Benställningar
För att ta reda på om hästen har avvikelser från vad som betraktas som normal benställning har man utarbetat ett system där man använder fyra tänkta lodräta linjer mot marken som måttstock. När hästen står i sin naturliga ställning med kroppsvikten jämnt fördelad på alla benen är det möjligt att bedöma dessa från sidan, framifrån (frambenen) och bakifrån (bakbenen). I sammanhanget används termerna benaxel och tåaxel. Med benaxel räknar man den lodräta linjen från bogen respektive bärbensknöl ned genom hoven framifrån och bakifrån sett, samt från överarmen respektive bärbensknölen ned genom hoven från sidan sett. Tåaxeln går framifrån sett i en lodrät linje genom frambenet och hoven, samt genom kot-, kron- och hovben från sidan sett. Alla avvikelser från de normala förhållandena mellan dessa lodräta linjer och lemmarnas placering innebär fel i benställningen.
En felaktig benställning för med sig felaktiga rörelser. En felaktig benställning medför också ändrad belastning och spänning i ledgångar och ledband. Lederna blir därför utsatta för en onormal påfrestning som kan leda till hälta. Det är därför särskilt viktigt att avelshästar har så korrekta ben och benställningar som möjligt.
Frambenen
1. På ett korrekt framben bildar skenan en rak fortsättning på underarmen. Då är benaxeln rak både framifrån och från sidan sett.
2. Om den lodräta linjen från bogspetsen träffar marken närmare tån eller till och med går igenom hoven kallas detta för att hästen står framför sig. Detta för med sig ofördelaktiga följder som att hästen förlorar i fart då steglängden blir kortare. Trakterna belastas av hästens kroppsvikt och böjsenorna utsätts för större belastning.
3. Om den lodräta linjen från bogspetsen träffar marken framför hoven kallas det för att hästen är underställd. Den andra lodräta linjen från armbågen går då igenom tån. Underställda hästar har dålig balans och får en tendens till att snubbla då benen skaver mot varandra, dvs. hästen stryker sig.
4. Om benaxeln är bruten framåt i knäet kallas det för bockbent. Bockbent har ingen betydelse på hästar i hård träning om benet är korrekt i övrigt. Men det är allvarligt om felet beror på senlidanden och skador i knäleden. Detta kan ge en tendens till att snubbla och ge en ofrivillig böjning av knäet.
5. Om benaxeln är bruten bakåt i framknäet kallas det för sabelbent. Ställningen beror på böjning i underarmen och skenbenet som gör att benet böjs bakåt. Sabelbenhet är ofta förenad med knipta eller runda skenor och det är ett allvarligt fel på rid- och travhästar eftersom de är svaga. Senorna vid böjmusklerna framför tålederna blir speciellt utsatta.
6. Om benen sitter för tätt ihop kallas det för marktrång. Det ger dålig balans, hästen har lätt för att beröra benen med varandra och hästens stryker sig.
7. Om benen är ansatta för långt ifrån varandra får hästen en rullande gångart och tendens till skador på sulorna.
8. Om hovspetsarna pekar mot varandra kallas det för inåttåad.Ofta kan hästar vara inåttåade fram men normala bak. Det kan disponera för snubbling och strykning.
9. Om hovspetsarna pekar utåt kallas det för tåvid. Det är inte ovanligt att hästen är tåvid bara på ena framhoven. Tåvid ställning disponerar för snubbling och strykning.
10. Om benaxeln är inåtbruten i knäet kallas det för kalvknäad. Det har ingen större betydelse om benställningen är korrekt i övrigt.
11. Om benaxlarna är brutna utåt i knäet kallas det för hjulbent och det är en svaghet då det dispoerar för frakturer i framknäet, avspänningsfraktur på skenbenet, överben, stresskador på ledkapseln och sidobanden på framknäets utsida.
Bakbenen
1. Om man ser bakifrån skall man kunna dra en linje från bärbensknölen genom hasspetsen och dela skenan i två lika delar ned till mitten på hoven. Avståndet mellan hasarna skall alltså vara lika långt som på benet längre ned.
2. Om bakbenen sitter för nära varandra kallas det för marktrång. Detta disponerar för dålig balans och strykning.
3. Om bakbenen är ansatta för långt ifrån varandra kallas det för markvid. Insidan av hasorna utsätts för stoa påfrestningar.
4. Om hasorna går innanför linjen kallas det för kohasig. Kohas ger en tåvid ställning. En måttlig kohasighet har ingen större betydelse om benen är korrekta i övrigt. Arabhästar brukar ofta stå ihop med bakbenen när de vilar sig och de behöver inte vara kohasiga för det. Det är ärftligt sedan generationer tillbaka för rasen att stå så för att skydda sig mot den vinande ökensanden.
5. Om hasarna går utanför linjen kallas det för hjulbent och det medför en tåtrång ställning. Hjulbenhet ger för stora spänningar i sidoligamenten och för dålig fördelning av trycket vilket kan skada benen.