Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSport
TISDAG 25 AUGUSTI 1998
 

Han valde själv att bli opererad
Läkaren: Alternativet var att amputera benen

I 20 år har den allmänna ”sanningen” varit att svenske racinghjälten Ronnie Peterson dog av läkarslarv efter sin krasch på Monza 1978.
  Men i ett kommande nummer av Café Sport presenteras flera nya uppgifter kring Ronnies sista timmar i livet.
  Bland annat att svensken själv beslutade om operationen som tog hans liv.
  Alternativet var att amputera båda benen.

Här är hela karriären – från debuten till dödsloppet

Under nio år i Formel 1-cirkusen vann Ronnie tio Grand Prix och satte nio banrekord. Här är hans fantastiska karriär:

1966: 22-årige Ronnie Peterson får Formel 3-licens på Gelleråsen i Karlskoga. Tidigare har han ”bara” kört gokart – med tre SM-guld, ett EM-guld och ett VM-brons som resultat.
1969: Ronnie får äntligen en stor sponsor, kan ta tjänstledigt från jobbet som hissmontör och anställa en mekaniker. I första loppet i Formel 3-EM varvar han alla andra förare. Samma år träffar han sin blivande fru Barbro på diskoteket Prisma i Örebro.
1970: Med en tiondels sekunds marginal kvalar Ronnie in till Monaco Grand Prix i en privatbil. Han blir den andre svensken efter Joakim Bonnier att starta i ett Formel 1-lopp och slutar sjua.
1971: Ronnie lyckas inte vinna något lopp, men blir ändå tvåa i F1-VM.
1973: På Paul Ricard i Frankrike vinner Ronnie Peterson sitt första Formel 1-lopp någonsin. Senare under året vinner han också i Österrike, Italien och USA.
1974: Ronnie vinner i Monaco, Frankrike och Italien.
1976: Vinner för andra gången på Monzabanan i Italien.
1978: Efter några magra år är Ronnie tillbaka i rampljuset igen. Han rankas som den tionde bästa föraren genom tiderna och vinner i Sydafrika och i Österrike. Den tionde september kraschar han på Monza i Italien.
Källa: Café Sport
   Det var den tionde september 1978 som Formel 1-världen i en spektakulär krasch på Monza i Italien förlorade en av sina stora profiler.
  Ronnie Peterson hade kraschat en bil redan under uppvärmningen.
  – Det bara krånglar den här helgen. Jag undrar vad som ska hända härnäst, sade han till journalister timmarna innan det riktiga loppet.
  Omedelbart efter starten knuffades Ronnies Lotus av banan, in i skyddsräcket och fattade eld. Miljoner tv-tittare drog en lättnadens suck när svensken drogs ur bilen och vinkade mot tv-kamerorna.

Dödsbudet kom som en chock
   Hans död på sjukhuset nästa dag kom som en chock. Rykten talade om läkarslarv, att italienarna borde väntat med att operera svenskens brutna ben.
  Men Café Sports reporter Tomas Eriksson har intervjuat en rad personer som fanns i Ronnie Petersons närhet under hans sista timmar i livet.
  Flera av dem har en annan syn på vad som hände.
  Sid Watkins, Formel 1-cirkusens egen läkare, övervakade sjukhusets arbete. Han räknade till 27 frakturer på Ronnies ben och fötter.
  – Vad jag kan se fanns det bara ett alternativ till operation, och det var att amputera benen. Det vill man inte göra när en patient har goda möjligheter att klara operationen, säger Watkins till Café Sport.
  Enligt honom spreds de första ryktena om slarv av någon som sade sig vara läkare vid sjukhuset. Denne ringde till Ronnies fru Barbro samt flera tidningar och sa att Ronnie felbehandlades.
  – Vi försökte lokalisera vem det var men hittade aldrig någon och den person han utgav sig för att vara fanns inte på sjukhuset, säger Sid Watkins.
  Ronnies manager Staffan Svenby uppger att det var Ronnie Peterson själv som tog beslutet om operation.
  – I det jag läst efteråt verkar det som om det bara hoppade ut någon italienare och började karva. Men beslutet fattades efter att vi och sjukhuset pratat med flera specialister i Europa, även i Sverige. Det var Ronnie själv som tog beslutet efter att ha pratat med läkarna om vilka alternativen var, säger Svenby.

Dog timmarna efter operation
   Ronnie Peterson dog timmarna efter operationen av så kallad fettembolism. Fettpartiklar från de skadade benpiporna gick ut i blodet och täppte till de fina blodkärlen i lungorna, njurarna och slutligen hjärnan. Risken för något sådant beräknades till högst fem procent.
  Den elfte september är det 20 år sedan Sverige förlorade sin störste racinghjälte någonsin.



Mer sport