätter:
”... Om, å andra sidan, en häst i det här läget skulle lämnas i boxen över natten skulle det finnas en avsevärd ansamling av blod i hoven vilket skulle orsaka en hel del smärta och möjligtvis akut laminitis (fång). Hästen kommer inte att vilja röra sig på morgonen. Blodet har kylts av under natten, metabolismen reducerats och läkeprocessen har blivit långsam eller helt avstannat. ...”
Boken förmedlar alltså den felaktiga informationen att en akut sulläderinflammation endast kan läkas med hjälp av rörelse. Inget anti-inflammatoriskt eller smärtstillande ingår i naturlig hästhållning. Enligt gängse uppfattning inom hovslagar och veterinärkår ger fortsatt belastning av en hov med sulläderinflammation ökade problem och en större inflammation i sulläderhuden. Författaren menar att hästen måste till varje pris vara i rörelse oavsett smärtan. Texten fortsätter:
”... Det är därför viktigt att inse att till och med botande av en inflammation endast kan äga rum på bästa sätt om hästen är i konstant rörelse. Du kan inte bota någonting på hästens ben ordentligt om hästen hindras att röra sig under en längre tid, även om det så ”bara” är över natten. ...”
Att medvetet verka hovar så hårt att det orsakar smärta på ett djur och sedan förneka den smärtlindring som djuret behöver, och istället ordinera rörelse, anser vi strider mot svensk djurlagstiftning. I Ref. [3] (sid. 94) förklaras att smärtan är ett stort problem, vad gäller grannar och andra obildade som inte förstår (egen översättning):
” Smärta är det största problemet när man återskapar en sund hovform. ...
En del hästägare får problem med sina grannar, när dessa ser uppenbarligt sjuka hästar utomhus. Grannarna förstår inte att ett sjukt djur som behöver mycket syre har det mycket bättre ute än inne. Det finns ett stort behov av mer kunnande inom detta område: hos allmänheten, distriktsveterinärer och djurrättsaktivister.”
Problemet med Strasser-metoden är att den ger bara bildexempel på snabba förlopp av att omvandla trånga hovar till naturliga. Hela tiden poängterar man dock att processen kan bli utdragen och fortgå under upp till två år. För hästägare som låter sina hästar bli verkade enligt denna metod kan alltså misshandeln av hästen fortgå i upp till två år om ingen lokal veterinär eller annan person anmäler hästen till Djurskyddsinspektionen. Den certifierade Strasser-verkaren är väl medveten om problemet, boken informerar oss, Ref. [1] (sid. 121):
”... Hos hästar som behandlas hemma kan hela processen med att vända sammandragningen sträcka ut sig över två år, men under de rätta förhållandena kan den vara frisk inom 3-6 månader (återigen beroende till stor del på den skada och typ av deformation som finns i hovarna).”
Ett av argumenten i boken mot konventionella stallar är de skadliga ämnena i boxar och stallar, som innehåller ammoniak, kolmonoxid (?) och koldioxid. Den stora frågan här är var kommer kolmonoxiden ifrån. Koldioxiden kommer naturligtvis från hästens utandningsluft. Strasser menar, vilket är helt felaktigt, att koldioxid kan i en miljö med syrebrist omvandlas till den giftiga gasen kolmonoxid. Ref. [1] (Sid. 29):
”...Det behöver knappast sägas att många hästar instängda (dörrar och fönster stängda för att förhindra drag) i normalstora stall faktiskt kan få brist på andningsbar luft. Koldioxid bildas men med en samtidig brist på syre ombildas det till kolmonoxid.”(???)
Hovmekanismen
Idag kan vi ganska säkert förklara hur hoven beter sig under belastning. Många olika modeller och sätt att förklara det på har funnits och finns ännu. Mätningar med olika tekniker har publicerats för att förstå hur olika delar av hovkapseln rör sig under belastningen. De flesta av oss som arbetar med hästar vet att hovmekanismen är viktig som stöd för hjärtats blodcirkulation till de distala områdena av hästens ben. Felaktig skoning kan naturligtvis leda till kontraherade hovar, liksom olika skador hos hästen kan leda till att en eller flera hovar kontraherar medan andra kan överbelastas och utveckla fång (belastningsfång). Det sätt som Strasser redovisar hur hovmekanismen fungerar för en oskodd hov är i stort allmänt accepterad, vissa små avvikelser kan diskuteras. Dock har hon fel i att en skodd hovkapsel helt saknar rörelse under belastningen.
Hovmekanismens betydelse för hästen har studerats och diskuterats under lång tid, den stötdämpande funktionen och dess bidrag till blodcirkulationen. I början av 1800-talet formulerades två olika modeller för hur den fungerar: (i) stråltryckarteorin och (ii) genomtrampningsteorin, se fig.
Figur. Till vänster visas hovmekanismen enligt stråltryckarmodellen och till höger enligt genomtrampningsmodellen.
Inom veterinär och hovslagarkårerna valde man ofta sida, och sa att den ena eller den andra modellen var den rätta. Studier har visat att båda modellerna fungerar och ger rörelse i hoven, genom att välja olika typer av hovar och underlag. Sanningen är nog den att båda teorierna är riktiga och att de samverkar. Beroende på hovens form, strålens storlek och inte minst underlaget kommer de att samverka mer eller mindre. I Sverige har vi tidigare valt att enbart lära ut den ena, stråltryckarteorin.
Kronrandsvinkeln
Att använda begreppet kronrandsvinkel som referens för att hovbenet är parallellt med underlaget är fel, eftersom kronranden inte är fixerad relativt hovbenet. Hovkapseln är fixerad via lamellerna till hovbenet
Fång
Hur kommer det sig att Strasser på fullt allvar menar att den resulterande fången beror på tidigare skoning när det i själva verket är den aktuella verkningen av hoven som bär skulden. Hennes uppfattning är den att de branta hovarna leder till att lamellerna i den dorsala delen av hovkapseln överbelastas, tyvärr kan inte detta upptäckas kliniskt, och eftersom hoven är skodd kan inte hovbenet rotera (skon låser välvningen av sulan som håller emot hovbenet underifrån). Det är först när en ”fysiologiskt korrekt verkning” görs som sulan kan plattas ut under belastning och de skadade lamellerna tillåter hovbenet att rotera. Vi är inte de första som anser att detta resonemang har sina brister eftersom det finns med i Ref. [3] sid. 23:
” However, as soon the shoes are pulled and a physiologically correct hoof form is restored (which allows the solar vault to draw flat on weightbearing), the coffin bone rotates away from the hoof wall. This can take several hours or several days, depending on the situation. Then it is said: ”The horse cannot move with such shallow hooves. The coffin bone has shifted because the deep flexor tendon, as a result of taking down so much heel and placing it ground parallel, exerts too much of a pull on the coffin bone.”
Even though this reasoning is utterly impossible, both in terms of physics and anatomy, unfortunately it is commonly used by the ”experts”, so that the lay person must believe it.”
För oss som arbetar med hästar och skoning/verkning dagligen upplevs resonemanget ovan som en efterkonstruktion för att försvara och motivera det man gör. Fysikens och naturens lagar försvarar inte Strasser utan dess förklaring stöder de så kallade experterna i citatet ovan."
Referenslista:
[1] H. Strasser och S. Kells, ”Ett sunt hästliv”
[2] H. Strasser och S. Kells, ”Shoeing: A necessary evil?”
[3] H. Strasser och S. Kells, ”Who´s afraid of founder?”
