Vladik Bor Kumash använder orlowtravare som showhästar.
Foto: Eva Eternell Hagen
Orlowtravare

Historia
  Orlowtravaren skapades av greve Alexis Crigorievitch Orlow Tschesmensky som år 1778 grundade stuteriet för Orlowtravare. Greven köpte år 1775 den berömda arabiska fullblodshingsten Smetanka på Morea för 60.000 rubel assignater. Smetanka var skimmel, l53 cm i mankhöjd och användes i aveln under bara tre år. Hans skelett som ställdes upp på Khränovoi's stuteri visade att han hade två ryggkotor mer än normalt.
  För att nå sitt mål om att föda upp en snabbtravande häst parade greve Orlow Smetanka med ett storväxt, brett, långt, starkt isabellfärgat sto. Resultatet därav blev hingsten Polkan, som erhöll större delen av sina föräldrars fördelar. Men han lär inte ha rört bogarna med full frihet, men när han parades med ett holländskt harddraversto som utmärkte sig med just de egenskaper som Polkan saknade, fick man år 1784 fram Bars I som var precis den häst som greven ville få fram.
  Enligt C.G. Wrangel lär denna kombination ha karaktäriserats av en rysk uppfödare som: "Tack vare en genial kombination öfverförde Smetanka på Bars sitt ädla blod, sin snabbhet och sin kraftiga muskelbildning; det danska stoet gaf honom sin längd och bredd och sina solida ben, och det holländska stoet medförde utom den lediga bogrörelsen äfven en vägvinnande trafaktion."
  Men när greven nu fått fram den häst han eftersträvat så sökte han inte att fixera Bars I med inavel som man skulle kunna tänka sig, utan redan i första generationen korsade han arabiska, persiska, holländska och även några bulgariska ston de hingstar från den nybildade travstammen. Att greve Orlow lyckats med en så brokig blandning måste ha berott på att när han fått fram de eftersträvande yttre formerna och inre anlagen så vidareutvecklade han korsningen genom travlöp.
  Greve Orlow införde även engelska hästar till sitt stuteri. Däribland fanns två söner efter Eclise: Hackwood och Gunpower, två söner efter Highflyer, Skylark och Escape, samt hingstarna Tandem, Cinnabar, Symmetry och Daedalus. Totalt infördes 22 hingstar och 53 ston från England i aveln.
  Travlöpningarna som greven hade för att testa hästarna gick till på olika sätt. Oftast var det snabbheten som skulle testas. Hästen fick då fyra gånger i rad trava 200 saschen (=424 meter) under det att noggranna anteckningar fördes över tiden. Hästen fick först trava 200 saschen, sedan skritta tillbaka, och sedan löpa på nytt så att den tillslut travat 800 saschen.
  Efter greve Orlows död förvaltades stuteriet av W.J. Schischkin, men han lär ha spelat en något tvetydig roll som stuterichef. Först när Schischkin startade ett eget stuteri åstadkom han något och gav så nytt liv i den ryska travaraveln. Andra uppfödare kunde nu, visserligen för höga summor, köpa äkta orlovtravare, både ston och hingstar. När greve Orlow själv levde såldes endast ston, aldrig hingstar. Den ryska travaraveln gynnades ännu mera då den ryska kronan köpte det Orlowska stuteriet år 1848. Staten fortsatte med att föda upp rena orlovtravare och ställde också upp orlovhingstar vid statens hingststationer. Detta satte ordentlig fart på travaraveln i landet och nya travarstuterier grundades överallt.
Porträtt på Goboy.
Foto: Eva Eternell Hagen
  Greve C-G Wrangel skriver vidare i sin "Handbok för hästvänner":
  "Under 1903 löpte, enligt den årsberättelse, som Moskwas Traf täflingsförening offentliggjort, 105 st. af dessa korsnings produkter på de stora hufvudstadsbanorna, och af dessa segare 94 - d.v.s. af 5 hästar 4 - vilka vunno 311.613 rubel. Af Orlow trafvarna löpte 1.340 och af dessa vunno 934 - d.v.s. nära 7 af 10 - hästar, en vinstsumma på 1.629,830 rubel, eller hvarje korsningsprodukt i genomsnitt 3.315 rubel; hvarje Orlowtravare däremot endast 1.745 rubel, eller med andra ord, blott hälften så mycket. Dessa siffror från de senare åren bevisa tydligen att produktionen af halfamerikanare lönar sig bättre än afveln af Orlowtrafvare, likväl endast när frågan är om snabbhet, och denna utgör hvarken afvelns slutmål ej heller den enda värdefulla egenskap, som en brukshäst bör besitta.
  På grund af ofvanstående beaktansavärda synpunkter beslöt Moskwas Traflöpningsförening att anhålla hos kejsaren, Riksstuteriförvaltningen, att denna måtte noggrant bestämma hvad som menas med en Orlowtrafvare och med en korsningsprodukt, vidare att bestämma den tidpunkt då uppställningen af amerikanska trafvare i privat stuterierna förbjudes samt "last not least" att rasfrågan angående den Orlowska trafvaren afgöres definitivt innan denna ras är både "död och begrafven".
  Stuteriförvaltningen villfor i hufvudsak denna begäran, i det att den återigen reviderade och utvidgade de gamla "Bestämmelserna" angående hvilka hästar som skola erkännas som Orlowtrafvare samt afgjorde hvilka korsningar, som kunna anses tillåtna. De viktigast punkterna i dessa år 1915 utkomna "Bestämmelser" ("Ustaw") äro följande:
  3. Såsom Orlowtrafvare gälla de hästar, som äro födda 1903 eller därefter, under den förutsättningen att i hvart och ett af de tre omedelbart efter hvarandra uppstigande leden af deras stamträd minst an af föräldrarna (far eller mor) varit Orlowtrafvare. 4. Såsom Orlowtrafvare gälla alla i Orlowtrafvarnas Statsregister (Stud-Book) intagna hästar.
5. Från och med 1907 års afkomma är det icke mera tillåtet att tillföra Orlowtrafvaren främmande kallblod.
  Såsom korsningsprodukt kan endast den häst erkännas, i hvars ådror minst en fjärdedel Orlowblod rinner.Dessutom förordnades att i stället för den gamla "Stuteriboken för den ryske trafvaren" skulle en "Stuteribok för Orlowtrafvaren" utgifvas." "
  Efter orlowrasens nedgång i samband med fösta världskriget och revolutionen återställde regeringen rasen genom omsorgsfullt och systematiskt återuppbyggnadsarbete av aveln och travverksamheten.
  Det finns idag omkring tjugo olika blodlinjer, av vilka de viktigaste härstammar från hingstarna Woin, Lowtschy, Weterok. Elberus och Bartschek. Orlowtravaren har också bidragit till utvecklingen av många ryska lokalraser, exempelvis donhästen.
  Orlowtravaren som en gång i tiden var överlägsen den amerikanska och den franska travaren, kan idag inte konkurrera i snabbhet med dessa.

Goboy, 14-årig valack från Ryssland med Roman Tchogadze.
Foto: Eva Eternell Hagen
Exteriör
  Mankhöjden ligger runt 152 till 172 cm. Förekommande färger är skimmel, brun, svart och i sällsynta fall också fux. Huvudet kan ge ett något grovt intryck trots den arabiska prägeln, nosprofilen är rak men i vissa fall konvex, pannan är bred, uttrycksfulla livliga ögon och inte särskilt stora näsborrar. Halsen är lång och ofta svanhals. Stupande bogar och stor bröstvidd som ofta inte har tillräckligt djup.
  Manken är medelhög, ryggen lång, medellånga kraftiga länder, runt stupande kors och lågt ansatt svans. Benen är muskulösa och starka, breda och torra skenben, tydligt markerade senor och ledgångar, stora sunda välformade hovar.
  Man-, svans- och pannluggstaglet är ganska rikligt och fötterna har framträdande hovskägg.

Eva Eternell Hagen