Knabstruphäst

Historia
  Knabstruprasens historia daterar sig från Napoleontiden då Villads Lunn på Knabstrups gärd i Danmark år 1812 köpte ett sto av slaktaren Fläbe, för vilket hon fick namnet Fläbestoet (Flaebehoppen på danska). Slaktaren Fläbe hade köpt henne av en spansk officer, men han kände inte närmare till stoets härkomst. Men det är mycket troligt att Fläbestoet var av spansk härkomst då tigrerade stammar var vanliga bland spanska hästar fram till 1800-talet.
  Fläbestoet var känd för sin snabbhet och livlighet. Villads Lunn betäckte henne med fredriksborgarhingstar. På godset Knabstrup grundade hon således en linje av tigrerade hästar. Dessa var inte lika kraftiga som fredriksborgaren, men de blev mycket eftertraktade på grund av sin färgteckning och kapacitet.
  Fläbestoets första avkomma var hingsten Fläbehingsten som föddes år 1813. Han var efter en isabellfärgad vacker fredriksborgarhingst vid namn Lövenborg. Fläbehingsten blev "isabellprickig". Bland hans avkommor var isabellskimmeln Gamle Gule, född år 1828, som var avelshingst på Knabstrup i tjugo år. Gamle Gule beskrivs som något av det vackraste man kunde se.
  Fläbehingstens mest kända avkomma var hingsten Mikkel som räknas som rasens stamhingst. Mikkel var född år l818, var rödprickig och var känd som en duktig travhäst.
  Knabstruprasen nådde sin höjdpunkt år l855. Då stod Mikkels sonson Gamle Thor, född år 1847, som beställare på stuteriet, och han fick tjugo söner. Stuteriets andre hingst då var den bruntigrerade Frode. Knabstrup innehade vid denna tid sexton ston.
  Rasen var mycket populär för sin speciella avvikande färgteckning över hela Själland under den första delen av l800-talet. Det fanns då omkring 2.000 hästar. Men år 1891 utsattes Knabstrupstuteriet för en eldsvåda. Tjugo hästar brändes inne och Knabstrupstuteriet slutade därmed sin avel. Men andra stuterier fortsatte dock att föda upp de fläckiga hästarna. Knabstruphästar fanns på Jylland, Bornholm och under 1870-talet också på svenska Wittsköfle i Skåne.
  På Bornholm finns det fortfarande knabstruphästar, och där bildades en knabstrupförening på 1930-talet. Bland de mest kända hästarna på Bornholm var hingsten Max som blev far till bland annat Max Vennerlyst. En utav Max sonsöner; Max Bodelsker, som föddes år 1945, såldes till stuteriet Egemosegaard där han blev beskällare.
  Stuteriet Egemosegaard köpte också sex fölston efter hingsten Thor af Vdby. Deras stamhingst var Silverking II, efter Silverking. Silverking II och Silverking var bägge vita med svarta fläckar.
  En lokal knabstrupförening bildades i Holbaeks. Knabstruphästar började premieras som en egen ras från och med år 1947 i Holbaek och Jyderup.
  I Skåne i Sverige bedrev man knabstrupavel på bland annat Mjövik och Brantevik, där man hade hingstarna Madigan, Maskerad och Viking. De två sistnämnda var efter den prickige hingsten Silver king III.
  Knabstrupsaveln spreds mer och mer i Danmark under 1940-talet, och vid mitten av årtiondet kalldes rasen för "En komet i dansk hästavel". Aveln spreds och lokala rasföreningar bildades. Men efter branden på Knabstrup fanns det inte något centra från vilket man höll fast vid en särskild typ och temperament, vilket ledde till att aveln förslackades.
  Några Knabstrupsintresserade personer beslöt år 1970 att starta en riksförening för rasen i hela Danmark. Föreningen började med omkring hundra medlemmar och arrangerade premieringar. Det visade sig att ingen hingstlinje kunde föras tillbaka till någon av de gamla kända hingstarna, men en del kunde man härleda via både hingst- och stosidor.
  Korsningar med andra raser har alltid förekommit inom knabstrupsaveln. Till en början gjordes detta med noggrant utvalda djur, men senare blev korsningsaveln mera planlös, vilket ledde till rasens förfall. Därför enades man år 1971 i Danmark om att avla fram en häst som passar in på beskrivningen av den ursprungliga knabstrupparen, det vill säga en ädlare häst med livligt temperament, uthållighet och arbetsvilja samt den speciella prickiga färgteckningen i alla dess varianter. Detta mål har man nu till stor del uppnått genom premiering och att styra aveln.

Exteriör
  Inom knabstrupsrasen finns det både knabstruphäst och knabstrupponny. Knabstruphästen har en mankhöjd på mellan 157 och 160 cm, och man tillåter inkorsning med halvblod, araber, engelsktfullblod och angloaraber. I ponnyaveln tillåts inkorsning av raserna new forest, connemara, gotlandsruss, shetlandsponny samt welsh i alla dess sektioner.
  Knabstruperns ursprungliga färgteckning var bruna eller svarta fläckar över hela kroppen på vit botten. Inslaget av stickel hårig har tillkommit senare. Inga gråskimmelanlag, där prickarna bleknar bort, eller albinohästar är tillåtna. Man godkänner inte heller glasöga, dvs inget pigment i regnbågshinnan, eller djur med utpräglad skäckighet i färgutbredningen.
  Huvudet ger ett vänligt intryck och det är ganska långt, nosprofilen är ofta konvex, ögonen är mandelformade, öronen spetsiga och ganascherna stora.
  Tidigare hade knabstrupparen en kort hals och liknade mer en draghäst i typen. Idag har rasen en medellång välformad hals och sluttande bogar. Ryggen är rak, korset avrundat, svansansättningen är god och hovarna har ofta vertikala ränder.
  Många knabstruphästar har tunna manar och svansar. Detta fenomen tycks vara förknippat med den tigrerade färgteckningen då detsamma utmärker appaloosan. Dåligt taglad svans (sk råttsvans) tillåts inte på avelshingstar.

Svenska Knabstrupperföreningen
  Det finns en svensk förening där man kan registrera sin knabstrupper; Svenska Knabstrupperföreningen, som startades 1990. Vill du ha kontakt med föreningen kan du höra av dig till: ordförande Ingela Björklund: 0380-27 000, eller registrator Claes Engerström 0511-34 02 95.
Eva Eternell Hagen