Alter real

Historia
  År 1748 grundade huset Braganza ett nationellt stuteri i Vila de Porte i provinsen Alentejo i södra Portugal. Avelshästarna utgjordes av cirka 300 andalusiska ston, av vilka de flesta kom från området kring Jerez de la Frontera i Spanien. Vid denna tid föddes de bästa andalusierna upp där.
  Stuteriverkasmheten flyttades år 1756 till den del av provinsen där den nu är belägen. Senare under 1700-talet användes altér real som skolhästar vid den kungliga manegen i Lissabon i uppvisningar av haute école-övningar. Under kung Joao V:s och kung Jose's regeringar höll manegen runt 150 hästar.
  Det var gyllene tider för stuteriet och det blev mer och mer berömt framtill 1812 då det plundrades av Napoleons trupper. Dessa tog då med sig de bästa avelshästarna.
  Altér råkade ut för ännu en omgång med olyckor. När kung Miguel abdikerade år 1834 konfiskerades en stor del av den jord som disponerats som betesmark, antalet avelshästar reducerades, och på befallning av prins Pedro de ALacantra och drottning Maria II lades hovstallet ned.
  Återuppbyggandet av altér real efter dessa olyckliga omständigheter skedde med hjälp av importerar blod från heterogena arabhingstar, hästar från England, Normandiet och Hannover. Experimenten med främmande blod ledde till en försämring av rasen. Och genom den italienska drottningen Maria Pia infördes mycket arabiskt blod vilket inte var en lyckad blandning i detta fall utan ledde till ytterligare försämring av hästarnas kvalité.
  Förutom drottningen fanns det en fransk veterinär som hette Cantaloup som påskyndade processen av införandet av arabiskt blod. Men hans försök att "arabisera" altér real misslyckades tillslut av sig själv genom de naturliga motstånd som terräng, beten och klimat var. Men innan det var för sent avslutades experimenten med främmande blod definitivt.
  Återigen försöktes nu rasen att byggas upp. Denna gång användes andalusiska zapataston (en särskild renavlad blodslinje) samt ett fåtal spanska hingstar. Det hade vid denna tid visat sig att altér realhästen hade fått sina bästa egenskaper från de stamhästar som var av ren andalusisk ras.
  Verksamheten på stuteriet hade återigen kommit på fötter då arkiven nästintill totalförstördes och värdefulla upplysningar gick förlorade i och med att landet blev republik år 1910. Finansdepardementet övertog ledningen av stuteriet år 1932 och började då rekonstruktionsarbetet med att skära ned antalet från hundra till endast de fyrtio bästa stona. Av dessa betäcktes bara tolv med de finaste hingstarna. Rasen återfick genom dessa handlingar den goda standard som den en gång i tiden varit berömd för.
  Trots alla korsningar hit och dit har altér real tillslut ändå bibehållit sina rastypiska egenskaper. På Svarta hästens torg i Lissabon står kung Jose's ryttarstaty där han rider på en altér realhäst vid namnet Gentil.

Exteriör
  Altér realhästen blir runt 150 till 160 cm hög. Förekommande färger är brun, svartbrun, skimmel och i sällsynta fall fux.
  Huvudet är medelstort med en rak eller något konvex profil, uttrycksfulla ögon, tydliga käkar och tjock pannlugg.
  Halsen är rätt så kort, böjd, bra musklad och har fyllig böljande man.
  Kroppen är kort och sluten med ett gott bröstomfång och en bred muskulös bakdel. Manken är tydlig, ryggen kort, länderna kraftiga, avrundat kors och en väl ansatt, tagelrik tjock svans.
  Benstommen är god och benmusklerna är bra, snyggt och muskulöst bogparti, muskulösa lår, goda leder, slanka starka skenor och kotor, samt välformade hovar.
  Rasen har en elegant aktion med mycket höga knärörelser och i och med det då inte särskilt vägvinnande.

Användningsområden
  Altér real är en charmant ridhäst som är speciellt duktig på dressyr och är särskilt lämpad för den högre skolan, och den var ju ursprungligen också framavlad för detta syfte.
  Det är en mycket känslig häst som på samma gång är modig, energisk, intelligent, ibland nyckfull och kan till och med bli våldsam.
Eva Eternell Hagen