Svenskt varmblod:Exteriör Mankhöjden varierar mycket inom rasen, men de flesta är mellan 160-170 cm höga. Förekommande färger är brun, fux, svartbrun, svart och skimmel. En god svensk varmblodshäst skall ha ett välproprotionerat huvud som är väl ansatt, profilen kan variera något precis som längden på öronen, ögonen skall vara klara och livliga. Halsen skall vara väl ansatt, lång och ha välmarkerad mankam, speciellt på hingstar. Manken skall vara välmarkerad, ryggen lagom lång och rak, korset brett, långt och vågrätt, svansen högt ansatt - aldrig instucken. Bröstvidden skall vara stor och bogpartiet skall vara sluttande och muskulöst. Benen långa och starka, ha breda ledgångar, tydliga senor, goda hovar och benställningen skall vara korrekt. Det svenska varmblodet är känt för sina goda rörelser. Begreppet "schwedengang" har blivit ett varumärke för rasen.
Flyingehingsten Herkules.
Foto: Rik van Lent (tillhör Flyinge AB)
Ur Avelsplanen 2006 för Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen:
"En varmblodshäst som är byggd för att naturligt bära sig i rätt form under ryttare och ha lätt för att utföra det arbete vi begär av den. Den ska vara lätt, högställd och långlinjerad, ha ett vackert uttrycksfullt huvud ha en väl ansatt hals, välutvecklad manke, liggande bog och något sluttande kors, en stark rygg med bra sadelläge samt nöjaktigt korrekta extremiteter med hovar av god kvalitet. Önskvärd storlek på hingstar 164-170 cm och på ston 162-168 cm."
Tillbaka till förstasidan för Svenskt Varmblod