Det blir slakt
Grattis – men nu är festen över, Brynäs
GÄVLE. Brynäs är i SM-final.
  Grattis, grabbar. Sug på det här för i morgon klockan 19.00 är festen över.
  Då väntar en ruggig överkörning från Modo.
   Jag vill inte strö salt i Brynäs segerbägare men några klargörande är på sin plats:
Det här var en av de sämsta slutspelsmatcher – eller elitseriematcher överhuvudtaget – jag nånsin sett. Felpassar, fegpassar, fettabbar – allt på en gång på löpande band.
De enda som inte spelade som darrande asplöv var målvakterna Jarmo Myllys och Lill-Honken.
   De enda som egentligen hade anledning att vara nervösa.

Utspelade i tre perioder
   De enda som kunde sänka sina lag med ett enkelt sketet misstag.
Brynäs var utspelat i tre perioder. Skotten visade 16–31 till Luleå. Brynäs saknade kraft och gick på knäna – hemma i Örnsköldsvik satt Per Bäckman och hans knattedisko och laddade med chips och jordnötter och tv-kväll. Tidigt i säng medan Brynäs körde skiten ur sig själva.
Jag har sett Modo och Brynäs flera gånger under slutspelsserien. Och jag kan faktiskt inte hitta en enda detalj som talar för att Brynäs ska ha någon som helst chans.
Brynäs har slutspelets tunnaste trupp med bara två anständiga femmor.
Modo är bättre i allt: de krigar, vänder spelet, åker skridsko bättre.
  Men – och det är det viktiga – sånt är egentligen inte värt särskilt mycket i en final. Sånt kan en bra taktiskt defensiv coachning plocka bort.
I stället är det som jag tror avgör att Modo i betydligt större utsträckning vill vinna. Suget efter ett guld i Örnsköldsvik och Modo efter 20 års torka är större än vi ens kan ana i våra vildaste fantasier. Det kommer att bära fram Modo, det kommer att stötta Bäckman i hans hänsynslösa coachning och det kommer att tvinga Modo att vinna. Nåt annat finns inte.
   Därför tror jag att de vinner i tre raka.
  Allt annat är en sensation.
  
  Jag frågade Roger Melin hur Brynäs ska spela för att ha en chans.
  Han är tyst en stund.
  –Som Modo.
  Han skrattar - lätt ansträngt. Jag tror inte han har en aning. Han pratar om att de ska spela tätare, tajtare, stoppa Modos snabba spelvändningar.
  Visst. Men det räcker inte, Roger.
  När Samuel Påhlssons kedja plockat ner Molin-kedjan är fältet öppet för Sedinare och andra att ta över. Det blir slakt.
  
  Lyckligast i går var nog Peter Nylander och Göran Hermansson. De som kallades blåbär av Luleå och anklagades för att medvetet försökt skada spelare. I sudden death kom de in och visade att de verkligen ville något. Att Nylander orkade avstå från att försöka avgöra själv för att passa Custemo i drömläget var stort.
  Det gav final. Blåbärens revansch.
  
  – Det är bra om vi blir utdömda i morgon i tidningen. Det tänder oss extra, sa Melin i går.
  Man gör ju vad man kan för att hjälpa till.
  
Luleå framstår trots förlusten som en av årets vinnare i svensk hockey. Ett hemvävt material som spelade över sin förmåga. Ulf Taavola är en av årets coacher.
  
  Andreas Custemo och Tommy Pettersson i Modo – det här slutspelet ser matchvinnare som knappt vetat vad en segerintervju är för något. Rena Åshöjden.
  
Lite pinsamt att det inte var utsålt i en femte semifinal. Brynäspubliken behöver överhuvudtaget rycka upp sig. De är slutspelets sämsta hittills.
  
  Ska Brynäs ha nån som shelst chans i finalerna är de nog tvungna att piska fram Tomas Ledin till på söndag. Och vad säger Di Leva?