|
|
|
|
|
"Jag måste lära mig att springa igen"
Det är tre år sedan vi såg henne på löparbanorna. Sedan kom skadorna – som i dag försvagat hennes ena ben. – Jag måste lära mig springa på nytt, säger Sara Wedlund, 23. För Aftonbladet berättar hon om de plågsamma åren.
Men den långa skadetiden efter OS-finalen i Atlanta 1996 var svår. Under två plågsamma år drabbades Sara av trasiga knän, trasiga fötter, trasig rygg och både infektioner och inflammationer. Ta en titt på den märkliga listan, här intill. – Det känns som jag gått igenom skador i hela kroppen, hoppas det är nog nu, säger hon till Aftonbladet. Men det är inte över än. Nu kämpar Sara Wedlund med svaga muskler i höger ben: – Alla skador har gjort att benet är ordentligt försvagat. Jag måste träna extra för att få tillbaka styrkan. Tränar bara styrka med vikter Sara Wedlund får fortfarande vänta med att springa. Hon tränar bara styrka med vikter och löpsteg i vatten på Bosön. – Det har verkligen varit tungt med alla skador, men jag har aldrig varit nära att ge upp, säger hon och förklarar att det varit en tuff sommar. – Jag tränar på heltid för att komma tillbaka. Historien om Sara Wedlund är unik.
– Jag har nog fortfarande inte förstått hur stort genomslag VM fick, säger Sara. Sommaren därefter var det dags för OS-final i Atlanta och Sara hade ledningen genom nästan hela loppet – men armbågades ner till elfte plats. Sista tävlingen för tre år sedan Då var skoltiden över och en heltidssatsning på löpning planerades. Men i stället för att mogna och utvecklas till en världslöpare, gjorde Sara Wedlund sin sista tävling på löparbana den där sommaren, för mer än tre år sedan. Sedan knuffade skador in henne i ett vakuum, hon försvann från galor och tv-sändningar – med undantag för ett par enstaka tävlingar. Sara vann bland annat terräng-VM i Belgien hösten 1996. Nu vill hon tillbaka. Sara Wedlund såg nästan allt från friidrotts-VM i Sevilla. Och framför tv:n i föräldrahemmet i Vällingby längtade hon tillbaka: – Självklart. VM inspirerade mig att satsa ännu hårdare. Under helgen avgörs Finnkampen, inför ett fullsatt Ullevi, i Göteborg. Många har saknat henne Men det är inte stora arenor eller landslaget som är det stora målet. – Jag tränar egentligen bara för en enda sak...att känna rätt löpsteg igen. Resten kanske följer automatiskt. Det är många som saknat henne. – Folk kommer ofta fram och undrar när jag är tillbaka i friidrotten. Det är både roligt och jobbigt. Pressen utifrån har varit stor. Sara Wedlund har det senaste året dragit sig tillbaka och tackat nej till intervjuer i samband med skadorna – och i media kallats för friidrottens Greta Garbo. – Jag tycker sånt är jobbigt. Det intresserar mig inte. Det enda som intresserar Sara Wedlund är jakten på den rätta löpkänslan, steget som gjorde henne till stjärna i slutet av tonåren. – Jag vill inget annat än hitta känslan i steget igen. Efter alla skador har jag börjat om från början med löpningen. Försöker lära mig springa igen. Sara vill inte sluta springa. Frågan är om kroppen orkar. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
FRIIDROTTENS GRETA GARBO 