|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
Hon är vårt ombud i kampen mot sjukdomen
Hon tävlar inte mot Olga Shishingina, Svetla Dimitrova eller Gail Devers. Inte i första hand i alla fall. Ludmila vill spränga villkoren för människans möjligheter, besegra de gränser som till slut står som till synes oöverstigliga hinder för oss alla: Sjukdomen, cellernas ohyggligt galopperande dödsdans. Hon är vårt ombud i kampen mot sjukdomen. Ett sändebud i hela sitt liv Hon har i hela sitt liv varit särskilt sändebud. För kvinnor, för frånskilda mammor och för invandrare. Hon har vräkt sig fram först över målsnöret för att vinka till sin tonårsdotter Natasja eller för att göra en vänligt ironisk grimas åt Nikolaj, förre mannen som fifflade anabola steroider i henne. Hon har sprungit långt förbi svensknationalistisk missunnsamhet och varvat främlingsfientlighetens flämtande kreatur flera gånger om. Hon blev hyllad efter VM- och OS-segrar och hon hämtade styrka från allas medkänsla, när sjukdomen tog upp kampen med henne. Hon blev älskad, vördad och dyrkad en augustidag på Stockholms stadion då inga tunga, plågsamma cellgifter i världen kunde hindra hennes comeback. – Jag blev överraskad att det blev en så bra tid, sa Ludmila efter sina 12,50 i semifinalen. Ett kallt konstaterande av en som har en helt professionell inställning till sin idrott. Så grät hon. Hon hade inte bara gjort sitt jobb, arbetat sig fram från en försiktig start, accelererat och rusat förbi motståndarna. Hon hade besegrat idrottens själva grundregler om fysisk perfektion och evig hälsa. Då är det tillåtet, också för en professionell, att gråta. Hon tävlade mot sina grymma villkor Hon sprang ännu fortare i finalen, i själva verket har hon aldrig sprungit snabbare. Och det var i första hand mot sig själv, mot sina egna grymma villkor, hon tävlade. Ludmilas öde, från svart sorg till glädjefull seger (bronset var nämligen en seger), utspelas varje år i Sevilla, fast i april. Påskens heliga, allvarliga vecka, Semana Santa, övergår i den stora festen, La Feria. Stan lyses upp av hundratusenstals ljus och fylls av lika många människor. Det ekar av den andalusiska musiken, av sevillanas och kastanjetter. Dans och glädje. På eftermiddagen dricks ett glas vino fino, en lätt sherry, innan aficionados, det verkliga entusiasterna, drar till tjurfäkningsarenan. Magisk kväll – då bronset blev till äkta guld Ludmila kan säkert ändra reglerna för den stora festen, La Feria. Aficionados byter för en stund tjurfäkting mot häcklöpning och lyfter, vända mot Guldtornet, ett glas vino fino för en av världens största idrottsgestalter.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
 Olle Svenning om miraklet i Sevilla: Ludmila vill spränga villkoren för
människans möjligheter, besegra de gränser som till slut står som till synes
oöverstigliga hinder för oss alla. ”Jag vet att jag är bäst” För Ludmila själv var det ingen tvekan om vem som var den stora vinnaren. ... och Gail Devers höll med ”Hon är beviset på att drömmar kan bli sanna”. Anrell: Bragdguldet är för litet Kanske skulle man inför ett Ludmilapris. DAGENS SPORTFRÅGA: Tycker du att Ludmila Engquist ska få Bragdguldet i år? ... och bronsfesten håller väl på än Och i Ryssland jublade familjen. Mannen bakom bragdkvinnan Johan Engquist: Min starka tro har hjälpt mig. Göran Persson skickade hyllningar till Ludmila Precis som massor av vanliga svenskar. Skriv själv: En hälsning till Ludmila | Tyck till om VM  Ladda hem idolbild på Ludmila till din egen dator. Så gör du - steg för steg.
Lördagens resultat  Allt inför söndagens tävlingar på Aftonbladets VM-guide.
Tommy Söderberg har problem inför EM-kvalet Bjärred och Lucic petade och Björklund är skadad. Andreas Andersson om Gullits avsked: Det var många som inte gillade honom. Benbrottet höll på att kosta fotbollsspelaren livet Fick samma sjukdom som Ronnie Peterson.
|
