Aftonbladet sport: Hästraser

Nyheter

Chris får berätta samma berättelse tusen gånger Läs Ronnie Sandahls krönika.

Nyheter

Jönssonligans plan hjälper inte ett Europa i skärselden Läs Staffan Heimersons krönika.

Logga ut

Tipsa oss 71000

Logga in Skapa inloggning Tipsa Aftonbladet Aftonbladet Shoppa

MÅNDAG 2011-12-19
Startsidan

Nyheter

Mustang

Histroria
  De första hästarna som kom till Amerika, efter det att hästdjuren dött ut på kontinenten under istiden, kom med Columbus till Hisaniola på hans andra resa år 1493. Det finns dock de som menar att han förde med sig hästar redan på sin första resa till den Nya Världen, men de flesta hävdar att de första hästarna kom med på den andra. På sin andra resa hade Columbus med sig fem avelsston och tjugo hingstar.
  Dessa första hästar ombord på fartyget över havet, var hårda och friska hästar. Men det var inga finare hästar, ty för adels männen som sällskapade Columbus var förståeligt nog motvilliga till att riskera sina stridshästar på ett sådant tvivelaktigt företag, och de medförde istället så kallade "sorry hacks". Men dessa var i vilket fall som helst tillräckliga för att skrämma och besegra indianerna, vilka ju aldrig hade sett hästar förut. Senare importer var dock av bättre kvalité och de var starkt påverkade utav arabiskt och berberblod genom Moorish erövring av Spanien samt handel under 2.000 år. Den del av arabiskt blod som de spanska erövrarnas hästar hade gav dem vad det krävdes för att de skulle klara ett liv i frihet. De var hårda, tuffa och mycket snabba och de hade inga svårigheter att överleva utan att ut fodras och tas hand om av människor.
  Det är ett allmänt fenomen för vissa djurarter, däribland hästar, att om de introduceras i ett land där de tidigare inte funnits men där förhållandena passar dem, att de ökar otroligt mycket i antal. Så skedde på Hispanola och det blev snart onödigt att importera fler hästar dit.
  Det var vanligt med rymningar från hästrancherna som Cortés upp rättade efter erövringen. Hästar som rymt från mexikanska rancher, skenat iväg när de förlorat sin ryttare under strider mellan indianer och nybyggare fortsatte att leva i frihet och bildade de första mustangflockarna. Troligtvis kommer också namnet mustang från det spanska ordet "mesteno" som betyder herrelöst, omkringströvande djur.
  Springande omkring vilda utan särskild avel eller utfodring förlorade dessa hästar sina utseenden och minskade i storlek. Men de bibehöll många kvaliteter från sin arabiska och spanska härkomst, bland annat att de var helt fria från sjukdomar i fötterna och hältor av olika slag.
  Till en början jagade indianerna de fria hästarna för köttets skull. Men från nybyggare i Mexico lärde de sig att hålla dem som husdjur och rida dem. Indianerna lärde sig att fånga, tämja och rida hästarna under jakter och strider, samt att använda dem som både last- och dragdjur.
  Med tiden blev det allt fler hästar som på olika sätt anslöt sig till de vilda mustangflockarna. När nybyggarna tvåhundra år efter spanjorernas intåg drog in över prärien utökades flockarna även med vagnshästar som kommit lösa.
  Mustangen har hela tiden utvecklats genom naturligt urval på vildhästars vilkor ur denna blandning av åtskilliga typer av hästar. De ser fortfarande ganska olika ut och de är bara runt 150 cm höga, och alla är de härdiga och starka hästar.
  Under de etthundrafemtio åren fanns det mer än två miljoner vilda mustanger. De hade väldiga, nästan obegränsade markytor att vistas på. Men nybyggarna ville ha slätterna att odla på och ha till bete åt sina boskapshjordar. De började därför att jaga, fånga och skjuta mustangerna.
  I årtionden fortgick dessa råa hetsjakter och det höll nästan på att utrota mustangen. Det fanns bara tjugotusen hästar kvar. De döda hästarna användes till hund- och hönsmat, och av deras skinn gjordes jackor och andra ytterplagg. De vildhästar som fanns kvar drog sig tillbaka i mindre flockar till avlägsna och otillgängliga ökenområden där inga människor bodde. Men de fortsatte att jagas, till och med från helikopter.
  Det var väldigt nära att vildhästen utrotades i Amerika. Men de större tidningarna samt radio- och TV-stationer i USA började i flera reportage att visa hur mustangen höll på att dö ut. Detta upprörde många människor och de starka reaktionerna ledde till att myndigheterna stiftade en lag år 1971 som fridlyser vildhästen. Lagen gör det straffbart att döda eller ens hetsa eller jaga en mustang.
  Idag lever mustangerna i egna reservat i det karga prärielandskapet med stäppgräs, steniga kullar, klippiga berg och djupa dalar.

Exteriör
  Exteriört sett har mustangen anpassat sig till det hårda vilda livet. Bland annat blir de inte så höga som tama hästar som bor under tak och får maten serverad. Det är ju inte lika arbetsamt för småväxta hästar att vandra långa sträckor efter mat och vatten, därför blir rasen endast omkring 142 till 152 cm höga över manken.
  Mustangen har alla färgvarianter. Även exteriört sett varierar de mycket och det finns ingen enhetlig typ inom rasen. Men på den breda pannan och vänliga goda uppsynen syns det att de har en aningen arabiskt blod i härstamningen. Mustangen har också som redan nämnts precis som araben en sund fot och bra kvalitet på hovarna

Eva Eternell Hagen