|
Det började med en moppe...
sporter Det finns kärlek som varar livet ut. Även om den rostar. Det började med en ombyggd moppe. Sedan den dagen har det inte existerat något annat, säger Erik Stenlund Sveriges Mr Motorcykel. Det är 21 år sedan nu. Men Stenlund kommer aldrig att glömma sitt första möte med mc-sporten. Han var sju. Mopeden något äldre. Vi var och hälsade på bekanta i Avesta när jag fick åka för första gången. Jag körde i sex timmar, från fem till elva på kvällen. Jag ville inte sluta. Ville bara åka fortare och fortare. Bättre och bättre. När vi kom hem fick farsan bygga mig en cykel, berättar Stenlund. Grusgropen var träningsplats Få känner till det, men i den där grusgropen i Dalarna föddes en av vår tids största motorcykelprofiler. Erik Stenlund är ett aktat namn. Sedan spelar det ingen roll om det handlar om speedway, roadracing, motocross, långbana eller isracing. Jag har fuskat lite här och där. Farsan började med motocross, men kom in på speedway och långbana. Jag har fört traditionen vidare. Det är väl fartens tjusning, säger han. Är dina barn också mc-intresserade? Vi har några småcyklar som de leker med. Rickard var bara tre år när han körde första gången. Jag sprang efter i femtio meter. Sedan körde han själv. Det sitter väl i generna. Erik Stenlund har tappat räkningen på alla sina SM-guld, men det finns en sak som han aldrig kommer att glömma. Huvudvärk och illamående hjälper honom att minnas. Landade på huvudet 1994, under en sandbanetävling i Tyskland, kastades han av cykeln och landade på huvudet i 145 knyck. Sedan den dagen lever han med en whiplash-skada. Ändå funderade du aldrig på att sluta? Nej, det var ju inte så jag ville avsluta karriären, säger han. Ingen, inte ens Stenlund själv, vet när den tar slut. I år kör han för Rospiggarna i speedwayens elitserie. Efter säsongen inleder han sitt nya jobb som tränare och förbundskapten för isracinglandslaget. Och han vill inget hellre än att göra comeback som roadracingförare. Eller lufta den gamla crosscykeln. Fattar inte hur han orkar När han inte sitter på landsvägshojen, alltså. Hur får du tiden att räcka till? Det undrar jag också. Jag har varit tjänstledig sedan maj, men de senaste åren har jag jobbat full tid. Jag fattar inte själv hur fan jag har orkat med det. Ändå kämpar han vidare. Med samma inställning som han hade som sjuåring. Fortare och fortare. Bättre och bättre. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|