Stoet Evita med föl.
Foto:Christina Almås
Nordlandshäst

Historia
  Nordlandshästens ursprung kan spåras tillbaka så långt som till 13.000 år f.Kr. då det väldiga istäcket hade dragit sig tillbaka till Skåne i Sverige, och 9.000 år f.Kr., var isen helt borta utom i fjälltrakterna. Fynd av hästen funna bland annat i skalbankar vid Uddevalla visar att skogsponnyer av tarpantyp från Mellaneuropa följt efter den sista inlandsisen upp till Skandinavien.
  Ponnyerna följde issmältningen genom Sverige och in i Norge och troligtvis så härstammar nordlandshästen ifrån dessa skogsponnyer. Omkring 8.000 år f.Kr. var Norges västkust fortfarande i isförbindelse med Shetlandsöarna. Troligtvis har ponnyerna vandrat över till dessa öar och de blev då kvar där när isen drog sig tillbaka. Skogsponnyerna tog sig också över till den svenska ön Gotland och gav upphov till gotlandsrusset.
  Nordlandshästen är jämfört med de andra två norska hästraserna dölehästen och fjordhästen ganska okänd. Fram till första världs kriget bedrevs uppfödningen av ponnyerna på traditionellt sätt ute på landsbyggden utan några särskilda avelsurval. Efter kriget började några uppfödare att försöka höja nivån, men trots deras ansträngningar sjönk antalet nordlandshästar och år 1944 fanns det endast 43 stycken kvar. Rasen har sedan återhämtat sig och det mycket tack vare hingsten Rimfakse.
Siljegutten
Foto:Christina Almås

Exteriör
  Mankhöjden ligger runt 132 cm. Vanligaste färgerna är fux, brun och gråskimmel.
  Huvudet är aningen stort med rak nosprofil små öron, brett placerade öron, välmarkerade näsborrar och kraftig pannlugg.
  Kort och utvecklad hals, låg manke, lång och rak rygg, runt kors som ofta är högre än manken, bred och djup bröstkorg och muskulösa något stupande bogar.
  Solida och välmusklade ben med breda och torra ledgångar, något raka kotor, starka och välproportionerade hovar.
Eva Eternell Hagen