Boulonnäsare
(Boulonnais)
Historia
Boulonnäsarens ursprung är inte helt fastställt. Vissa hävdar att rasen existerade före romarnas invasion av Storbritannien och att den härstammar från det numidiska kavalleriets hästar vilka då befann sig längs Boulognekusten i Frankrike. Enligt andra experter kan dess ursprung härledas till de hunnerska hästar som antagligen lämnades kvar av Attila när han flydde till västra Europa. Andra påstår att rasen härrör från en ättling till den gamla flamländska hästen. Men oavsett vilken av dessa teorier som stämmer så står det iallafall klart att boulonnäsaren fördelaktigt har tillförts orientaliskt blod kontinuerligt genom korsfararna då de reste hem från de fjärran östernländerna. Mecklenburghingstar lär också ha införts i aveln för att öka på styrkan. Vilhelm Erövraren förde med sig boulonnäsare till Storbritannien år 1066 där den bidrog till norfolkhästens uppkomst och utveckling .
Boulonnäsaren påminner om percheronen, vilket beror på bägge raserna tillförts betydande mängder orientaliskt blod. Boulonnäsaren har sedan 1600-talet två skilda typer; en större som lämpar sig för tunga dragarbeten, och en mindre som lämpar sig för snabbare transporter. Den mindre varianten, kallad "petit boulonnais" (liten boulonnäsare), står idag på gränsen till utrotning. Under artonhundratalet användes dessa vid fisketransprter från den franska nordkusten till Paris, och kallas därav för "maréyeur", vilket betyder fiskgrossister.
Stambok för rasen, daterar sig till år 1886. Rasens egna brännmärke är ett ankare.
Exteriör
Den mindre typen mäter 155-160 cm och väger 550-560 kilo, den större typen mäter l60-170 cm och väger 650-750 kilo. Vanligtvis apelkastad gråskimmel, men ibland förekommer mörkbruna boulonnäsare. Hela hästen är proportionerlig med god överlinje och synnerligen ädla drag för att vara en så stor och tung kallblodshäst.
Huvudet är ädelt, ganska så litet, kvadratiskt och med rak nosprofil. Bred panna, stora pigga ögon, välproportionerade öron och stora näsborrar.
Halsen är av proportionerlig längd, böjd med markerad mankam, välmusklad och nacken är bred och kraftig.
Låg manke, kort, bred, rak, muskulös rygg, avrundat stupande kors. Kraftig bröstkorg, väl välvda revben och något sluttande, muskulösa bogar.
Korta, muskulösa ben med torra ledgångar, kraftiga skanker, korta kotor och förhållandevis små, hårda hovar.
Aktionen i skritt och trav är livlig och mycket energisk, vilket också kännetecknar rasens temperament. Caroline Silver och Stig Facht skriver i boken "Hästar i Färg", tryckt år 1979:
"Det är en häst, som inte är svår att tycka om, då den både gläder ögat och fullföljer sina uppgifter som en aktivt och hårt arbetande jordbrukshäst."