Historia Den kaspiska ponnyn är en avkomling till en ädel häst som levt vid Kaspiska Havets södra strand, i de omkringliggande Elburzbergen och de skogsbeklädda sluttningarna i Iran för över 3.000 år sedan, vilken även kanske kan vara förfader åt det arabiska fullblodet. Hursomhelst är det ingen tvivel om att de båda raserna är nära besläktade med varandra, den enda egentliga skillnaden mellan dem är att den kaspiska ponnyn är mindre än araben. Det finns avbildningar av en ponnystor häst på sigiller, statyer och i skrifter som man anser vara kaspiska ponnyer. Den mest berömda är en sigill från Darius den Store från omkring 500 år f.Kr. som nu finns på Brittiska museet. Sigillen föreställer ett par tunna ponnyer med väldigt fina ben, små öron och välvda pannor, som drar den kungliga vagnen på en Lejonjakt.
Sveriges första import i rasen,
stoet Sirhowy Danae CP 377.
Foto: Cathérine Andersson
Sedan vet man inte så mycket om den kaspiska ponnyns historia, men fram till 1960-talet sprang de antagligen omkring vilda eller användes som arbetsponnyer av bönderna i området. Rasen upptäcktes år 1965 i norra Iran av en amerikanska, gift med en iranier. Hon fann en liten hingst som kallades Ostad, förspänd en stor och tull vagn. Ostad var en tunn, brun ponny med glänsande hårrem, smala ben, små hovar och en kropp och hållning som ett välavlat arabiskt fullblod. Ostad köptes och fördes till de gröna betesmarkerna i Norouzabad nära Teheran. Efter hand fördes fler ponnyer dit, funna dragandes stora laster och som räddats ifrån sina tanklösa, infödda ägare. De flesta av ponnyerna var tunna, sjuka och hade sår över hela kroppen som spår efter vanvården. Det tog två år innan man hade fått ihop en hjord som gick att avla på. Fler ponnyer söktes ute på ris- och bomullsfält, men svält, sjukdomar och undermålig skötsel hade krävt sina offer, så vid slutet av 1960-talet hade man endast funnit omkring trettio kaspiska ponnyer. Men ett stuteri etablerades vid de kungliga stallen utanför Teheran och intresset för ponnyerna började utvecklas. Under revolutionen i Iran var den kaspiska ponnyn återigen i fara, men som tur var exporterades flera kaspiska ston och hingstar till Storbritannien mellan åren 1971 och 1978. Därifrån exporterades sedan uppfödda ponnyer till USA, Australien, Nya Zeeland och Canada där ytterligare stuterier upprättades. Så trots de politiska omständigheterna i Iran så har rasen räddats. År 1975 upprättades ett register i Storbritannien för renrasiga samt korsningsavlade kaspiska ponnyer. I Storbritannien har sedan en rasförening bildats, Brittiska Kaspiska Föreningen och Förtroendet, och en stambok har publicerats. Föreningen har hand om registreringen av ponnyerna och hjälper till att främja aveln genom utställningsklasser, körevenemang och varje år hålls en rasutställning där ponnyerna visas för hand och dels kan delta i rid- och körklasser.
Exteriör Den kaspiska ponnyn är mellan 100 och 120 cm hög, men den har ingen ponnykropp, utan är välproportionerad och ser ut som en arabisk miniatyrhäst. Vanligaste färgerna är skimmel och fux. Vita tecken på huvud och ben kan förekomma.
Nes Faramash NKH 5.
Foto: Cathérine Andersson
Huvudet är av mycket ädel struktur, det är kort och täckt av fin, tunn hud, öronen är korta och får enligt rasstandraden inte vara längre än 11 cm, välvd och bred panna, djupa käkben, stora, vackra, mörka ögon, liten avsmalnande mule och lågt placerade, stora, öppna näsborrar. Halsen är muskulös och oftast elegant böjd, den är väl ansatt, bredare nedtill och smalnar av uppåt, den övergår vackert i den ganska välmarkerade manken. Kort, rak rygg, horisontellt kors och högt ansatt svans. Lätt, slank och smal bål utan någon antydan till grovhet. Djup men inte bred bröstkorg, bogarna är mycket goda, sluttande och bogbladets form liknar mer en hästs än en ponnys, vilket ger ett långt, väg vinnande steg och gör den kaspiska ponnyn till en mycket snabb häst trots sin ringa storlek. Smäckra men starka ben med god benstomme, de är torra och sunda, har bra ledgångar, inget eller sparsamt med hovskägg, små, ovala och mycket starka hovar som inte behöver skos, inte ens vid arbete på ojämn mark, naturligt korrekt benställning. Rörelserna är flytande och vägvinnande. Den kaspiska ponnyn är mycket snabb i galopp och är en mycket duktig hoppare. Den är intelligent, vänlig, framåt men har ett fogligt lynne, så även hingstarna kan hanteras och ridas av barn.
Kaspiska hingsten Sirhowy Maasah CP 372.
Sveriges första import i rasen,
stoet Sirhowy Danae CP 377.
Nes Faramash NKH 5.