|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
De fuskar – med hjälp av polisen
följde spelet bakom Giro d’Italia FLORENS-SAN MARCELLO-PADOVA. Det har handlat mycket om dopning i de stora cykelloppen. Sportbladet åkte exklusivt med i en etapp av Giro d’Italia. Utan att hitta droppslangar eller Epo-ampuller. Men här är bilderna som avslöjar fusket ändå. När tröttkörda cyklister får draghjälp uppför bergen - av polisen. Klockan är halv nio på morgonen och byn San Marcello, på 633 meters höjd över havet i den tuskanska delen av bergskedjan Apenninerna, börjar sakta vakna till liv. Den lilla piazzan i byns centrum är draperad i rosa papper från Girots huvudsponsor, sporttidningen Gazzetta dello Sport. En äldre italiensk dam skakar i gallret till det avspärrade torget. Under armen har hon sin tomma brödkorg. På avstånd hörs de första polissirenerna. Än så länge är luften sval. Om två timmar startar Giro d’Italia sin tionde etapp härifrån. – Nej, det är inte Girot, säger Sportbladets chaufför Paolo. Det är Circo sulle ruote som är på väg. Cirkusen på hjul. Ett par dagar innan träffar Sportbladet Michel Lafis, 32, vid frukosten på hotellet i Florens. Han är då ende svenske deltagaren i tävlingen sedan Nicklas Axelsson brutit. – Jag förstår honom, säger Lafis. Är man inte frisk ska man inte köra ett sånt här etapplopp. – Och det vete fan om det här är hälsosamt även när man är frisk, säger han med ett gapskratt. Under 21 etapper cyklar deltagarna 3 674,6 km. Inför dagens långa etapp äter han och lagkamraterna Farm frites frukost och lunch på en gång. En rejäl portion pasta, mackor, gröt, flingor, juice och olika kosttillskott. Lafis har en stor burk kreatin med sig till frukostbordet. – Men jag är försiktig med kreatinet. Det samlar vatten i kroppen och då lägger man på sig vikt. Det blir tungt i backarna. Inför en något kortare bergsetapp vräker cyklisterna i sig något färre kalorier i form av kolhydrater. – Det går inte att ha för mycket i magen när man ska upp för ett berg direkt, säger Lafis. I stället har cyklisterna mat och dryck i bärfickorna på ryggen. Och via följebilarna kan de få mer när det behövs. Farm frites är en holländsk ”potato processing industry”, förklarar pr-kvinnan Jacolien Kooman. Genom att satsa cirka 30 miljoner kronor i två år hoppas företaget att cyklisternas framgångar ska sälja ännu mer av företagets pommes frites. Stallet ägs av Jacques Hanegraaf, som alltså hyr ut sitt lag till högstbjudande intressenter. Cyklisterna byts ut, precis som namnet på laget – till och med oftare än basketlag skiftar skepnad.För två år sedan var samma stall skandalomsusat under namnet TVM. Då stoppades två mekaniker vid spansk-franska gränsen. I bilen hittades olika dopningpreparat. Laget slängdes ut från Tour de France och den dåvarande sponsorn avslutade sitt kontrakt. – Vi håller på att bygga upp organisationen kring laget, säger Jacolien Kooman. Men vi är ett första klass-lag som tillhör världens bästa. Fast än har vi vissa brister. Enligt planerna ska starten av den tionde etappen från San Marcello ske 10.50. Kvart över tio är kaoset och virrvarret med cyklister och följebilar totalt i den lilla byn. Inte mycket går i tid i Italien. Men det är oerhört sällan något går f ö r e tidtabellen.
Plötsligt går starten och cyklisterna försvinner längs byns huvudgata. Efter kommer den långa karavanen av följebilar. Sportbladets fotograf hoppar in i pommes frites-lagets första bil, reporter in i nummer två. – I vår första bil sitter sportdirektören. Han kan kommunicera med cyklisterna via radio, säger Ruyloft Omer, som kör andrabilen. De där framme ska hjälpa våra cyklister som är med i täten. Jag tar hand om dem som halkar efter. – Jag har haft mest att göra hittills (skratt), säger Omer. Farm Frites satsar på att synas. Därför körde stallet många av vårens tävlingar och flera av cyklisterna är slitna. Några av de bästa vilar och deltar inte i Girot. Taktiken är att få maximal uppmärksamhet genom att hjälpa fram spurtspecialisten, australiensaren Robbie McEwen, till en etappvinst. Men McEwen har problem. Han är inte i form. Och han är inte bra på att cykla uppför. Efter en kort färd utför börjar en 13 km lång klättring upp mot Abetone, 1 388 meter över havet. Det är en fruktad stigning i början av etappen, som mäter 248 km till Padova i nordöstra Italien. Redan efter ett par kilometers cykling uppför kommer den första rapporten över internradion: – Robbie är trött. En av de andra cyklisterna i stallet ”backar” ner för att försöka dra australiensaren med sig uppför berget. Ganska snart är vi i andrabilen i kapp duon som långsamt trampar sig uppför. Läget är kritiskt. Hamnar McEwen långt efter redan i starten kan avståndet till klungan växa ännu mer. Är hans sluttid mer än åtta procent sämre än etappsegrarens så är det färdigkört i Girot. Under hela cykeltävlingen är det samma poliser som eskorterar genom Italien. Mc-polisen vid Farm Frites bil börjar bli van när han ser de första eftersläntrarna. – Samma gamla visa i dag igen, ropar han glatt in i bilen. I 500 meter kryper bilen långsamt bredvid sina cyklister. Sedan tittar chaufför Omer mot sin poliskompis som gör tummen upp. – No jury, ropar Omer till sina cyklister.I Farm Frites förstabil ser Sportbladets fotograf till och med hur mc-poliserna hjälper vissa cyklister uppför. Alla klarar sig den här gången. Men för det holländska stallet kommer straffet omedelbart. Med tre kilometer kvar till toppen börjar andrabilen koka. Det går inte att köra en meter till innan motorn svalnat. Cykelmekanikern Ruyloft Omer, som inte kan många många ord engelska eller italienska, svär ramsor på flamländska. Medan cyklisterna kastar sig utför berget i farter uppemot 100 km/tim, med följebilar med tjutande däck efter, skuttar Farm Frites andrabil förtvivlat framåt i jakten på en Fiatverkstad på toppen av berget. När vi hittar en är personalen på väg hem för att äta. Men när de ser att bilen tillhör Girot fixar de provisoriskt kylningen. Sedan kör Omer nerför berget i formel 1-fart samtidigt som Sportbladets reporter förtvivlat letar genvägar i bilkartan. Efter 90 skräckfyllda minuter med omkörningar, som egentligen borde vara omöjliga att genomföra, är vi i kapp cykelkaravanen. Sedan går tre timmar ute på slättlandet där det händer ingenting, ingenting och ingenting. Om man inte räknar en krock mellan tre följebilar i 45 km/tim. På väg mot etappmålet Padova blir farten sövande både för cyklister och för förare. Värmen, 28 grader, fuktigt och i stort sett vindstilla tär på alla. I låg fart trycks klungan ihop och ett par cyklister hakar i varandra. Olyckan är inte svår, men den ene tvingas bryta loppet. Utmed färdvägen står det hela tiden åskådare. I samhällena trängs tusentals för att se karavanen svischa förbi på 30 sekunder.På en del större arbetsplatser har hela företaget gått ut för att heja på. Till och med en grupp nunnor följer framfarten. Idolen är densamme överallt: Marco ”Il Pirata” Pantoni. Trots att han förra året inte fick fullfölja tävlingen efter att hans blodvärden visat alldeles för höga nivåer. Men ”Piraten” har hela tiden hävdat sin oskuld. Ett par månader före Girot började han träna. Och nu är han med och kör igen. – För mig är han en hjälte, säger Omer. Även om de gav mig Epo skulle jag aldrig klara av att cykla upp för de där bergen. Med ett par mil kvar till Padova meddelar Michel Lafis Farm Frites taktik. Robbie McEwen har för länge sedan kommit i kapp klungan. – Nu håller vi igen farten för att ge våra spurtare så bra utgångsläge som möjligt, säger Lafis över radion. Men det hjälper inte att han och lagkamraterna gör allt för McEwen. Han har inte de rätta krafterna den här dagen. Efter målgången återuppstår kaoset från morgonen, men nu är den lilla bergsbyn utbytt mot universitetsstaden Padova. 10 000-tals människor trängs kring cyklister och följebilar, som knappt kommer fram. Ett par demonstranter dyker upp. Studenterna Mario Eriticus och Alessandro Sardena bär omkring på ett plakat som säger ”Nej till Epo, länge leve vinet”. – Jag tror inte det är möjligt att cykla så långt och fort utan droger, säger Mario. Sportbladet får med sig en flaska vin från duon. Michel Lafis ser sliten ut. Kanske gör han sista säsong som proffscyklist. Hemma i Järfälla har han hustrun Sarah och barnen Simon, snart fyra år, och Alexander, ett år. – Det här livet tar hårt på kroppen. Och det är mycket man får offra. Familjen blir lidande när jag är borta långa perioder.Efteråt väntar en rejäl massage av benen. Det är därför alla cyklister har rakat benen. – Massagen skulle infektera hårsäckarna annars, säger Lafis. De många timmarna på sadeln lindras genom cykelbyxorna som har sämskinn mot insidan låren och ljumskarna. Sämskinnet smörjs in med fett på morgonen före starten. Lafis är överlägset bäst i Farm Frites. 
Ändå är han 46 minuter efter täten på sin 81:e plats.– Jag sa redan efter ett par dagar att jag inte tänkte köra för någon placering totalt. Jag ser den här tävlingen mer som en uppladdning inför andra lopp. Som Postgirot. Det skulle jag gärna vilja vinna, säger han. Den 14 juni kommer cykelcirkusen till Sverige. Fast i en betydligt lugnare version.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
 Bandykamraterna berättar om flykten från det brinnande huset Tragedin drabbade en hel bygd ”Han lämnar en så stor lucka efter sig”.
Lasse Sandlin om Marcus Allbäcks succé: Han är en målmaskin. ”Jag blir beviken om jag inte kommer med” Allbäck sänkte AIK inför förbundskaptenerna. Blågults hemliga vapen Ett gott skratt förbättrar liret. Här är Ingessons drömvilla Fotbollsstjärnan fick grönt ljus av regeringen ELITLOPPET: I dag landar världens bäste travare i Sverige Sagohästen Varenne – en miljonindustri. ISHOCKEY: Espen klar för nya NHL-laget Får 20 miljoner för spel i Columbus |
