|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Glänsande, Tre Kronor
Oj, så roligt tack för att tråkhockeyn har försvunnit JÖNKÖPING. Det var längesedan man gick hem från en hockeylandskamp med mungiporna uppe vid öronen. Men så såg nästan alla ut efter matchen mot tjeckerna i Karjala Cup. Till och med spelarna. Ha-ha-ha- Hardyhockeyn är här för att stanna. Jag försöker påminna mig när jag sett ett Tre Kronor glänsa så som de gjorde mot världsmästarna Tjeckien i går. Och närmaste minnesbilden är matchen mot Finland i World Cup 1996, då vi vände och vann med 52 efter två sagolika mål av Mats Sundin och Peter Forsberg. Men då hade vi å andra sidan alla våra bästa NHL-proffs i laget och det var mer ett självspelande piano. Nu handlar det om vanliga elitseriespelare och några hemvändande NHL-proffs. Det gör det ännu roligare. Den nya hockeyn märktes redan i första bytet, då svenskarna ställde upp med fem forwards på isen, då Djurgårdscentrarna Mikael Johansson och Nichlas Falk bildade backpar. Kul. Annorlunda. Vågat. Det chockade också tjeckerna som blev fastnaglade i egen zon långa perioder och aldrig riktigt hittade ett sätt att ta sig ur greppet. Och vilka mål. Okey, 10 vinner väl inga skönhetspoäng, men det var rysk klass på resten. Speciellt förspelet till Leif Rohlins 40 var läckert. Då var det gammal sovjetisk klass på passningstempot, gammal klapp-klapp-hockey som man sa förr. Många påstår ju att Tre Kronors och Djurgårdens torpedhockey uppfanns av ryske legenden Tarasov på 60-talet. Och må så vara. Det är inte sämre för det. Jag beundrar Hardy Nilsson och Anders Hedberg för deras positiva tankesätt. Det är ett klart trendbrott, även om Leif Boork gjorde ett försök att bryta det defensiva synsättet under sin tid som förbundskapten i mitten av 80-talet. Hardy och Hedbergs filosofi är att det är svenskarna som ska ta initiativ och ha pucken, i stället för att backa hem, tråkspela och satsa på kontringar. Det ställer i och för sig stora krav på målvakten, som står sysslolös långa perioder och ofta får snabba kontringar emot sig. Men nu har vi Mikael Tellqvist. Han var lysande och jag kom på mig själv med att tänka hur lik han är Tommy Salo i målvaktsspelet. Tyvärr är han f ö r bra för elitserien. Därför är jag säker på att han hamnar i Toronto nästa säsong, i skriande behov av en blivande arvtagare till Curtis Joseph. Men den tiden den sorgen. Vintern ser ut att bli hur kul som helst. Anders Hedberg satt en bänkrad nedanför mig i pampiga Kinnarps Arena. På läktaren, precis som en general manager ska göra. Hans företrädare Peter Wallin stod alltid i spelarbåset. Så gick det som det gick också. Det enda negativa jag har att säga efter matchen i går, är att Kristian Huselius känns lite bortkastad i rollen som torped. Hans unika puckbegåvning utnyttjas inte på rätt sätt. Visst är det märkligt att tidigare landslagsansvariga som Kent Forsberg och Peter Wallin helt ratade svenskarna i Schweiz och Tyskland. Det var först då Hardy Nilsson kom in i bilden, som den resursen uppmärksammades. Kenta Nilsson sa till mig redan för två år sedan att Leif Rohlin borde vara given i landslaget. Men så hade också Kenta varit i Schweiz och sett honom spela.
Efter VM i S:t Petersburg beklagade vi på Sportbladet svensk hockeys död. Nu är den återuppstånden. I Jönköping. Halleluja. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
FOTBOLL: BANDY: SKRIDSKO: FRIIDROTT: ALLSVENSKAN: ALPINT: OS-MINGEL: NHL: |