Aftonbladet sport: Hästraser

Nyheter

Chris får berätta samma berättelse tusen gånger Läs Ronnie Sandahls krönika.

Nyheter

Jönssonligans plan hjälper inte ett Europa i skärselden Läs Staffan Heimersons krönika.

Logga ut

Tipsa oss 71000

Logga in Skapa inloggning Tipsa Aftonbladet Aftonbladet Shoppa

MÅNDAG 2011-12-19
Startsidan

Nyheter

Percheron

Historia
  Percheronen har sitt ursprung i kalkstensregionen La Perce, som omfattar departementen Eure-et-Loire, Loire-et-Cher, Sharte samt Orne, norr om Normandie i Frankrike. Landskapet där har bördig jord och frodiga, starkt kuperade betesmarker. Rasen härstammar troligivis från en urgammal, infödd hästras. Arabiskt fullblod har tillförts rasen sedan 700-talet då en arabisk häst hade tagits i krigsbyte av saracenerna efter Karl den Stores seger vid Poitiers. Under medeltiden kom fler arabiska hingstar som infördes av greve de Perch i samband med att han återvände ifrån korståg och från resor i Spanien. Stuteriet Le Pin lånade år 1760 ut arabiska hingstar till percheronuppfödare för att ytterligare förädla och förbättra rasen.
  De mest betydelsefulla blodlinjerna i percheronaveln har tydlig präglats av de arabiska fullblodshingstarna Godolphin och Gallipoly. Gallipoly var bland annat far till den mest berömda percheronhingsten; Jean le Blanc, som var född år 1830.
  I sitt hemland har percheronen gett upphov till flera lokala raser, såsom trait du maine, trait angeron, gros trait nivernais, berichon och trait du saõne-et-loire. (Trait beryder "drag" på svenska.)
  Stambok förs sedan år 1883 och detta arbete utförs i Nogent-le-Rotrou.
  Percheron är den kallblodsras som är mest utspridd över världen. Rasen har exporterats till Storbritannien, USA, Canada, Australien, Sydafrika och Argentina. Percheronhästar har exporterats till USA sedan mitten av 1800-talet. Där har amerikanarna sin egen variant av rasen, vilken inte har samma eleganta proportioner som den ursprungliga percheronen. Till Storbritannien infördes de första percheronerna under första världskriget och man har där sin egen stambok sedan år 1919.
  När postdiligenserna och omnibussarna hade försvunnit i Paris började man helt inrikta sig på att avla allt tyngre hästar till arbete i jordbruket och för export, för det var stor efterfrågan på tyngre hästar i USA. Utan att förlora sina karaktäristiska egenskaper ökade percheronen i massa. Fast den är en så tung kallblodsras har den en så tydlig arabisk prägel.

Exteriör
  Mankhöjden är som allra minst 150 cm, och som allra högst 180 cm. Vikten ligger runt 600 till 1.000 kilo. Den är antingen apelkastad skimmel eller svart, någon enstaka gång förekommer brunskimmel.
  Percheronen är något av kallblodets svar på det arabiska fullblodet. Den har arabens skulpturabla skönhet och kallblodets kraft och massa.
  Huvudet är fint skuret och ädelt för att vara på ett kallblod.
  Den har bred panna, rak nosprofil, stora pigga ögon, små fina öron, stora näsborrar och stora ganascher.
  Halsen är proportionerlig, bred i basen, böjd, tydlig nacke och en ganska lång och tjock man.
  Manken är tydlig, kort bred rygg som ibland har en liten svank, muskulösa berda länder, välproportionerade flanker, brett, avrundat, muskulöst kors som ibland är kluvet, brett, djupt, muskulös bringa, sluttande bogar som hos en ridhäst, avrundad buk och en väl ansatt svans som ofta binds upp i en slags poloknut när hästen skall arbeta framför vagn.
  Benen är starka och breda, låren är mycket kraftfulla, långa underarmar och korta skenben, små hårda hovar och inget hovskägg.

Eva Eternell Hagen