  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Hedman räddade hela fotbollsgalan Magnus tal var ett slags kärlekens höga visa till alla pappor och mammor som skjutsar svenska pojkar och flickor dag efter dag och äter dålig varmkorv och inte pressar sina barn att prestera utan bara låter dem hitta sina egna vägar.Sånt som håller det svenska fotbollsundret vid liv. Sånt som gör att vi kan konkurrera med s t o r a länder. Tack för det, Magnus. Och så den eleganta passningen till Svennis som satt i lokalen. – Om du tar England till VM och ni får möta oss där; håll i hatten, Svennis, då blir det åka av... Lysande showmansskap, distanserat, kaxigt och roligt. En riktig showstopper. Sensationellt torftig gala Annars var det en nästan sensationellt torftig gala. Att Sven-Göran Eriksson var där var ju stort, att Magnus Källander höll ett roligt tacktal efter årets mål där han sa att han ju knappast kunde tacka sina lagkamrater eftersom han inte fick nån som helst hjälp av dem var ju rätt bra. Men resten? Suck. Sportgalebudgeten verkar lida svårt efter århundradets Globen-gala och Jenny Öhlund och Martin Stenmarck som huvudartister är inte särskilt imponerande. Trots att de sjöng lite bollanknutna låtar. ”What's the name of the game”, helkul, och ”Like a rolling...” rolling, ni förstår va... ”stone”. Himla kreativt. Jenny Öhlund tolkar Bob Dylan. Stort. Lennie Normans monolog var inte helt lyckad. Att ta heder och ära av några icke inbjudna fungerade inte och Tom Prahl och Sven-Göran Eriksson bemötte det med de isansikten det förtjänade. Martin Stenmarck kom in igen och var artist och konferencier och sketchman och vinjett och budgeten var nere på stadsmissionsnivå och Tomas Wernersson och Glenn Strömberg firade kvällen med att prata lite negativt om svensk fotboll – ett typiskt exempel på att en svensk gala inte får vara en gala om den inte också ger prov på att vi måste bjuda in jante. Mupparna Mats och Tomas och Glenn är bra – men de gjorde knappast galan mer galen, om man säger. Herregud, det vore som om MTV-galan skulle bjuda in Per Bjurman och Måns Ivarsson att säga lite sanningar om popens tillstånd. Morsning med den galan. Sen putsade Martin Stenmarck en drickaback när de skulle hylla årets back (hoho) och sen var det nästan slut bortsett från ett halvhjärtat potpurri av gamla fotbollshits. Några originalartister, några bänknötare och säkrare sätt att sänka nivån än att blanda de som vill med känslan av att en del inte vill finns ju knappast. Men Magnus räddade det hela. Magnus elegans och Svennis ödmjuka poängterande gång på gång att jobbet som engelsk förbundskapten i alla fall för h o n o m var ett fint jobb. För oss också, Svennis.Pristagarna var rätt självklara allihopa. Särskilt kanske Håkan Svensson som årets målvakt och Tina Nordlund som årets kvinnliga fotbollsspelare. Hon var dessutom nästan lika snyggt klädd som Hedman. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
