MUSIK Håkan Steen skriver om pop
Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSport
SÖNDAG 29 AUGUSTI 1999
STARTSIDA
SPORT
Senaste Nytt
Resultat
Resultatbörsen
Bandy
Fotboll
Golf
Handboll
Hockey
Mål för mål
Sport i nallen
Dream Team
Ridsport
Aftonbladet Cup
  – Innebandy
Sportsnack
Skriv till sporten
TIPS & TRAV
NYHETER
TELEGRAM
E-POST
INNEHÅLL
SÖK
NÖJE
SMS & RING-
SIGNALER
WAP &
HANDDATOR
WEBBRADIO
WEBB-TV
KVINNA
PULS
IT
EKONOMI
NYA RESOR
BIL
HÄLSA
TV
VÄDER
BOSTAD
STOCKHOLM
CHATT
LEDARE
KULTUR
BOKBANKEN
DEBATT
NYA
HOROSKOP
MAT&VIN
E-KORT
SKOLTURNÉ
JOBBA HÄR
ANNONSERA
MEDIE-
CENTER
KONCERN-
INFO

KÖP&SÄLJ


Everysport








Förnamn

Efternamn
Jag vill läsa
e-posten

Funplanet


  

Ett VM-brons är helt...underbart
Bragdguldet känns för litet – kanske dags att inrätta ett Ludmilapris
SEVILLA. Ett brons. Vad är det?
  Ett brons kan vara fruktansvärt tråkigt, en besvikelse, en missräkning.... och alldeles underbart.
  Tack, LUDMILA. Tack för bragden.
  Tack för den här underbara lördagskvällen i Sevilla och i alla Sveriges tv-apparater.


Lasse Anrell
   Eller bragd förresten.
  Ludmila har fått Bragdguldet. Efter Aten-VM. I år kanske hon får det igen. Jag vet inget om det. Det enda jag vet är att bragdjuryn får ett bekymmersamt arbete. För jag menar, vad är en bragd om inte detta. En cancerpatient under cellgiftsbehandling tar ett brons i VM.
Fast begreppet bragd känns ändå lite futtigt. Här talar vi om något annat. Något större. Vi talar om tiden före och efter Ludmilas sommar 1999. Bragdguldet är kanske en smula ...smått. Det kanske är dags att inrätta ett Ludmilapris – för den som gör det omöjliga, det osannolika, det modiga, det obegripliga.
  
  
  Om loppet är kanske inte så mycket att säga. Ludmila kom efter i starten. Det skilde en meter vid första häcken, två meter vid tredje. Hon hann ta in det mesta men inte de sista centimetrarna. Dessutom hade ju Gail Devers en sensationell tid.

VM:s mest nervösa stund
  
– Jag kommer tillbaka till er, i kväll har jag tid att babbla, sa Ludmila till pressen och gick till nån dopingkontroll eller nån tv-studio efter loppet.
  Så ser en lycklig människa ut, tänker jag.
  Så ser en kvinna ut som vunnit brons men det är ett guld eller en bragd eller en miljon dollar eller några miljoner människors kärlek.
Ni hörde kanske jublet för Ludmila när löparna ropades upp. Högst, naturligtvis. Starkt. Öronbedövande. Sen var det tyst, så tyst. Det var VM:s mest nervösa sekunder.
   Ludmila är en ytterst speciell känslomänniska. Jag har beskrivit det några gånger. Hon kan berätta fullständigt förtjust på en presskonferens, jag tror det var i Atlanta, att hon är så förundrad över den svenske mannen och hans egenskaper.

Hon grät – av lycka
  
–Jag älskar att prata men Johan, han tycker bäst om att tiga... men jag har förstått att det är så det är i Sverige.
  Sanna ord, antar jag. Och att Ludmila älskar att prata är inget vi som följer henne i mediekåren kan undvika att se. Det gäller bara att nagla fast henne i ett hörn och ställa ett par frågor så är hon fast och slutar aldrig förrän hennes man Johan rycker undan henne. Kanske vill han tiga en stund ihop med henne. Kanske vill han bara skydda henne från att tömma ut alltför mycket energi på att prata.
  Men Ludmilas känslighet kunde alla tv-tittare se efter semifinalen i fredags när hon storgrät – av lycka.
  Jag fick en personlig upplevelse av hur hon fungerar när Johan direkt efter Stadiongalan tog mig avsides och tackade för vad jag skrivit om hennes cancer. Jag hade bland annat skrivit:
  ”Ludmila ville inte att artiklarna om hennes sjukdom skulle bli några snyfthistorier.
  – Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, sa hon.

Nu väntar ett annat race...
  
Kanske inte. Men vi vill gärna delta en smula i din kamp för att komma tillbaka, Ludmila.
Och många av oss skulle nog bra gärna vilja ge lite tillbaka av allt det du gett oss i OS och VM. Om det är okey?
   Johan berättade att när Ludmila fick tag på Aftonbladet i Spanien och läste de här raderna så började hon storgråta. Kanske anade hon inte det stöd hon har. Kanske anade hon inte den massiva kärleken hon fått de senaste dagarna från Sverige. Ett stöd som blivit till ett slags Ludmila-feber och gav tv rekordsiffror i går kväll.
Men livet efter VM går vidare.
För oss alla som fått veta en del om vad verkligt mod betyder.
För Ludmila. På torsdag är det verklighet igen. Då väntar nästa cellgiftsbehandling. Ett helt annat race.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   
 MER SPORT
Olle Svenning om miraklet i Sevilla: Ludmila vill spränga villkoren för människans möjligheter, besegra de gränser som till slut står som till synes oöverstigliga hinder för oss alla.
”Jag vet att jag är bäst” För Ludmila själv var det ingen tvekan om vem som var den stora vinnaren.
... och Gail Devers höll med ”Hon är beviset på att drömmar kan bli sanna”.
Anrell: Bragdguldet är för litet Kanske skulle man inför ett Ludmilapris.
DAGENS SPORTFRÅGA: Tycker du att Ludmila Engquist ska få Bragdguldet i år?
... och bronsfesten håller väl på än Och i Ryssland jublade familjen.
Mannen bakom bragdkvinnan Johan Engquist: Min starka tro har hjälpt mig.
Göran Persson skickade hyllningar till Ludmila Precis som massor av vanliga svenskar.
Skriv själv: En hälsning till Ludmila   |  Tyck till om VM
Ladda hem idolbild på Ludmila till din egen dator. Så gör du - steg för steg.
Lördagens resultat
Allt inför söndagens tävlingar på Aftonbladets VM-guide.
Tommy Söderberg har problem inför EM-kvalet Bjärred och Lucic petade och Björklund är skadad.
Andreas Andersson om Gullits avsked: Det var många som inte gillade honom.
Benbrottet höll på att kosta fotbollsspelaren livet Fick samma sjukdom som Ronnie Peterson.