Du ska kunna rida hästen rakt fram på öppet spår när du avslutar skänkelvikningen.
Foto: Camilla Ramfelt Mc Carthy
Variera din skänkelvikning

Evas ridtips:
   Genom att variera mellan att lite skänkelvikning och så rida rakt fram på rakt spår innanför spåret avslöjar du om du verkligen har hästen i balans. När du går ur skänkelvikningen får hästen inte falla åt sidan.
  Att rida skänkelvikning är lösgörande för hästen och det är en övning som gör den mer liksidig. För ryttaren gäller det att kunna koordinera olika hjälper. En grundläggande regel när man rider skänkelvikning är att framdelen alltid ska gå först.
   När man börjar lära sig skänkelvikning är det bra att börja rida snett igenom, flytta hästen bara några steg åt sidan i skänkelvikning, för att sedan fortsätta rakt fram. Så ökar man på antalet steg för sidan mer och mer. Till en början bara i skritt men allteftersom hästen får bättre balans och koordination så övergår man till att rida även i trav. Trav ger bättre framåtbjudning än skritt.
   Har du en redan rutinerad häst kan du rida skänkelvikning över hela ridbanan. På raka spår eller böjda spår. Som man vill. Som ryttare kan du sedan använda skänkelvikningen för att kontrollera att du kan rida i skänkelvikning och sedan rida rakt fram och rakrikta hästen utan att det faller åt sidan.
   Jag brukar använda mig av kvartslinjerna. Kvartslinjen är en linje mellan medellinjen och att rida på spåret. Så rider jag in efter kortsidan som om jag skulle rida snett igenom i skänkelvikning, men när jag kommer fram till kvartslinjen så fortsätter jag rakt fram på denna, så rider jag skänkelvikning igen antingen tillbaka ut på spåret eller inåt till medellinjen. Man får anpassa efter hur stor ridbanan är.
   Nästa gång kanske jag startar på kvartslinjen, gör skänkelvikning ut till spåret eller till medellinjen och så rider jag rakt fram. Det är olika varje gång. Så kanske jag lägger till en tempoväxling och ökar en sträcka, för att sedan ta tillbaka och så rida skänkelvikning igen. Även själva skänkelvikningen kan ridas så att man minskar och ökar. Men oavsett vad man hittar på så ska man alltid, när som helst direkt ur en skänkelvikning, kunna rida sin häst rakt fram utan att den vacklar åt något håll.
   En annan sak som gäller skänkelvikning är ryttarens hjälper. Till en början så får både häst och ryttare lära sig koordinerande hjälper, att man ska flytta undan för sidförande skänkel. Men när det fungerar bra, så ska man inte glömma att minska på hjälpgivningen efter hand. En välskolad häst går åt sidan bara ryttaren vrider sitt bäcken åt sidan. Alltför ofta ser man ryttare som är jätteduktiga, men de drar bak hela benet och använder onödigt stora hjälper på en häst som redan kan sin sak. Ett litet tips till är alltså att inte göra mer än nödvändigt.

Eva Eternell Hagen