Clydesdale
Historia
Rasen kommer f rån Clydedalen i det skotska grevskapet Lanarkshire. Den grundades på importerade flamländska hästar på 1700 talet- och med ett starkt inflytande av shireblod.
Under 1800-talet var clydesdale mycket lik shirehästen. De två clydesdalesuppfödarna under denna tid, David Riddell och Lawrence Drew, ansåg att clydesdale och shire utgjorde varsin gren av en och samma ras. Men under 1870-talet gick raserna skilda vägar då clydesdale fick sin egen stambok publicerad år 1870 och shire sin året därefter. Shirehästen avlades för styrka och tyngd medans clydesdale för aktion.
Hela 1.000 hingstar var införda i den första stamboken. Clydesdaleshästar började exporteras till Australien, USA, Canada och Nya Zealand. Den amerikanska avelsföreningen bildades år 1879.
Då automobilen kom och vagnarna försvann gick rasen drastiskt tillbaka. Men än idag används de som bryggarhästar på några få ställen vid timmertransporter och arbete på gården. 'I'rots rasens nedgång efterfrågas clydesdale för export till USA, Canada, Australien, Sydafrika, Japan, Nya Zealand samt några europeiska länder. Näst rasen percheron är clydesdale den mest utspridda av kallblodsraserna.
Exteriör
Mankhöjden ligger runt 163 till 165 cm för ston och 164 till 173 för hingstar. Vanligaste fägerna är brun och rmörkbrun, men skimmel, svart och stickelhårig förekommer också. Stora vita tecken kan återfinnas på vissa kroppsdelar.
Clydesdale är slående lik shirehästen. Huvudet är långt och stort men ganska smalt i förhållande till resten av kroppen, nosprofilen är rak men något konvex över mulen, smala proportionerliga öron, mandelformade ganska små ögon.
Halsen är tämligen lång, muskulös, böjd och brett ansatt.
Manken är ganska markerad, ryggen kort och något konkav, brett, kort, runt kors, väl ansatt svans som vid uppvisningar skall dekoreras elegant.
Sluttande bogar och brett, djupt bröst.
Benen kan förefalla något smala i förhållande till kroppens massa. Den har yvigt hovskägg på baksidan från framknäna och hasorna och ned. Det är viktigt att hovarna är bra: de skall vara öppna, runda, placerade långt ifrån varandra och ha välutvecklade strålar . Kohasighet är mycket vanligt, men det betraktas inte som något fel. Mycket bra aktion.