Kris i Karlstad – och kaos i svensk bandy
Det är kris i BolticGöta.
  Och?
  Kaos är en del av svensk bandy.
   Bandy är ljudet av skridskoskär, kaffekask och glänsande isar. Men också konkurshot, frusna spelarlöner och medlemslån. Så rullar det på, år efter år.
  De ekonomiska problemen har blivit lika vanliga som att Jonas Claesson vinner skytteligan och Sandviken spelar i svart.
Spelarna jagar bollen. Kronofogden jagar klubbarna. Det är bilden av svensk bandy.
   Tyvärr.
  
  
  För ett par år sedan gick Ale-Surte i konkurs. Förra året var det Selånger. Nu är BolticGöta krisklubben nummer ett.
  Men jag garanterar att det inte bara är klubbledare i Värmland som ligger sömnlösa om nätterna. Bollnäs har också ekonomiska problem. För att ta ett exempel, alltså.
Det är ännu värre i division I, där ett antal klubbar drog sig ur seriespelet lagom till säsongstarten. Karlsborg, Karlsbyheden...
  
  
  Har en känsla av att många klubbar erbjuder spelare flotta kontrakt och först därefter går till sponsorerna för att tigga om pengar så att de kan avlöna de senaste värvningarna.
Som att lägga på ostskivan och sedan smöra mackan.
   Fel ordning, typ.
  
  
  Inför förra säsongen pratade förbundsordföranden Seppo Vaihela om att införa något som påminner om fotbollens elitlicens. Det vill säga att klubbarna måste redovisa en stabil ekonomi för att få spela i högsta serien.
  Jag välkomnar idén.
  Men frågan är hur kul det skulle bli med fem-sex lag i allsvenskan.
  Hemska tanke.