Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSport
TORSDAG 10 SEPTEMBER 1998
 

”Ronnie vinkade från sjukbåren”


Ronnie Peterson blev 34 år.
Aftonbladets Åke Malm mötte Peterson efter kraschen
VENEDIG. Vrålet från formel 1-bilarna som rusar fram mot första chikankurvan.
  Och så: kraschen, bilarna som klämdes ihop, röken som började stiga upp ur allt kaos.
  Från Monzabanans läktare såg jag början till Ronnie Petersons sista levnadstimmar.

  Dagarna före racet minns jag Ronnie som osedvanligt samlad, koncentrerad. Vi hade träffats många år tidigare på en go-kartbana strax söder om Rom.
  Ronnie hade bjudits in av en Alfa Romeo-försäljare eftersom han vunnit någon titel inom go-kart.
  Han tränade varv efter varv och sedan lät han en av mina hemligaste drömmar gå i uppfyllelse.
  – Vill du köra några varv?
Vem kunde säga nej till ett sådant erbjudande? Det ledde i alla fall till att vi träffades senare när han körde formel 3 på Vallelungabanan utanför Rom och naturligtvis när hans karriär tog fart på allvar i formel 1.
  Nu var det start för Italiens GP på Monzabanan. Ronnie hade kört uppvärmningsloppet på morgonen och kopplade av med att prata med utsända journalister.
  – Visst är man rädd – varje gång. Annars skulle man vara vansinnigt farlig, sa han.
  Så kom starten – och den där fruktansvärda kraschen i första chikanen.
  När beskedet kom att Ronnie var svårt skadad störtade vi i väg mot Niguardasjukhuset. Som vanligt var det öppna dörrar.
Jag vinkade till Ronnie när han rullade ut ur röntgenrummet och över till en annan avdelning. Han var vid medvetande, verkade lugn och samlad, höjde sin hand som svar.
  Otroligt nog kunde man gå rakt in till röntgenläkaren. Han förklarade bilderna som hängde framför ljusrampen.
  – Båda benen är krossade. Mycket svåra skador.
  Några timmar efter katastrofen kom beskedet. Läkarna hade bestämt att försöka en operation. Alternativen var att amputera, inte göra någonting eller försöka reducera frakturerna.
  Nattimmarna släpade sig fram. På morgonen kom beskedet. En kris hade inträffat. Ronnie var i koma. En läkare förklarade:
  – Detta är vanligt, tyvärr. När så stora ben skadats är det lätt att fettklumpar kommer ut i blodomloppet.
  Sedan fördes Ronnie Petersons döda kropp till sjukhusets kapell under de stora pinjerna i parken. Ljus placerades runt den öppna kistan. Enligt italiensk sed började hans vänner och fans anlända.
Visst hade jag vetat att Ronnie var omåttligt populär i Italien. Men här fick man ett direkt mått på den populariteten. Hundratals okända människor defilerade förbi kistan, någon la ner en liten blomsterkvast, många gjorde korstecknet.
  – Ronnie var min idol. Det är väl bara naturligt att man vill ta farväl av honom, minns jag att en 35-åring förklarade.
  Några dagar senare flögs kistan till Sverige och jordfästningen. Samtidigt började den rättsliga undersökningen.
  En då mycket ung utredningsdomare, Armando Spataro, fick papperen på sitt bord. Han tillsatte en kommitté av tekniker av alla tänkbara specialiteter. De arbetade minutiöst.
  Ett par år senare kunde Aftonbladet som första tidning presentera det här materialet. Ansvarig för olyckan ansågs engelsmannen James Hunt vara. Men något rättsligt efterspel blev det aldrig. Det är nu 20 år sedan Ronnie Peterson dog.
  Jag minns fortfarande hans hand som svagt höjde sig från båren när han rullades förbi i sjukhuskorridoren.
Åke Malm

Han var snabbast i världen
Under nio år i formel 1-cirkusen vann Ronnie tio Grand Prix och satte nio banrekord. Här är hans fantastiska karriär.
22-årige Ronnie Peterson får formel 3-licens. Tidigare har han vunnit SM, EM och VM-brons i gokart.
I första loppet i formel 3-EM varvar han alla andra förare.
Ronnie blir tvåa i F1-VM.
På Paul Ricard i Frankrike vinner han sitt första F 1-lopp. Han vinner också i Österrike, Italien och USA.
Vinner i Monaco, Frankrike och Italien.
Vinner på Monzabanan i Italien igen.
Tillbaka i rampljuset rankas han som den tionde bästa föraren genom tiderna. Vinner i Sydafrika och i Österrike. Den tionde september kraschar han på Monza i Italien.


Mer sport