”Visst, kortbane-EM är iskallt – men också riktigt kul”
Sportbladets Simon Bank om godbitarna i Valencia
VALENCIA. Svenska simmarguld? Jaså. Jaha. Var det nummer elva eller tolv för året?
  Man kan tänka så.
  Men det är fel.
  Emma Igelströms och Stefan Nystrands insatser är för friska för att smutsas ner av simsportens sjuka mästerskapsinflation.
  Och förresten var det guld nummer 15 och 16.
   I början av 90-talet kunde Hans Chrunak ta med sig landslaget ut på kortbane-EM, och lura presskåren att tro att allt var guld som glimmade.
  Det var livsviktig PR för svensk simning.
  Men det var inte sant.
  Och det går inte längre.
  Efter ett år med kortbane-VM, långbane-EM och OS spelar det ingen roll att det är sol och 23 grader varmt i Valencia.
Kortbane-EM är iskallt.
Och alla förstår det.
   Vi sitter här med en anrättning som är som en sladdrig pizza, dagen efter midsommarafton, tar en tugga och märker att...
  ...herrejösses, vad gott det var!
  Mitt ibland alla ananasbitar, skinkslamsor och själlösa burkchampinjoner dyker en Stefan Nystrand och en Emma Igelström upp, och mirakelkryddar med två fantastiska lopp.
  Emmas 31,26 på 50 meter bröst är bara sju hundradelar sämre än Louise Karlssons åtta år gamla europarekord. Även om alla Europas absolut bästa varit på plats hade det kunnat räcka till guld.
Och Stefan Nystrand...
Han slår Mark Foster, som har både simhud mellan tårna och europarekordet – och med ett enda lopps vila simmar han en sistasträcka i lagkappen på 20,66.
   Det är, översatt till svenska, alldeles fruktansvärt starkt gjort.
  – Äh, jag vet inte, säger Nystrand själv.
  Det säger han om allt, för han är bara 19 år.
  För två veckor sedan satt jag i en tom simhall i Haninge. Anne Forsell (den tillträdande förbundskaptenen) körde ett träningspass med Stefan Nystrand, och berättade om hur de försökt ändra hans stil.
  – Det ser jättekonstigt ut, men det går snabbt, så vi tänker inte ändra på det, sa hon.
  – Äh, jag vet inte, säger Nystrand själv.
  Han var lycklig i går, till och med när han fick frågor om hur det känns att bli kallad ”den nye Frölander”.
  – Äh, jag vet inte, sa han och log.
  Kortbane-EM eller inte, Stefan Nystrand visade att han har vad som krävs för att bli en av de riktigt, riktigt stora om några år.
Om han lyckas?
Äh, jag vet inte.