- Aftonbladet A-Ö
- Aftonbladet shop
- Allt om Stockholm
- Barn
- Big Rock Show
- Bil
- Bildspel
- Blogg
- Bloggportalen.se
- Bostad & inredning
- Brud & bröllop
- Börs
- Charter
- Debatt
- Ekonomi
- Facebook Aftonbladet
- Filip & Fredrik
- Film
- Flygresor
- Fotboll
- Golf
- Hemmasnickare
- Hockey
- Horoskop
- Hälsa
- Jobbet
- Jobbresan
- 181 kvinnor
- Klick!
- Klimathotet
- Kolumnister
- Korseld
- Kultur
- Kustväder
- Laul Talking
- Ledare
- Lediga jobb
- Lets Dance
- Levande Historia
- Matkasse
- Melodifestivalen
- Mobil
- Motor
- Musik
- Mustaschkampen
- Mål för mål
- Nederbördskarta
- Nöjesbladet
- Nöjesbladet Film
- Nyheter
- Oj, vilken vecka!
- Plus
- Poker
- Politikerkollen
- Power Play
- Quiz
- Relationer
- Resguider
- Resa
- Rockbjörnen Live
- S24
- Schulman Show
- Senaste nytt
- Sista minuten
- Skolgranskning
- Sofis mode
- Spel & odds
- Sportbladet
- Stora bloggpriset
- Svenska Hjältar
- Sök jobb
- Trav365
- V75
- Twitter Aftonbladet
- Viktklubb.se
- Vi gillar olika
- Väder
- Världen direkt
- Wellness
- Wendela
Galicisk-asturisk ponny
Historia
Denna ras kommer från Provinserna Galicien och Asturien i norra Spanien och den är nära släkt med den gamla keltiska ponnyn. Maurizio Bongianni och Concetta Mori skriver i sin bok "Allt om hästen'', utskriven år 1989:
"Under kvartärtiden fanns det tre huvudtyper av inhemska ponnyer i Asturien. Det var den lilla typen som kallades asturcon och som hade en något konvex profil och korta ben, en andra typ som hette thieldon och som hade rak profil och långa ben - och en tredje, medelstor variant, den så kallade disex, med kort borstig man och zebratecken på kroppen. Av dessa tre typer har bara den första överlevt. Det verkar som om den andra typen förhållandevis nyligen dog ut eftersom det sägs att den fortfarande existerade under spanska inbördeskriget. Att den försvann sägs mestadels ha berott på att man bedrev för lite uppfödning av den - men också på att hingstar från armen som importerades för att främja uppfödningen i området i stället inverkade negativt på den ursprungliga inhemska rasen. Den försvann och efterlämnade få spår. Det var en typisk skogsponny som levde vilt och ofta blev jagad av människorna. Den enda ras som överlevt är alltså asturcon, eller asturisk ponny som har använts som arbetshäst och ridhäst så länge man kan komma ihåg. I dag håller denna ponny till högt uppe i de asturiska bergen, till exempel i Sierra de Sueve, men den viktigaste populationen finner vi i de västra delarna av Asturien. På grund av de svåra levnadsomständigheterna och uteblivna ingrepp från människans sida har denna ras riskerat att dö ut. Men tack vare dess enastående härdighet och förmåga att finna föda i områden där större hästar inte kan klara att ta sig fram verkar det som om rasen skulle kunna överleva. Om vintern täcks kroppen av en lång, tät hårbeklädnad som är ljusare än vanligt i färgen och som skänker den ett vilt utseende. På senare tid har man åter insett hur viktig denna ras är och bildat föreningar för att skydda den."
Exteriör
Mankhöjden är på mellan 115 och 130 cm. Förekommande färger är svart och svartbrun. Inga vita tecken förutom en liten vit stjärn i pannan är tillåtet.
Huvudet är stolt och långt med konkav nosprofil, bred panna, små öron, stora ögon och näsborrar.
Halsen är relativt lång och den är ganska tunn men välskapt. Kraftig man och pannlugg.
Hög manke, rak rygg, stupande kors och lågt ansatt svans. Gott djup, raka bogar och rundad buk.
Benen är smäckra men starka, ofta inkorrekta beställningar.
Historia
Denna ras kommer från Provinserna Galicien och Asturien i norra Spanien och den är nära släkt med den gamla keltiska ponnyn. Maurizio Bongianni och Concetta Mori skriver i sin bok "Allt om hästen'', utskriven år 1989:
"Under kvartärtiden fanns det tre huvudtyper av inhemska ponnyer i Asturien. Det var den lilla typen som kallades asturcon och som hade en något konvex profil och korta ben, en andra typ som hette thieldon och som hade rak profil och långa ben - och en tredje, medelstor variant, den så kallade disex, med kort borstig man och zebratecken på kroppen. Av dessa tre typer har bara den första överlevt. Det verkar som om den andra typen förhållandevis nyligen dog ut eftersom det sägs att den fortfarande existerade under spanska inbördeskriget. Att den försvann sägs mestadels ha berott på att man bedrev för lite uppfödning av den - men också på att hingstar från armen som importerades för att främja uppfödningen i området i stället inverkade negativt på den ursprungliga inhemska rasen. Den försvann och efterlämnade få spår. Det var en typisk skogsponny som levde vilt och ofta blev jagad av människorna. Den enda ras som överlevt är alltså asturcon, eller asturisk ponny som har använts som arbetshäst och ridhäst så länge man kan komma ihåg. I dag håller denna ponny till högt uppe i de asturiska bergen, till exempel i Sierra de Sueve, men den viktigaste populationen finner vi i de västra delarna av Asturien. På grund av de svåra levnadsomständigheterna och uteblivna ingrepp från människans sida har denna ras riskerat att dö ut. Men tack vare dess enastående härdighet och förmåga att finna föda i områden där större hästar inte kan klara att ta sig fram verkar det som om rasen skulle kunna överleva. Om vintern täcks kroppen av en lång, tät hårbeklädnad som är ljusare än vanligt i färgen och som skänker den ett vilt utseende. På senare tid har man åter insett hur viktig denna ras är och bildat föreningar för att skydda den."
Exteriör
Mankhöjden är på mellan 115 och 130 cm. Förekommande färger är svart och svartbrun. Inga vita tecken förutom en liten vit stjärn i pannan är tillåtet.
Huvudet är stolt och långt med konkav nosprofil, bred panna, små öron, stora ögon och näsborrar.
Halsen är relativt lång och den är ganska tunn men välskapt. Kraftig man och pannlugg.
Hög manke, rak rygg, stupande kors och lågt ansatt svans. Gott djup, raka bogar och rundad buk.
Benen är smäckra men starka, ofta inkorrekta beställningar.
14:00 Barn som inte sover
18:00 Heavy makeover
- MMS/SMS
- 71000
- E-post
- 71000@aftonbladet.se
- Telefon
- 08-411 11 11