Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSport
FREDAG 3 SEPTEMBER 1999
  

"Jag måste lära mig att springa igen"

FRIIDROTTENS GRETA GARBO Sara Wedlund har det senaste året dragit sig undan offentligheten. Aftonbladet träffade en revanschsugen Sara på Hässelby IP. Nu tränar hon på heltid för att hitta tillbaka till löpkänslan.
FOTO: Joachim Lundgren


Sara Wedlund är på väg tillbaka efter alla skador
Det är tre år sedan vi såg henne på löparbanorna.
  Sedan kom skadorna – som i dag försvagat hennes ena ben.
  – Jag måste lära mig springa på nytt, säger Sara Wedlund, 23.
  För Aftonbladet berättar hon om de plågsamma åren.

Namn: Sara Wedlund. Ålder: 23. Bor: Villa i Vällingby med pappa Svante och mamma Åsa. Yrke: Arbetslös friidrottare. Klubb: Hässelby SK. Meriter: VM-nia på 5000 meter i Göteborg 1995, OS-elva på 5000 meter i Atlanta 1996, guld i terräng-VM i Belgien 1996.
  
Efter många skador är hon på väg tillbaka och mår bra, när Aftonbladet fotograferar henne på Hässelby IP utanför Stockholm.
  Men den långa skadetiden efter OS-finalen i Atlanta 1996 var svår.
  Under två plågsamma år drabbades Sara av trasiga knän, trasiga fötter, trasig rygg och både infektioner och inflammationer. Ta en titt på den märkliga listan, här intill.
  – Det känns som jag gått igenom skador i hela kroppen, hoppas det är nog nu, säger hon till Aftonbladet.
  Men det är inte över än. Nu kämpar Sara Wedlund med svaga muskler i höger ben:
  – Alla skador har gjort att benet är ordentligt försvagat. Jag måste träna extra för att få tillbaka styrkan.

Tränar bara styrka med vikter
  
Sara Wedlund får fortfarande vänta med att springa. Hon tränar bara styrka med vikter och löpsteg i vatten på Bosön.
  – Det har verkligen varit tungt med alla skador, men jag har aldrig varit nära att ge upp, säger hon och förklarar att det varit en tuff sommar.
  – Jag tränar på heltid för att komma tillbaka.
  Historien om Sara Wedlund är unik.

Skadorna som drabbat Sara

april 98:
låsning i bröstryggen
hösten 97:
överansträngd sätesmuskel
våren 99:
försvagade muskler i höger ben
januari 97:

trillar på isfläck och skadar höger knä
mars 97:
både höger och vänster knä överansträngt
sommaren 97:
inflammation i höger fot
februari 98:
senknut i vänster fot

  Vårsäsongen 1995 var den späda skoltjejen okänd för landslagsledningen. Men under solskens-VM på Ullevi blev hon älskad av hela svenska folket och slutade nia i VM-finalen på 5 000 meter.
  – Jag har nog fortfarande inte förstått hur stort genomslag VM fick, säger Sara.
  Sommaren därefter var det dags för OS-final i Atlanta och Sara hade ledningen genom nästan hela loppet – men armbågades ner till elfte plats.

Sista tävlingen för tre år sedan
  
Då var skoltiden över och en heltidssatsning på löpning planerades. Men i stället för att mogna och utvecklas till en världslöpare, gjorde Sara Wedlund sin sista tävling på löparbana den där sommaren, för mer än tre år sedan.
  Sedan knuffade skador in henne i ett vakuum, hon försvann från galor och tv-sändningar – med undantag för ett par enstaka tävlingar. Sara vann bland annat terräng-VM i Belgien hösten 1996.
  Nu vill hon tillbaka.
  Sara Wedlund såg nästan allt från friidrotts-VM i Sevilla. Och framför tv:n i föräldrahemmet i Vällingby längtade hon tillbaka:
  – Självklart. VM inspirerade mig att satsa ännu hårdare.
  Under helgen avgörs Finnkampen, inför ett fullsatt Ullevi, i Göteborg.

Många har saknat henne
  
Men det är inte stora arenor eller landslaget som är det stora målet.
  – Jag tränar egentligen bara för en enda sak...att känna rätt löpsteg igen. Resten kanske följer automatiskt.
  Det är många som saknat henne.
  – Folk kommer ofta fram och undrar när jag är tillbaka i friidrotten. Det är både roligt och jobbigt.
  Pressen utifrån har varit stor. Sara Wedlund har det senaste året dragit sig tillbaka och tackat nej till intervjuer i samband med skadorna – och i media kallats för friidrottens Greta Garbo.
  – Jag tycker sånt är jobbigt. Det intresserar mig inte.
  Det enda som intresserar Sara Wedlund är jakten på den rätta löpkänslan, steget som gjorde henne till stjärna i slutet av tonåren.
  – Jag vill inget annat än hitta känslan i steget igen. Efter alla skador har jag börjat om från början med löpningen. Försöker lära mig springa igen.
  Sara vill inte sluta springa.
  Frågan är om kroppen orkar.
  

[email protected]



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   
 MER SPORT