|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
”Jag vet att
SEVILLA. Så stod hon där till slut, med VM-medaljen om halsen. Ludmila Engquist, 35, var omtumlad, trött och sliten. Men det var över och hon hade lyckats med det omöjliga. – Ja, det här är nästan större än mina VM- och OS-guld, säger hon. Jag vet att jag är bäst, även om det låter lite kaxigt. Nu menar inte Ludmila att hon bokstavligen är bäst, då det bevisligen fanns två tjejer som var snabbare i häckfinalen. – Nej, men jag vet att ingen kunnat springa fortare med mina förutsättningar, säger hon. Det gör att jag måste känna mig nöjd. Hade inte kunnat springa fortare Men hon gör ingen hemlighet av att hon helst hade velat vinna guldet. – Ja, så är det ju alltid, säger hon. Men jag sprang på 12,47 som var tangerat svenskt rekord. Jag hade inte kunnat springa fortare, den kraften fanns inte i min kropp. Amerikanskan Gail Devers var överlägsen och vann på 12,37, nytt personligt rekord med nio hundradelar. Nigerias Glory Alozie var tvåa på 12,44. Tappade minnet i elva sekunder Det är bästa segertiden i ett mästerskap på hela 90-talet och bara bulgariskan Ginka Zagorchevas tid från VM i Rom 1987 (12,34) är bättre i hela mästerskapshistorien. När Ludmila vann VM i Aten 1997 var sluttiden 12,50. Nu sprang hon fortare trots pågående cellgiftsbehandling och diagnostiserad cancer i kroppen. Det är en bragd. Men fråga inte Ludmila om loppet. Hon tappade minnet under drygt elva sekunder. – Ja, jag minns bara slutet och sista häcken, säger hon. Allt annat är borta. Det har aldrig hänt förut. Jag vet inte vad det beror på. I allas ögon är bronset en bragd. Publiken på VM-stadion i Sevilla gav henne den största ovationen under presentationen. Spanska tidningar har skrivit massor om Bragd-Ludmila, så alla vet vem hon är. Och till och med Svetla Dimitrova kom fram och gratulerade efter loppet. – Och hon menade det verkligen, det såg jag i hennes ögon, säger Ludmila. Men tävlingsmänniskan Ludmila är bara riktigt, riktigt nöjd om hon tar guld. Det märks på henne att hon får kämpa lite, för att klämma fram att hon är nöjd med ett brons. ”Vid guld hade jag lagt av” Det är det som kommer att driva henne under vägen mot OS i Sydney nästa år. – Ja, hade jag tagit guld här hade jag lagt av, säger hon plötsligt då Aftonbladet skjutsar henne tillbaka till hotellet. Det hade bara varit för mycket.
Då får hon sin femte cellgiftsbehandling på Radiumhemmet. – Men det känns om det blir lättare den här gången på något sätt, säger hon. Jag hoppas det i alla fall. Hon vinner nog den matchen också.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
 Olle Svenning om miraklet i Sevilla: Ludmila vill spränga villkoren för
människans möjligheter, besegra de gränser som till slut står som till synes
oöverstigliga hinder för oss alla. ”Jag vet att jag är bäst” För Ludmila själv var det ingen tvekan om vem som var den stora vinnaren. ... och Gail Devers höll med ”Hon är beviset på att drömmar kan bli sanna”. Anrell: Bragdguldet är för litet Kanske skulle man inför ett Ludmilapris. DAGENS SPORTFRÅGA: Tycker du att Ludmila Engquist ska få Bragdguldet i år? ... och bronsfesten håller väl på än Och i Ryssland jublade familjen. Mannen bakom bragdkvinnan Johan Engquist: Min starka tro har hjälpt mig. Göran Persson skickade hyllningar till Ludmila Precis som massor av vanliga svenskar. Skriv själv: En hälsning till Ludmila | Tyck till om VM  Ladda hem idolbild på Ludmila till din egen dator. Så gör du - steg för steg.
Lördagens resultat  Allt inför söndagens tävlingar på Aftonbladets VM-guide.
Tommy Söderberg har problem inför EM-kvalet Bjärred och Lucic petade och Björklund är skadad. Andreas Andersson om Gullits avsked: Det var många som inte gillade honom. Benbrottet höll på att kosta fotbollsspelaren livet Fick samma sjukdom som Ronnie Peterson.
|
