Aftonbladet  
Aftonbladet sport  

Tisdag 9 december 1997

Ragge byggde upp världens bästa lag

Kanske ville han att kärleksaffären
med handboll skulle sluta på planen


LONDON. Om det spelas handboll i himlen, så är det dags nu för alla gamla stjärnor däruppe att maka på sig och ge plats för sin nye förbundskapten.
  Aldrig mer får vi jordiska höra Ragge Carlssons förnuftiga kommentarer och analyser, ty i går slutade hans stora hjärta att slå.
  Hjärtinfarkt? Ragge? Kan ett sånt rymligt hjärta verkligen sluta slå?
  Det går inte riktigt ihop.

   Svensk idrott sörjer idag en av sina mest älskade förbundskaptener, Bengt Johanssons föregångare och mannen som grundlade svensk handbolls senaste storhetstid.
  En stor ledare vars tid var utmätt långt innan vi anat det.
Möjligen hade Roger ”Ragge” Carlsson själv önskat att hans kärleksaffär med handbollen skulle sluta så här: mitt under en elitseriematch.
  Ragge var tränare i en kampsport, där en stor del av charmen ligger just i de spännande sluten på matcherna. Sånt som ger hög puls och hans handbollshjärta bar redan på ärr efter tidigare attacker.
Hans långa karriär
1961: ”Ragge” A-lagsdebuterade i Västra Frölunda.
1965: Första triumfen som handbollsledare, JSM med Västra Frölunda.
1967: ”Ragge” flyttade till HP (som senare blev HP Warta)
1974: Spelade två landskamper, de enda i karriären som aktiv.
1980: Förde HP Warta till Allsvenskan som tränare. Blev biträdande förbundskapten.
1982: ”Ragge” utnämndes till förbundskapten för det svenska herrlandslaget.
1984: Femteplats i OS i Los Angeles.
1986: Fjärdeplats i VM:
1988: Femteplats i OS i Söul. ”Ragge” slutade som förbundskapten efter OS. Han efterträddes av Bengt Johansson.
1990: ”Ragge” blev tränare för Runar, Sandefjord, Norge. Samma år debuterade han som expertkommentator i Radiosporten.
1995: ”Ragge” tränare för IFK Skövde.
  Det var efter en sådan i december 1994, då han på femte året tränade norska topplaget Runar från Sandefjord, som han beslöt sig för att flytta hem.
  - När man blir sjuk vill man gärna hem till fäderneslandet, anförtrodde han oss.

Portiern grät
  Det är för övrigt rena strövtåget av idrottshjältar in i himlen just nu.”Ragge” var 52 år, och i det Storbritannien där jag just nu befinner mej sörjer man idag tidernas största skotska fotbollshjärta, Billy Bremner, som i söndags avled efter en hjärtattack, 54 år gammal.
  Portieren på det Glasgow-hotell jag lämnade måndag morgon grät, då han talade om Billy Bremner:
  - För en vecka sen stod han här, precis som du, och checkade ut.
  Bremner hade, också med hjärtproblem, slutat sin tränarbana för fem år sedan men hans låga för fotbollen brann lika mycket som Ragges för handbollen.
  Billy Bremner höll kontakten genom att resa runt i landet som middagstalare.
  Förre brevbäraren Ragge Carlsson ville vara ännu närmare händelserna i den sport han levt med hela sitt liv. Vem tänker förresten idag på att han även varit landslagsman som spelare? Två kamper 1974.
När han 1982 tillträdde som förbundskapten, hade han ett stort mål: att göra Sverige till världsmästare.
  Det lyckades nu inte, utan han fick nöja sig med en sjätteplats i OS 1984 samt femteplatser både i VM 1985 och OS 1988.
  1990 kom fullträffen, sedan Bengt Johansson tagit över som förbundskapten. ”Ragges” grabbar slog Sovjet i en oförglömlig VM-final och blev världsmästare.
Ragge var själv på plats som Radiosportens expertkommentator. Han grät.
  Som förbundskapten har man inte särskilt många tillfällen att via träningar påverka sina spelares standard.
  ”Ragge” valde istället att påverka via sin egen stil. Sin organisation, sitt ständiga funderande på hur man kunde utveckla handbollen och sitt ideliga pekande om det positiva.

”Jag har haft tur”
  - Jag har haft tur, sa han nån gång.
  - De bästa spelarna har också varit de mest ambitiösa. Björn Jilsén, Per Carlén, Claes Hellgren...
  Dessa tre ärvde han, men sen vågade han också tidigt satsa på ”The Golden Generation”, 64:orna. Alltså Magnus Wislander, Staffan Olsson och Ola Lindgren - tre spelare som fortfarande är givna i det landslag som spelar EM till sommaren.
  Utåt var ”Ragge” Carlsson lågmäld men inåt krävde han stenhård disciplin, och jag minns ett visdomsord:
  - Som ledare har jag gjort alla fel man kan göra. Det är ett måste för att kunna gå vidare.
Tack för den tid som var, Ragge!

Läkaren berättar om kampen för ”Ragges” liv
Leif Loket Olsson: Han var en riktigt idrottsman

Aftonbladet på internet distribueras via