Noriker
(Pinzgauer, Oberlander även Sydtyskt kallblod)
Historia
Norikerns ursprung sträcker sig till romersk tid då kungariket Noricum var en vallstat till det romerska imperiet. Noricum hade ungefär samma gränser som Österrike har idag. Då det fanns gott om goda vägar och pass kan man anta att trafiken var ganska livlig för den tiden, och till det behövdes häst- eller oxdragna transporter.
På andra sidan Noricums sydgräns levde folkslaget veneterna sedan 900-talet f.Kr. Dessa var kända som framstående hästuppfödare. Deras land blev sedermera haflingerponnyns hemort och troligtvis härstammar norikern helt eller delvis från den urgamla haflingern.
Den noriska hästen föddes upp i Salzburgtrakten under medeltiden. De bästa exemplaren då fanns i Gross Glockners bergsområrde. Ärkebiskop Kuen grundade vid mitten av l500-talet ett stuteri i Schloss Rief vid Hallein, vilket fick stort inflytande över aveln i över tvåhundra år. Uppfödningen kontrollerades från år 1565 av klostren och senare av det kejserliga hovet. Under renässansen förbättrades rasen genom tillförsel av andalusiskt och neapolitanskt blod.
Rasen blev slutligen etablerad, standardlserad och registrerad år 1884, men fick ingen egen stambok förrän år 1903. I denna skrevs då in 450 hingstar och över 1.000 ston. En modernisering av de viktigaste uppfödningsteknikerna företogs samma år och efter hand blev dessa mer metodiska och rationella.
Norikern kallades tidigare för steiermark- och kärntenhäst på grund av sin härkomst, idag kallas den även för sydtyskt kallblod på vissa platser.
I Österrike finns en fläckig norikervariant som benämnes pinzgauer och föds upp nära Salzburg, i Tyrolen och i det norditalienska området Alto Adige. På den sistnämnda platsen används den fortfarande till tungt dragarbete i bergstrakterna då maskiner inte kan ta sig fram där. I Bayern i Tyskland föds en lättare norikervariant upp som kallas för oberlander. Oberlandern är något lägre med en mankhöjd på omkring 151-153 cm och den väger också mindre; runt 650-680 kilo. Den uppfyller mera det moderna avelsmålet då den är sirligare, bättre sluten och mer rörlig.
Exteriör
Norikern mäter omkring 155 till 170 cm och väger runt 700 till 900 kilo. Förekommande färger är brun, fux, svart och i sällsynta fall gråskimmel eller brunskimmel. Pinzgauer är tigrerad.
Huvudet är ganska tungt med rak eller aningen konvex nosprofil, raka öron, stora pigga ögon och stora näsborrar.
Halsen är proportionerligt lång, vackert böjd, muskulös och har lång yvig man.
Manken är bred och ganska outvecklad, lång, lite svankig rygg, brett något stupande kluvet kors och lågt ansatt svans med vågigt tagel.
Bred, djup bröstkorg och raka muskulösa bogar. Stort kroppsomfång och dålig revbensvälvning.
Benen har stora och solida knän och hasor, långa skenben och skanker, korta kotor med hovskägg, stora välskapta ganska platta hovar. Delvis felställda, kohasiga, krokhasiga bakben och ofta dålig förbindelse mellan dessa och bakdelen.
Rörelserna i skritt och trav är slappa, svängande och slängande.
Norikern är tidigt utvecklad och har lång livslängd. Den är lätthanterlig, stark, har ett trögt temperament och ett gott lynne.