– Jag kan inte få tillbaka de döda
Rallyföraren Mattias Tyrbjörn talar
ut om katastrofen som kostade två liv
För drygt en månad sen tappade Mattias Tyrbjörn kontrollen över sin rallybil i SM utanför Sandviken. Bilen slungades ut i skogen och träffade två åskådare som dödades.
  – Det som har hänt har hänt. Det spelar ingen roll hur jag vrider och vänder på det. Så har jag resonerat från första början. Jag kan inte på något vis hjälpa eller få tillbaka de här människorna, säger Mattias Tyrbjörn.
   Fram till att polisens förundersökning i går las ner har han valt att vara tyst men nu talar Mattias Tyrbjörn ut i Sportbladet.
  – Vad jag kommer ihåg är det som alla vet, att jag fick sladd på bilen och att den åkte av vägen. Man ser inte själv så mycket av själva olyckan. När bilen börjar snurra är det försent. Dessutom blundar du för att inte få glas i ögonen.
  – Direkt efter att jag klev ut ur bilen visste jag hur allvarligt det var. Jag såg ju hur de såg ut.

Körde i 150 km/tim
   Olyckan skedde bara 600 meter efter starten.
  – Just vid det där partiet var det väldigt hög fart. I stort sett så fort bilen kan gå. Min gjorde 185 km/tim så jag tippar på att vi var uppe i 150 km/tim i den där kurvan. Just vid det tillfället tappade jag kontrollen över bilen. Det kan ha varit vad som helst, en grusfläck på asfalten, ett litet tjälskott som gjorde att bilen hoppade till. Precis vad som helst kan ha hänt. Man får ingen andra chans på asfalt.
  – Man tävlar hela tiden på gränsen. Det är ingen som springer 110 meter häck för att bli tvåa. Man tävlar för att vinna. Det är små marginaler i all sport och i rally händer det att man åker av vägen någon gång.

”Jag minns känslan”
   Bilen ställde sig på högkant vilket resulterade i att den kunde passerade flera träd som den normalt skulle ha kraschat emot.
  – Tittar man på kurvan så stod de på ett väldigt bra ställe, cirka 25 meter efter kurvan och där brukar man inte åka av.
  – Visst kommer jag ihåg känslan när jag såg vad som hade hänt. Men samtidigt är man inne i biltävlingen fortfarande. Det är en sån otrolig koncentration när man åker. När du kliver ur bilen har fortfarande pulsen inte klivit ner på dig. Du tänker att han är skadad – mer är det inte. Det är inte förrän efteråt man börjar fundera på att de gått åt, att de har avlidit. När själva olyckan sker har man inga direkta funderingar på sånt där, säger Mattias Tyrbjörn.
  Dagen efter olyckan träffade Mattias och hans kartläsare Henrik Lundh anhöriga till de förolyckade.
  – Vi hade en väldigt bra krisgrupp direkt efter när jag träffade deras anhöriga. Det har hjälpt mig fruktansvärt mycket. Visst var det jobbigt, helt klart, men det var väldigt givande psykiskt. Du får reda på vad de tycker och tänker och behöver inte gå och fundera på om de skyller dig för det som hänt.
  – Det finns inte så mycket att grubbla på över olyckan. Börjar man tänka så kan jag gå och grubbla över grejer jag gjorde när jag var 15. Då kommer man aldrig någonstans här i livet.

Är tillbaka på banan
   Rally har varit Mattias stora hobby under de tio senaste åren av hans 28-åriga liv. Han har lagt ner tusentals timmar på sporten och självklart har han drömt om att bli professionell. Han har också bestämt sig för att fortsätta tävla.
  – Jag har redan provat att köra. I en biltävling för ett tag sen åkte jag som föråkare utan att massmedia visste om det. Det kändes mycket bra, eller mycket bra förresten, det kändes som tidigare. Visst kändes det att man hade åkt av vägen, men det gör det alltid i första tävlingen efteråt. Det är ungefär som om man blir sparkad av en häst, det första man ska göra är att sätta sig på hästen igen.
  – Första SM-tävlingen 2001 är mitt mål. Vill sig allting som jag vill kommer jag att stå där på startlinjen, säger Mattias Tyrbjörn.