Schleswiger
Historia
Schleswigerhästen kommer från Schleswig-Holstein i nordligaste delen av Tyskland och härstammar från den danska jutska hästen. Rasen utvecklades under den senare delen av artonhundratalet och blev starkt påverkad och förbättrad av suffolk punchhingsten Oppenheim LXII (se i texten om den jutska hästen). Den medelstora, mycket rörliga och ovanligt lugna häst var mycket efterfrågad som spårvagns- och busshäst.
År 1888 fastställdes rasstandarden och en stambok upprättades år 1891. Rastypen bibehölls fram till år 1938 genom regelbunden tillförsel av jutska hingstar. Därefter sökte man välja ut avelsdjur för att få bort fel som otillräckligt välvda revben, för lång rygg och för veka hovar. Efter andra världskriget importerades två franska hingstar; en boulonnäsare och en bretangehäst för att påskynda utvecklingen. Den bretagnska hingsten har otvetydligt haft det största inflytandet.
Denna ras liksom andra kallblodsraser gick kraftigt tillbaka i samband med mekaniseringen. Avelsverksamheten av den schleswigska hästen leds och kontrolleras av avelsföreningarnas centralförbund i Kiel.
Exteriör
Mankhöjden ligger på 155 till 165 cm. Vikten är runt 650 och 800 kilo. Färger är fux, som är vanligast, brun eller rödskimmel, ofta med vita tecken.
Huvudet är välproportionerat med en konvex profil, vänliga små ögon, raka öron, tydligt markerade ganascher och ganska stora näsborrar.
Halsen är bred och muskulös, stark men ofta något svankig rygg, kort, stupande och brett kors. Djupt bröst, stupande bogar men de är välmusklade.
Korta muskulösa ben med medellångt hovskägg, bredare lår kunde önskas liksom torrare skenor, stora och runda hovar.