Aftonbladet sport: Hästraser

Nyheter

Chris får berätta samma berättelse tusen gånger Läs Ronnie Sandahls krönika.

Nyheter

Jönssonligans plan hjälper inte ett Europa i skärselden Läs Staffan Heimersons krönika.

Logga ut

Tipsa oss 71000

Logga in Skapa inloggning Tipsa Aftonbladet Aftonbladet Shoppa

MÅNDAG 2011-12-19
Startsidan

Nyheter

Kladruber

Historia
  I Kladrub i Böhmen, Tjeckoslovakien, anlades år 1572 det kungliga stuteriet Kladrub av kejsare Maximiliam II. Stuteriet sägs vara världens idag äldsta ännu verksamma.
  Rasen härstammar från hästar som ursprungligen importerades från Spanien. Ytterligare tillskott av spanskt blod och av neapolitanska hingstar med spansk härstamning infördes, men i övrigt har inga inkorsningar förekommit förutom Shagya-arab på 1920-talet.
  Den österrikiske hertigen Karl II använde sig också av spanska hästar när han grundade stuteriet Lipizza, som uppfördes år 1580. Bägge stuterierna blev framgångsrika och år 1729 fanns det trettio hingstar och trehundra ston på Kladrub, och ungefär hälften på lipizza. Kladrub och dess arkiv, som bland annat innehöll stamböckerna, förstördes olyckligtvis år 1759 efter ett slag som utkämpades i närheten. Men en del av hästarna kunde räddas över ungerska gränsen. Sex år senare återupprättades stuteriet, även denna gång av spanskt blod, men i några fall med neapolitanskt inflytande.
  Ytterligare ett kejserligt stuteri upprättades år 1756 vid Kopcany i Slovakien. De tre kejserliga stuterierna och stuterierna ägda av kyrkan hade ett utbyte av hingstar. Hingstarna Maestoso och Favory som föddes på Kladrub blev båda stamfäder till varsin lippizanerfamilj och många kladrubfödda ston blev stamston på Lipizza.
  Från början fanns det kladrubhästar med olika färger, men sedan tidigt 1000-tal har man enbart fött upp vita och svarta. I det kejserliga hovstallet fanns det aldrig mindre än arton hingstar av vardera färgen. Hingstarna drog i sex- eller åttaspann de kejserliga galavagnarna fram till imperiets fall år 1918. Det var bara kejsarna själva som fick åka efter hingstspannen. De vita hingstarna användes vid festliga tillfällen och de svarta vid begravningar. Hästarna framfördes i ceremonierna i majestätisk, långsam trav med höga knärörelser.
  De vita och de svarta hästarna var kraftigt inavlade och de kan spåras till de två stamfäderna Pepoli och Sacromoso. Pepoli föddes år 1764 i Italien och tros komma från det gamla hertigdömet Ferrara som uppfödde de svarta Pepolihästarna. Denna Pepoli var också svart, men hans son Imperatore var skimmel. Imperatore blev år 1787 far till en annan skimmelhingst som fick heta General. Ifrån hans söner Generale, Generale III och Generalissimus härstammar de kladrubiska skimlarna. General själv nedärvde uteslutande sin skimmelfärg fastän både hans farfar och mor var svarta och modern också härstammade från en rappfamilj. Sacramoso föddes år 1799 i ärkebiskopen av Salzburgs stuteri. Han blev stamfader för de svarta kladruberhästarna.
  När kejsardömet Österrike-Ungern föll fick kladruberrasen en del bakslag som visserligen övervanns. Idag finns det fyra tydliga härstamningslinjer; Generale, Generalissimus, Sacramoso och Favory. Det är frågan om samma Favory som är en utav stamfäderna till lipizzanaren.
  Under 1800-talet försökte man hitta en lämplig ras att korsa in i aveln. Detta misslyckades under många år, men år 1921 visade det sig att korsning med en shagya-arab gav önskat resultat.
  Före 1918 var kladrubern något högre än vad den är idag. De kunde förr bli över 180 cm höga. Numer ligger mankhöjden på runt 165 - 175 cm.
  Staten som tog över Kladruberstuteriets verksamhet 1918 har framför allt inriktat sig på att få fram kladruberhingstar som kan förbättra kvalitén på de hästar som används i jordbruket och korsa med andra hästraser för att få fram bra ridhästar. Korsningarna är goda dressyrhästar, men har mindre anlag för hoppning och terrängritter. De svarta kladruberna har sedan 1938 fötts upp på en separat anläggning ett par mil från huvudstuteriet.

Exteriör
  Kladrubern är som tidigare nämnts omkring 165 till 175 cm hög. Färgerna är som också sagts svart eller skimmel. Skimlarna är avblekbara skimlar. De föds grå och vid fyra till sju års ålder är de silverglänsande. Också hos de svarta hästarna skiftar färgen och den djupsvarta färgen uppkommer först med åren.
  Huvudet är avlångt med en konvex profil, bred panna, stora ögon, stora näsborrar samt markerade käkar.
  Halsen är välproportionerad, muskulös och något böjd. Manken är bred men inte speciellt stor, ryggen lång och rak, länderna fylliga, korset brett och ganska runt, svansen bra ansatt med böljande och tunn tagelväxt. Bröstkorgen djup och fyllig. Benen är starka, underarmarna är relativt långa, knän och hasor breda och välskapta men hasorna är för rakt ställda, smala men solida skenben, senorna starka och klart frånskilda, relativt lång karled, inget hovskägg, samt hårda hovar.
  Kladrubern har biljarderande rörelser, kort samlad trav och graciös upplyftning av hovarna.
  Kladrubern liknar mycket lipizzanaren och den andalusiska hästen. De svarta exemplaren av rasen är mindre ädla än skimlarna och de är inte lika enhetliga som de förra. Även rörelserna är sämre hos de svarta, de är mer stampande och biljarderande.

Användningsområden
  Kladrubern är en utomordentlig vagnshäst och en god ridhäst i framförallt dressyr. Den har en stor personlighet omfattande stolthet, lydnad samt intelligens och ett godlynt och livligt temperament.
  Kladrubern utvecklas sent och behöver sex sju år på sig att utvecklas helt. Men den kan arbeta till fullo tills den blir 20-24 år gammal.
  Vid officiella tillställningar brukar kladruberhästar köras i spann i upp till 16 hästar utan att kusken har någon medhjälpare.

Eva Eternell Hagen