Vad har Gry Forssell, Björn Wallde, Caroline af Ugglas och Ulf Larsson gemensamt?
De älskar hästar.
Ett intresse de delar med en miljon svenskar.

Namn: Gry Forssell. Ålder: 27. Familj: Mamma, pappa, massa syskon och kille. Yrke: Programledare och reporter. Tjänar: 25 000 i månaden.

  Gry har alltid tyckt om hästar och började rida som barn.
  – Jag började rida när jag var sju år på nybörjarlektion. Sedan köpte jag och min mamma en connemaraponny när jag var elva år. Mamma har ridit sedan hon var barn så vi hade hästen tillsammans. Man ska inte ha en egen häst utan hjälp när man är elva år, säger Gry.
  Connemara är en ponnyras från Irland och den kan mycket väl ridas av vuxna personer.
  – Först red vi in henne, sedan tävlade jag hoppning och dressyr. När jag blev för stor för att rida ponny köpte jag och mamma ett svenskt halvblod. Det var en valack som hette Tiffany. Jag tävlade hoppning och dressyr med honom, berättar Gry.
  – Jag började rida för att min mamma red. Numera rider jag för att det är så avkopplande. Det är lugnt och tyst i stallet. Ridningen är en skön allroundträning och dessutom får man komma ut i skogen.

Medryttare
  När Gry, som bodde i Luleå, började arbeta på SVT i Växjö sålde hon Tiffany. Hon gjorde ett uppehåll med ridningen tills hon flyttade till Stockholm och blev medryttare på en häst där.
  Gry är mycket förtjust i Zeiss som är åtta år och ett svenskt halvblod. Hon ägs av goda vänner till Gry.
  – Zeiss och jag har det jättekul tillsammans, vi passar bra ihop. Hon är het men lyhörd. Hon kan allt och är så lätt att rida. Allting finns där hos henne och det är skitkul tycker jag.
  – Jag rider mest ute och ibland i ridhus. Man ska blanda. Jag har inte börjat hoppa med Zeiss ännu, men det ska jag.


– Jag skulle vilja rida mer

Namn: Björn Wallde. Ålder: 55. Familj: Nej, ensamstående. Yrke: Skådespelare. Tjänar: Det varierar, men det är några hundratusen kronor om året.

  Hos Kungliga Livgardesskvadronen i Stockholm fick Björn en grundutbildning i ridning. Varje kavallerist fick sig tilldelad en egen häst som de hade under de femton månader de låg inne.
  – Vi grundutbildades i ridhus i hoppning och dressyr. När vi var mogna fick vi rida i Lill-Jansskogen. Vi galopperade och skrämde slag på fina Östermalmsdamer som var ute och rastade sina hundar.
  – Sedan tränade vi för högvakten på Borggården, man rider fyra och fyra i bredd upp till slottet, fortsätter Björn.

Höll på att slå ihjäl sig
  Under en träning höll det på att gå riktigt illa för Björn. Just denna gång hade han inte sin häst utan en annan som han inte var van att rida.
  – Man har en sabel i ena handen man ska vända hit och dit. Marken hade översvämmats av vatten och det hade frusit till is. Hästen jag red halkade baklänges och lade sig på rygg med mig under. Då brast isen. Inte nog med att jag höll på att slå ihjäl mig, jag höll på att drunkna också, säger Björn.
  – Efter lumpen gick jag på ridskola i många år. Sedan red jag ett tag på syrrans häst.
  – Jag har ingen egen häst. Det vore jätteroligt, men jag jobbar så oregelbundet. Eftersom min systers häst nyss togs bort, har jag ingen häst att rida just nu, egentligen skulle jag vilja rida mycket mer.


– Hästar är så rogivande

Namn: Caroline af Ugglas. Ålder: 27. Familj: Pojkvän, hästar, hundar, katter och råttor i väggarna. Yrke: Sångerska och konstnär. Tjänar: Klarar mig knappt.

  – Jag träffade Prince på ett stall där de hade turridning. Han var en problemhäst och hade inte blivit riden på 14 år. De var rädda för honom. Men det var inte jag. Jag åkte dit och red Prince i ett år, sedan tog jag hem honom, berättar Caroline.
Westernridning
  – Jag föredrar att rida westernridning. Jag red på traditionellt engelskt vis när jag var liten. Western känns naturligt, jag rider mest barbacka.
  Westernridning kommer från USA. Cowboys har utvecklat ridstilen i sitt arbete. Hästen rids på lösa tyglar och mer med kroppen, för att man ska kunna ha händerna fria att hantera lasso och vapen. Hästarna är lydiga samtidigt som de arbetar mer självständigt i westernridning.

Inga tävlingsnerver
  Caroline har ridit hela sitt liv.
  – Jag galopperade första gången när jag var fyra år. Har alltid varit orädd. Fick första egna hästen när jag var elva år. Med den hästen tävlade jag i ponnygalopp på Täby, säger Caroline.
  – Numer är jag inte så mycket för att tävla överhuvudtaget. Jag har inga tävlingsnerver. Nu är det djur och natur som gäller.
  – Jag tycker hästar är så emotionella. Det finns inget djur som är så rogivande. Alla hästar går att kommunicera med. Det är skönt också med allt jobb runt ikring.


”Galopp är så vackert”

Namn: Ulf Larsson. Ålder: 43. Familj: Hustru Cecilia. Yrke: Underhållare. Tjänar: Vet inte, tillräckligt.

  För att få råd om hur de skulle sköta hästarna vände sig Ulf till Mikael ”Mischa” Kahn, Skandinaviens vinstrikaste galopptränare.
  – Mischa visade mig tre hästar. Jag föll för ett sto som hette Ruschian Rapsody. När hon lade sin mule mot min axel och fnös mig i örat bestämde jag att: Henne ska vi ha.
  Ruschian Rapsody är avställd från banan och ska i stället betäckas. Ulf har köpt en ny galoppör. Även det är ett sto och hon heter Molly Malone.
  – Galopp är fantastiskt vackert. Det är en underbar sport att titta på. Samspelet mellan ryttare och häst, därtill kommer spänningen.
  Ulf och Cecilia har flera hästar. Förutom Ruschian Rapsody och Molly Malone har de fyraårige Hamilton. Till skaran hör två american saddlebreed. De har en egen gångart som liknar islandshästarnas tölt. En shirehäst står hos westerntränaren Rick Lemay för inridning. Slutligen har de en shetlandsponny och en åsna.

Lite rädd att ramla av
  – Vi bor på en gård utanför Stockholm med hästarna.
  Cecilia rider hästarna och Ulf har ridit lite, men tycker inte att ridning är hans grej. Han är lite rädd för att ramla av.
  – Hästen är ett underbart djur! Vacker, ståtlig och intelligent. Det är underbart med hästar, säger Ulf med eftertryck.

Ridning är en stor sport. Till antalet utövare är det bara fotbollen som är större. En halv miljon svenskar rider regelbundet och en miljon har kontakt med hästar. I ridsport ingår: Hoppning är störst. Det gäller att rida en bana utan att riva några hinder. Tiden avgör. Dressyr är en lydnadsgren. Ibland rids dressyr till musik och kallas då för kür. Fälttävlan består av tre moment: dressyr, banhoppning och terrängridning med uthållighetsprov. Distansridning är hästarnas maraton. Arabiska fullblod används för deras uthållighet. Westernridning ökar mest. Det är främst många killar som lockas. Voltige är gymnastik på hästryggen. Travsporten är större än galoppsporten i Sverige. Trav har gamla anor här i Norden och började med att man körde i kapp till kyrkan. Galoppsporten är mycket gammal men utvecklades i Sverige först under 1800-talet.

Gå på ridskola Det finns 560 ridskolor i Sverige som står för åtta miljoner ridtimmar per år. En ridlektion kostar omkring 100 kronor i timmen. Priset varierar, det är billigare på landsbygden och dyrare i storstäderna. Skaffa häst 1. Har jag råd? Har man hästen uppstallad betalar man stallhyra, ridhusavgift ingår eller tillkommer.   Ute i landet kan man komma ganska billigt undan, men i Stockholm ligger hyrorna på de större anläggningarna på i snitt 3 500 kronor.   Då ingår kallhyra, ridhusavgift, strö, hö, fodring med in- och utsläpp på vardagar. Vill man ha extra service som mockning kan man köpa det för cirka 500 kronor extra i månaden.   Oförutsedda utgifter som veterinär och mediciner tillkommer. Det kan bli dyrt även om hästen är försäkrad. 2. Har jag tid? Hästar tar tid. Det tar cirka tre timmar per dag, inklusive resor till och från stallet. Man ska mocka, göra mathinkar, borsta, sadla och rida. Det är bra att ha en pålitlig person som hjälper en med hästen när man själv inte kan. En medryttare som avlastar både när det gäller tid och pengar. 3. Har jag kunniga personer till hjälp? Ta alltid kunniga personer till hjälp. Man blir aldrig fullärd. Tänk på att även de bästa ryttarna i världen rider för tränare och har experter till hjälp. Det finns ett bra gammalt ordspråk som säger: ”Människans okunskap är hästens värsta fiende”.

Massera din häst till hälsa Eva Eternell Hagen är hästmassös. Hästmassage – det låter som hokus pokus...   – Absolut inte. Man upptäcker spänningar och problem och så får man nära kontakt med sin häst. Njuter hästar av massage?   – Om! Det har samma effekt som på människor. En häst är precis som en idrottsman, så det behövs. Hur gör man?   – Jag trodde att det skulle vara tungt, men hästen har ytliga muskellager så det är lättare att massera en häst än en människa. Det är mer en fråga om teknik än kraft. Är hästmassage en lyx för tävlingshästar och arabiska fullblod?   – Nej, alla hästar har nytta av massage. Det skapar ett förtroende mellan skötaren och hästen. Man känner om hästen är i form eller inte. Och så får man bättre förståelse för hästens anatomi. Hur ofta ska man massera sin häst?   – Gärna varje vecka, men hinner man bara göra det var fjortonde dag så räcker det. Man ska inte massera hästen före ett löp. Precis som hos människan tröttar man ut musklerna när man masserar dem. Det ska gå tre dagar mellan massage och tävling. Kommer hästmassage att slå igenom?   – Hästmassage är redan ett begrepp. Det finns skolor som lär ut massage och diplomerade hästmassörer. Vad kostar det?   – 300 kronor för en timme. Petter Lidbeck Fotnot: Läs mer i boken ”Hästmassage” av Eva Eternell Hagen. Inköpsställen bland annat: Åhléns City i Stockholm, samtliga Hööks varuhus samt postorder, tidningen Häst Fynd, Hästbokhandeln, Bokia i Upplands Väsby, Garp´s Bokhandel i Jakobsberg, Mälaren Hästklinik i Sigtuna, Erro Bokhandel i Falkenberg, Axelson Animal Massage School. Du kan också fåga i Din bokandel så kan de beställa hem åt Dig.