Holsteinare
Historia
Holsteinaren är en utav Tysklands äldsta raser. Den lär härstamma från 1300-talet och komma från ett stall som ägdes av Uetersenklostret i marsklandet nordöst om Elbes mynning. Vid början av 1400-talet ägde till och med nunneklostren stuterier som var kända för sina utmärkta hästar. Denna gamla stam av holsteinerhästar skall ha varit en korsning mellan de ursprungliga marsklandshästarna och spanska hästar.
När klostren sedermera drogs in grundlade avelsstona och hingstarna därefter de danska kungarnas stuterier där uppfödningen var framgångsrik. Adeln och ridderskapet följde de kungliga stuteriernas exempel och det fanns snart stora kraftiga förädlade rid- och vagnshästar i hela Holstein. Dessa hästar exporterades också till andra länder, bland andra hade det kända spanska stuteriet Cordova och det i Dillenburg (Nassau) hingstar från Holstein. Holsteinska beskällare användes också vid upprättandet av hingstdepån Celle år 1735. De första licensbestämmelserna kom år 1719, de omarbetades och blev mer restriktiva år 1782.
Under 1800-talet har två faktorer påverkat holsteinarens utveckling. Den ena var införandet av engelskt fullblod i aveln, den andra införandet av Yorkshire Coach Horse. Engelska fullblodshingstar importerades sedan början av seklet. Deras goda inflytande gav en mera kompakt lågbent häst som hade goda galoppegenskaper och den tidigare så vanliga ramskorfen började försvinna. Yorkshire Coach hingstarna hade ännu större inflytande på holsteinaren än det engelska fullblodet. De gav holsteinaren den höga vägvinnande aktionen och det goda lynnet.
Stamfäder till dagens holsteinare räknas de under l800-talet importerade engelska hingstarna Protocoll och Burlington Turk. Av de ursprungliga hingstlinjerna Adjutant, Achill, Ethelbert, Cicero, Amurath och Füsilier, finns bara Achill- och Ethelbertlinjerna kvar.
Vid Schleswig Holsteins fall år 1868 grundades hingstdepån Traventhal. Den tidigare avelseverksamheten bland bönderna nyorganiserades av den preussiska staten. Traventhal upplöstes år 1960. Avelsverksamheten vilar återigen endast på holsteinarförbundet i Elmshorn, som också har ansvaret för att stambok föres.
Under 1960-talet förändrade man totalt den gamla rastypen till en lättare och elegantare ridhäst som lämpar sig för tävlingsridning, speciellt banhoppning och fälttävlan. Detta genomfördes genom att i betydande utsträckning använda sig utav engelska fullblods- och trakehnerhingstar.
Exteriör
Holsteinaren har en mankhöjd på 160-175 cm. Förekommande färger är brun, svartbrun, svart och i mera sällsynta fall fux eller skimmel. Det är en storlinjig, tung, bred och djup häst.
Huvudet är långt och väl ansatt med rak eller något konvex nosprofil, livliga uttrycksfulla ögon, långa rörliga öron samt stora näsborrar.
Halsen är lång, väl ansatt, muskulös, välskapt och elegant buren med vacker överlinje.
Manken är välmarkerad, kraftig rak och ofta lång rygg, muskulöst njurparti, väl musklat kors, brett och djupt bröst, oftast väl liggande bogar, god revbensvälvning med långa bakre revben, väl ansatt fritt buren svans.
Benen är goda och starka med solida senor och ledgångar, relativt långa skenor, väl åtskilda senor, rejäla hovar.
Steget i skritt är långt, traven är energisk med ganska högaktion, elastisk och vägvinnade galopp.
Användningsområden
Holsteinaren är av tradition en allroundhäst som ursprungligen var en elegant vagnshäst som var lika bra som ridhäst. Från 1960-talet och framåt har den varit framgångsrik som hopphäst. Rasen har ett gott lynne och temperament.