Dartmoorponny

Dartmoorhingst.
Foto: EVA JANGÖ
Historia
  Denna ponny kommer från Dartmoor i Devonshire i sydvästra England. Landskapet där består utav berg och höglänta hedar. Berggrunden är ren granit som är täckt endast av ett tunt lager med jord. Vid hedens utkant ligger sluttningar med lövskog och odlade fält.
   Det har funnits ponnyer i Dartmoor sedan urminnes tider. Första gången de står omskrivna är i ett testamente från år 1012 av ärkebiskopen Aelfwold of Crediton. Dartmoor blev senare under medeltiden kunglig jaktmark vilket gav traktens bönder rätt att låta ponnyerna beta på heden mot en liten slant. Denna rätt finns kvar ännu idag.
   Dartmoorponnyn liknar på flera sätt sin granne i norr; exmoorponnyn. De är helt säkert besläktade med varandra, men medans exmoorponnyn varit isolerad har dartmoorponnyn tillförts främmande blod och genom det fått en ridhästs långa linjer och rörelser. Vägen från Exeter till Plymout går tvärs över Dartmooorheden och resande längs med denna väg har fört med sig hästar i århundraden.
   Inkorsningar i dartmooraveln blev allt vanligare i slutet av 1800-talet. För att få fram större ponnyer användes hackney och engelskt fullblod. Andra ville ha en mindre och kraftigare ponny till kolgruvorna i Devon och tillförde shetlandsblod. Då det inte fanns någon rasstandard eller gemensamt avelsmål bidrog detta också till oreda i aveln. Detta gällde dock inte endast dartmooraveln, och därför satte Polo och Ridponnyföreningen år l898 upp lokala kommittéer för varje ponnyras. Kommittéerna skulle sätta upp en rasstandard och inleda stamboksavsnitt i föreningens stambok för sin respektive ras. Deras beskrivning av dartmoor var så gott som identisk med dagens ponny sånär som på höjden, vilken sänktes i början av 1920-talet.
   Det finns inte många dartmoorponnyer idag som kan spåras tillbaka till de tidigast registrerade ponnyerna. De registrerade dartmoorponnyerna användes inte ofta i den rena uppfödningen utan betäcktes istället med poloponnyhingstar. En del av de bästa dartmoorhingstarna såldes dessutom till New Forest vilka hade ett undermåligt hingstmaterial vid sekelskiftet. Dartmooraveln drabbades sedan hårt under första världskriget precis som så många andra raser gjorde då.
   1920-talet var en viktig period for dartmoorrasen. En avelsförening bildades år 1924 och några av de mest inflytelserika blodslinjerna idag går tillbaka till 1920- och 1930-talen. Miss Sylvia Calmady-Hamlyn var sekreterare i föreningen under många år. Dartmoorrasen har henne att tacka för att den blivit en sådan framgångsrik ponnyras. Miss Calmady-Hamlyn köpte sin första dartmoor år 1910. Hon visade framgånsrikt sina ponnyer i London och på alla lokala utställningar i Devonshire. Miss Calmady-Hamlyn var från början polo-ponnyuppfödare, men gick mer och mer över till att föda upp rena dartmoorponnyer, och det är svårt att säga vad denna ras skulle ha varit idag utan henne. Många är de champions som miss Calmady-Hamlyn fött upp och som haft ett stort inflytande på aveln under 1930-talet. Hon skapade bland annat den välkända J-linjen.
   Andra världskriget slog hårt mot dartmooraveln då många ponnyer fick sätta livet till. Registrering genom inspektioner introducerades för att försöka bygga upp stammen. Under femtiotalet ökade medlemsskapen och registreringar åter, så pass mycket att år 1957 gjordes inga nya registreringar förutom på utställningsvinnare och på ponnyer vars föräldrar redan stod med i stamboken. Rasen började också efterfrågas i andra delar av Storbritannien, och flera ponnyer exporterades också till USA.
   På 1960-talet tog doktor Roberts över som sekreterare i avelsföreningen. Under de tolv år som han innehade detta uppdrag införde han en del förändringar. En ny författning gjordes och ett tilläggsregister öppnades då många medlemmar tyckte att stamboken stängts för tidigt år 1957.
   Dartmoorponnyn är idag framgångsrik i många olika slags tävlingar, allt från vagnskörning, hoppning, gymkhana, utställnings- och riduppvisningsklasser. Utanför tävlingsbanor är den utmärkt för turridning, och inte minst: dartmoor är barnens idealiska ridponny!

Dartmoorsto
Foto: EVA JANGÖ
Exteriör
  Maximihöjden är 127 cm. De vanligaste färgerna är brun, mörkbrun och svart, men det förekommer också gråskimmel och fux. Tidigare har det funnits konstant skimmel, gulbrun och isabell, men dessa färger finns ej längre. Skäck och tigrerad är ej tillåtet. Vita tecken är tillåtet, men de skall vara så små som möjligt. Ponnyn ger ett välbalanserat intryck och har god resning, den skall vara byggd som en ridponny för barn, ha gott skelett och vara av god ponnytyp.
   Litet huvud med rak nosprofil, bred panna, små, spetsade öron, kraftig pannlugg och en vaken blick.
   Välproportionerad muskulös hals som inte får vara för tjock. Hingstar skall ha en liten "krök på nacken".
   Välutvecklad manke, medellång rygg, muskelfyllt, brett och sluttande kors samt väl ansatt svans.
   Väl liggande, långt bogparti, brett och djupt bröst, samt spänstig buk.
   Smäckra, starka, torra och välmusklade ben. Välskapta hovar med hårt hovhorn.
   Dartmoorponnyn är stark och härdig och har ett pålitligt lynne vilket gör den till en idealisk barnponny. Aktionen är ridhästaktig med mindre knäaktion än hos andra liknande ponnyraser. Rasen har stor hoppförmåga men den är en riktig allroundponny. Enligt rasstandarden skall ston och hingstar ha utpräglad könskaraktär.

Svenska Dartmoorsällskapet
  Svenska Dartmoorsällskapet bildades år 1985. Sällskapet ansvarar för register och stamboksföring av rasen i Sverige och anordnar varje år en egen utställning.För mer information kontakta:
Eva Jangö 08-747 11 09 eller Anna Eriksson Forslund 0174-206 29
Eva Eternell Hagen