Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSport
TISDAG 23 JANUARI 2001
 
  

”Jag kämpade mot tårarna”


TITTA – HÄR BLIR DU STÖRST Thomas Ravelli med bilden som svenska folket förknippar med den magiska sommaren 1994. Straffräddningen mot Rumänien utsågs i går, av svenska folket, till århundradets idrottsprestation i Sverige.
Foto: LARS OTTOSSON
Thomas Ravelli omtumlad på segerfesten i natt: Nej, jag kan inte tro att det är sant
Störst i svensk idrottshistoria.
  Det tog Thomas Ravelli – ett ögonblick.
  – En osannolik känsla. Jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna, förklarade han under segerfesten i natt.
  
När tv-kamerorna slocknat var det en omtumlad Ravelli som steg ner från Globens scen.
  Nedanför väntande ett stort uppbåd av familj, vänner, press och celebra gratulanter.
  Ravelli, 41, bara stirrade.
  Försökte svara sammanhängande, men gång på gång föll han tillbaka till frasen:
  – Jag tror inte det är sant...
  Efter några minuter har han hämtat sig tillräckligt för att ge längre intervjuer i det kaos som uppstår kring en person som precis skrivit in sig i svensk idrottshistoria.

Alla ville gratulera
  
Han tar ett djup andetag, harklar sig och ler.
  – Man kan bara hoppas att man ska få vinna ett sånt här pris. Det är såna fantastiska personer man tävlar mot. Ingemar Stenmark, Björn Borg, Gunnar Larsson...
Vad var din första tanke när du förstod att du var etta på listan över allt tiders svenska sportögonblick?
  
– Fasen, det var nästan pinsamt. Där uppe boxades Ingemar Johansson på skärmen. Han var tvåa och jag etta...
  Bredvid står Sven Tumba. Med en bamsekram gratulerar han kvällens stora vinnare.
  – Äh, kom igen nu, Thomas. Ingo var tvungen att slå till Floyd sjutton gånger. Du behövde bara en fullträff.
  – Två, rättar Ravelli.
  Den svenska idrottseliten står på kö för att gratulera. Therese Alshammar, Lars Frölander, Börje Salming och Pelle Svensson är några som når fram i tumultet, övriga får snällt hålla sig i bakgrunden.
  – Ditt framträdande på scen i dag är större än ditt ögonblick, konstaterar förre brottarbasen Pelle Svensson.
  Det första Ravelli gjorde var att kalla upp de gamla VM-kollegorna från 1994, Kennet Andersson, Martin Dahlin och Tomas Brolin.
  Sen följde ett känslosvallande tacktal där lagkamraterna hamnade i centrum.
  – Det var stort att ta fram oss, det kändes väldigt hedrande. Men nu handlade det faktiskt om ett ögonblick, sa Kennet.

”Glöm inte laget”
  
Efteråt förklarade Ravelli varför det var så viktigt att dela med sig.
  – Jag hade aldrig stått här nu om det inte varit för hela laget. En grupp är aldrig starkare än dess svagaste länk. Vinner man en sån här grej är det omöjligt för mig att ta åt mig äran själv.
  – Personligen kan jag inte förstå hur man vågar slå en straff under dom förutsättningar som rådde mot Rumänien. 80 000 på läktarna och alla tv-tittare. Jag hade aldrig klarat det...
Borde hela laget fått utmärkelsen?
  
– Som sagt: alla har del i det här. Men det är kanske svårt när man ska plocka ut ett enskilt ögonblick.
Går det att jämföra känslan nu med den precis efter att du räddat Miodrag Belodedicis straff?
  
– Kanske, lite. För mig är det en sann känsla...
Han pausar – och fortsätter:
  – ....det ger mig gåshud att se tv-bilderna från situationen tillsammans med så mycket människor och se hur glada dom blir.
Då, sommaren 1994, kunde du ana hur högt din prestation skulle rankas?
  
– Nej, det gick inte att tänka just då. Det är först nu, när man fått några års distans, som jag förstår hur stort det egentligen är. Men återigen, glöm inte lagets insats.
Och nu är du alltså en av de absolut största i svensk idrottshistoria...
  
– Jag tror verkligen inte att det är sant. Det här är bland det absolut största jag upplevt. Jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna på scen, och jag har fortfarande en stor klump i halsen.

Lugnt firande
Har du räddningen sparad där hemma?
  
– Ja, självklart. På videoband.
Hur ofta plockar du fram och tittar på den?
  
– Svårt att säga exakt, men det händer lite då och då.
  Ravelli verkar uppriktigt ärlig när han säger att han aldrig räknat med att ta hem priset som röstats fram av totalt 100 000 svenskar, via telefon och internet.
  – Hur man firar det här? Ingen aning, jag är så dålig på att planera. Jag har en förmåga att bli dålig dagen efter, och det går inte eftersom jag har ett tv-framträdande vid lunchtid.
  En lugn natt för en stor idrottsman.
  Det tog honom ett ögonblick att skriva in sig i historieböckerna.
  Och nästa sju år att inse sin egen storhet.

Ravelli listar sina tre största favoriter
Anders Gärderud
(10:a i omröstningen).
  Guld och världsrekord i OS 1976 på 3 000 meter hinder.
Ingemar Stenmark
(3:a i omröstningen).
  19 februari 1980 vann han sin femtonde raka storslalomseger. Efter ett makalöst andraåk körde han om Andreas Wentzel.
Björn Borg
(inte med på listan).
  Fem raka Wimbledon-titlar mellan åren 1976–80.
Namn: Thomas Ravelli. Ålder: 41. Född: 13 augusti 1959. Längd: Vikt: 83. 186 cm. Familj: Hustrun Cathrine, barnen Christoffer, Josefine och Emelie. Klubbar: Öster, IFK Göteborg, Tampa Bay Mutiny. Landskamper: 143 A (1981-97). Meriter: Två VM-slutspel (1990 och 1994), VM-brons 1994, åtta SM-guld (1981 med Öster, resten med IFK Göteborg)., 430 allsvenska matcher. Utmärkelser: Guldbollen 1981, bragdguldet (med landslaget) 1994, tidernas svenska idrottsögonblick (straffräddningen mot Rumänien i VM 1994) 2001.



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
tips: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
 MER SPORT