Aftonbladet sport: Hästraser

Nyheter

Chris får berätta samma berättelse tusen gånger Läs Ronnie Sandahls krönika.

Nyheter

Jönssonligans plan hjälper inte ett Europa i skärselden Läs Staffan Heimersons krönika.

Logga ut

Tipsa oss 71000

Logga in Skapa inloggning Tipsa Aftonbladet Aftonbladet Shoppa

MÅNDAG 2011-12-19
Startsidan

Nyheter

Waler

Historia
  Precis som på den amerikanska kontinenten fanns det inga inhemska hästar i Australien förrän människor förde dem dit över havet i sina skepp. De första hästarna fördes till landet år 1788 av borgmästaren Phillip när han anlände med den Första Flottan. Sällskapet kom till Godahoppsudden och de hästar som fanns ombord var en hingst, tre ston och två stoföl av huvudsakligen spanskt blod. Oturligt nog rymde alla utom hingsten vid landstigningen.
  Fler hästar importerades de närmaste tio åren tillsammans med några fullblod från England och araber från Indien och Persien. Dessa första importer var inga förstklassiga avelsstammar. men de gjorde successiva framsteg genom varje generation.
  År 1798 fanns det 117 hästar i den nya australiska kolonin. Det första seriösa framsteget med att förbättra aveln kom med den engelskfödde hingsten Rockingham. Australiens vidsträckta och rikliga betesmarker och det varma och torra klimatet är idealisk för hästuppfödning. År 1810 hade landet 1134 hästar, år 1821 hade antalet stigit till 4564 stycken.
  I New South Wales föddes varmblodshästar med gott anseende upp, och de kallades efter sin hemort för waler. Alla nybyggarområden i landet hade från början den gemensamma benämningen New South Wales, och följden av detta blev att alla ridhästar som kom från de koloniserade delarna kallades för walers. Även om Australien senare blivit uppdelad i olika stater, har man fortsatt att an vända benämningen walers på alla varmblodshästar som fötts upp inom Australiska Statsförbundet.
  Under det Boerska kriget 1899-1902 samlades 16.375 hästar från hela Australien till regementen. Walern blev en mycket beryktad arméhäst då den bevisade sig vara modig, ha god konstruktion, och en otrolig ork att bära last på dessa ökenfälttåg. Walern kunde bära upp till hela 108 kilo under hela dagen och ändå hänga med i steget under marscherna.
  Under och efter det första världskriget ansågs walern vara en av de bästa kavallerihästarna i världen. Richard Glyn skriver så här i "All världens Hästar" från år 1971:
  "I första världskriget var en stor del av indiska armens ridhästar walers under det att Australien själv satte upp en kavalleridivision som nästan uteslutande var beridna på walers och spelade en betydande roll vid turkarnas besegrande. Under hela fälttåget skickades ett stort antal Walerremonter från Australien till krigsskådeplatsen. Dessa hästar var i allmänhet 150 till 160 cm höga och alla färger var representerade, framför allt bruna och mörkbruna då skimlar var olämpliga för ökenkrig.
  Vid krigets slut kunde, på grund av de australiska karantäns bestämmelserna, ingen av dessa walers skickas tillbaka till Australien, varför de flesta avlivades i öknen på order av australiska regeringen. I Sidney restes ett bronsmonument för att hedra minnet av de hästar som "kämpade" för Palestinas befrielse och medverkande till att bryta det turkiska förtrycket. Inskriptionen säger att monumentet restes:
  "Av medlemmar av kavallerikåren som kämpade i öknen 1915-1919 och vänner till de tappra hästar som bar dem över Sinaiöknen in i Palestina. De led av hunger och törst, de var sårade och uttröttade till bristningsgränsen men de gav aldrig upp. De kom aldrig hem, "i kommer aldrig att glömma dem".
  Detta minnesmärke blev i själva verket walerns gravsten även om Australien hade en livlig export av hästar av walertyp fram till 1932. Därefter blev efterfrågan mindre inte bara för export utan även på hemmamarknaden i och med motorfordonens ankomst, fastän många får- och kreatursrancher fortfarande föder upp en utmärkt häst för herdarnas behov. Man följer fortfarande principen att låta fullblodshingstar betäcka infödda ston för detta ändamål. Hästkarlar i Australien har alltid föredragit fullblodskorsningar för arbetet med boskaps- och fårhjordarna.
  Australiska varmblodshästar av obestämd härstamning kallas ännu idag för walers, men experter är ense om att det f n skulle vara svårt att uppdriva tillräckligt många walers av 1914 års standard som kunde användas for kavalleriets remontering."
  De fullblodshästar som sedan början av 1900-talet använts för att ge rasen nytt blod är angloarabiska fullblod enligt de uppgifter som jag har fått fram. De fullblod som Richard Glyn skriver om skulle således vara angloaraber och inte engelska fullblod.
  Efter 1932 har rasen genomgått en negativ utveckling och fått flera exteriöra förändringar. Dagens walers ser därför väldigt annorlunda ut mot den ursprungliga. År 1971 grundades en avelsförening för att registrera och kontrollera uppfödningen. Walern är idag en god varmblodshäst som numera också kallas för Australian Stock (Australisk boskapshäst).

Exteriör
  Walern har en höjd på 147 till 163 cm. Typen varierar och det är en bra boskaps- och allroundhäst med god hoppförmåga och den används till och med till polo. Vanligaste färgerna är brun, svartbrun, gråskimmel och fux. Huvudet är välproportionerat med rak profil, långa öron och väl markerade näsborrar.
  Halsen är lång, väl ansatt och har god form. Manken är välmarkerad, ryggen lång och rak, korset något stupande och den har en stor bröstvidd. Bogarna är relativt raka och har god muskulatur. Benen är solida och muskulösa med starka leder; särskilt hasorna, välformade och väl åtskilda senor, samt välformade hovar.

Eva Eternell Hagen