  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
SPORTDEBATT Har Bo Hammar rätt? Tyck till!
Häromkvällen stod jag på iskalla Stadshagen när Hammarbys allsvenska damlag i fotboll hade träning. Det var full fart och gott humör under ledning av vår nye tränare. Så härmed kan rykterna om att Sveriges mesta allsvenska damlag inte skulle få ihop ett lag i år dementeras. Ändå kände jag mig lite vemodig och rätt förbannad när jag såg hur våra duktiga tjejer slet i kylan och gruset på Stadshagen. Vemodig därför att vi inte har råd att betala dem mer än kaffepengar för all tid de lägger ner på fotbollen. Förbannad därför att Svenska fotbollförbundet bemött den spirande revolten från de allsvenska damlagen utomordentligt okänsligt. Jag tror inte att någon politiker eller företagsledare numera skulle uttrycka sig lika vårdlöst i en viktig jämställdhetsfråga som fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell. De eknonomiska svårigheterna gäller inte bara Hammarby om nu någon på förekommen anledning misstänker det. Det drabbar i stort sett alla damlag i landet från allsvenskan och neråt.Ett belysande exempel är att mångåriga svenska mästarna Älvsjö i höstas kontaktade Hammarby för att resonera om ett samgående. Vi träffades flera gånger, räknade spelare men framför allt pengar. Någon sammanslagning kom inte till stånd men redan att seriösa diskussioner fördes mellan två arga konkurrenter på högsta elitnivå visar hur stora problem damfotbollen har. Svensk damfotboll är en folkrörelse som överlevt genom ideella insatser från ledare och spelare. Men även idealister behöver pengar. Vad gör man när intäkterna från en hygglig publikmatch knappt täcker planhyra och domarkostnader? Välvilliga och kloka sponsorer, som inser att deras stöd till tjejidrotten inger respekt och sympati, räcker en bit på vägen. Grundläggande är ändå att Svenska fotbollförbundet tar ett större ansvar.
Det är bakgrunden
till det unika uppropet från samtliga föreningar i damallsvenskan (tidigare publicerat i Sportblafet). Kraven som ställs är egentligen rätt blygsamma. Klubbarna vill bland annat ha en tiondel av vad de svenska herrlagen får av tips- och tv-pengar, en femtedel av vad lagen i superettan uppbär. Sverige har länge tillhört världseliten i damfotboll. Den positionen håller på att gå förlorad. Utan starka föreningar och en bra allsvenska inget bra landslag. Vi har en damallsvenska från Skåne i söder till Norrland. De geografiska avstånden är större än i herrallsvenskan. Reskostnaderna skall klaras av föreningar med intäkter kring miljonen.Det går inte i längden och därför är tanken att lämna allsvenskan och skapa distriktsserier i stället inget tomt hot. Men det vore förstås ett stort nederlag för damfotbollen.
Fotbollförbundet har
inte bara ansvar för att svensk damfotboll blir kvar i världstoppen. Förbundet och dess ordförande har också ett stort ansvar för jämställdheten inom fotbollen. Vi begär ingen positiv särbehandling av damfotbollen, bara mindre diskriminering. Längre har vi inte kommit i svensk fotboll. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
