Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSport
ONSDAG 15 SEPTEMBER 1999
  

Stölden på Råsunda
Text: Lasse Sandlin ”Miraklet på Råsunda” blev ”Stölden på Råsunda”.
  En domarskandal som gör att rånoffret AIK idag står utan poäng efter första Champions League-omgången istället för att ha tre. Eller åtminstone en...
  Snöpligt!
  Som att ha sålt smöret och tappat pengarna, sa man förr i världen.
  Som att ha prickat in en V7:a och tappat bongen, säger vi idag.
  Det är alltid ledsamt, när en fotbollsmatch avgörs av andra än de 22 som sparkar på bollen.
Samtidigt är Uefas regelverk glasklart i såna här fall: det är domarens beslut som gäller.
  Det spelar alltså ingen roll – AIK kan protestera, javisst, men det kommer inte att innebära någon förändring. Den magiska kvällen på Råsunda förstördes av den franske domaren Alain Sars, en 38-årig importör, född i Dombasle men nu boende i Saint-Max, och hans tre medhjälpare: linjemännen Bruno Faye och Pierre Renaudin men framförallt fjärdedomaren Franck Glouchon.
  – This is the fucking Champions League, not amature football, röt Stuart Baxter till fjärdedomaren på sitt ädlaste modersmål, självklart ilsken över att inte ha fullt lag, när motståndarna nickar in sin kvitterande hörna.

Resultatet var i alla fall inte orättvist
  Den harangen var i alla fall tillräcklig för att monsieur Glouchon äntligen skulle kalla på monsieur Sars – och så fick mister Baxter lämna arenan.
  Att Barcelona kvitterade och att Barcelona till slut vann matchen var inte orättvist. 17–3 i skott på mål, 10–1 i skott utanför mål, 8–1 i hörnor och 59–41 i procent bollinnehav – siffror som alla bevisar överlägsenheten.
Men synd och skam är det, att Barcelona fick vinna på detta sätt.

Det är skam att Barcelona fick vinna på detta sätt
  För dessförinnan hade AIK visat, att fotboll kan vara så mycket mer än teknisk briljans. Att ”fotboll är en kampsport”, som vår förbundskapten brukar säga.

Det var Eder-klass på Nebos mål
  Det vimlade av briljanta tekniker på planen. Brassen Rivaldo, portugisen Figo, holländaren Kluivert, finländaren Litmanen – i mitt tycke bäst i Barcelona – men matchens storartade artistnummer gjordes av en serbisk svensk, så gammal att han fyller 35 dagarna efter bortamatchen mot Barcelona. Nebojsa Novakovic!
  Så vaket, så iskallt, så elegant chippar han bollen över målvakten Ruud Hesp, som befinner sig något för långt ut, och strax under ribban i nät.
  Brasiliansk Eder-klass på det målet, och det kommer att vevas om och om igen i tv:s fotbollsmagasin Europa runt.
Om Nebos mål mot Athen var tursamt, så visar det här målet i hela sin utformning vilken stor spelare han numera är.
  Jag såg hans Sverigedebut i Vasalund 1991, och jag vill minnas, att den otränade debutanten fick kramp tre gånger i den matchen.
  Respekten hade Nebo tappat redan första kvarten, då han tvingade Louis van Gaal att byta ut mittbacken Winston Bogarde, som inte alls hängde med.
  Respektlösheten var för övrigt total i hela AIK.
  Mike Kjölö kapade Rivaldo och klappade lätt brassen på ryggen som ursäkt, när domarn inte blåste frispark; Thomas Lagerlöf sprang ikapp Rivaldo på Fredrik Ljungberg-manér, tog bollen och vände till anfall; Pontus Kåmark visade Figo att det finns svenska backar som inte går på hans finter; Krister Nordin osv...
  Och längst bak stod Mattias Asper.
  Pest och pina bara att AIK:s fräcka start skulle drabbas av grodätande domares inkompetens.
Arsenal på Wembley på onsdag blir inte heller lätt.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   
 MER SPORT