Seklet är över – McDonald’s har erövrat världen
McDonalds i Moskva Jan Helin finner – trots allt – en ljuspunkt i globaliseringens decennium
McDonald’s marknadsförare hade räknat ut allt på förhand. När slutsignalen gick var kamerateamen redo.
  Stadion kokade. Basketlaget Chicago Bulls hade vunnit ligan, NBA, för tredje året i rad.
  Men just det rekordet var för de allra flesta utanför Chicago mindre intressant.
  Däremot var världen nyfiken på att få höra mannen som nu, i juni 1993, gjorts till ett av världens starkaste varumärken.
  En röst som lät som en stressad reporter skrek i tumultet:
  - Michael, du har just vunnit din tredje raka NBA-titel, hungrig på en fjärde?
  Svettpärlorna på Michael Jordans kala hjässa glittrade likt diamanter i TV-lamporna, hans ansikte sprack isär i ett perfekt miljondollarleende när han svarade:
  - Nej, jag är hungrig på en Big Mac!
  Reportern var ingen reporter. Han var en inhyrd skådespelare. Mindre än 24 timmar senare gick Michael Jordans ord ut i rymden och via satelliter ner igen över hela jorden som reklamfilm.
  Till just mig kom reklamfilmen farandes ur mellannorrlands ljusa natthimmel, över tömda, tysta bruksbygder genom länkstationen på Södra statsberget och ner i en TV i Sundsvall där man just döpt sitt basketlag till Sundsvall Dragons, skolgårdsmodet föreskrev basebollkeps och alla dataspel pratade amerikanska.
  90-talet med ett ord är globalisering.
  Det är också decenniet som inte hör hemma i 1900-talet. För när en mur revs i Berlin under natten mot den tionde november 1989 tog 1900-talet som vi kände det slut.
  På några timmar var den svårt sjuka kommunismen stendöd och det kalla kriget över.
  Amerika hade vunnit.

VAD AMERIKA SAMTIDIGT BEGREP som få andra var att där det kalla kriget tog slut startade den digitala revolutionen.
  En revolution där internet och satelliter skulle göra hela världen till en enda marknadsplats. Vapnen hette nu varumärken.
  Maktcentra i den digitala revolutionen hette saker som McDonalds, Nike, Microsoft och Disney.
  Direkt eller indirekt beräknas multinationella företag som dem stå för hälften av all världens handel på 90-talet. Det enstaka företaget kan ha upp till 300 000 anställda i hela världen och styrs som små planekonomier.
  De förklarar sina produkter med symboler, varumärken och livsstil och säljer dem med hela den omtumlande kraften i den amerikanska drömmen.
  Och någon annan global dröm dröms inte på det globala 90-talet.
  Vinnaren och varumärket Michael Jordans budskap och språk från den kokande stadion förstods omedelbart i såväl Sundsvall som Sao Paolo, Shanghai, San Diego, Sarajevo och Sydney.
  Så ser den amerikanska livsstilens fullständiga och ovillkorliga seger ut.
  Och vi 1900-talsmänniskor irrar nu mot millenieskiftet utan de ideologiska polerna att orientera oss mot.
  När hela den onda Europeiska 1900-talshistorien, som vi ju trodde äntligen var slut, kom smygande in i vårt decennium via bakgården Balkan begrep vi inte.
  Eller ville inte begripa.

NÄR SLOBODAN MILOSEVIC åkte till Kosovo 1987 och sa att ingen skulle tillåtas besegra serberna förstod få att det var starten på Europas nästa mardröm, driven av storserbisk nationalism och etniskt hat.
  Medan situationen på Balkan drevs allt tydligare mot katastrofen fick vi ett annat krig att titta på.
  Natten den 17 januari 1991 stod CNN:s reporter Peter Arnett på hotell Al-Rashids balkong i Bagdad och formulerade 90-talets krigsreportage. Inledningen är historisk:
  ”The sky over Bagdad is illuminated.” (Himlen över Bagdad är upptänd.)
  Aktiv form. Presens. Världens första direktsända krig på hela världens TV-skärmar samtidigt. CNN:s roll i kriget blev lika omdiskuterad som Georg Bush och Saddam Husseins.
  Vad var det egentligen vi fick se?
  Digitaliserade, stiliserade bilder på mål som flög i luften. Inga människor galna av skräck och ångest, men amerikanska piloter som landade i vackert gryngingsljus på hangarfartyg och gjorde tummen upp.
  Kanalens grundare och ägare, en av 90-talets mäktigaste män,Ted Turner, brydde sig sådär måttligt över intellektuella debattörers farhågor.
  På dörren till hans tjänsterum i Atlanta hänger en skylt med hans valspråk:
  ”Lead, follow or get out of the way.” (Led, följ eller flytta på dig.)
  CNN ledde bevakningen av gulfkriget.
  Ett år senare skulle Europa slungas tillbaka till ruta ett. Till Sarajevo där det onda Europeiska 1900-talet börjat med den gnista som tände första världskriget; den första industriella slakten av människor som drev den europeiska civilisationen ner i Flanderns lervälling.
  Ondskan satte ihop det trasiga Europa igen, klädde sig i brunskjortor och svartskjortor, hissade hakkors, byggde motorvägar och koncentrationsläger. Sex miljoner människor förintades. USA:s bomber satte punkt.
  Nu var vi där igen. Koncentrationsläger, tortyr, massvåldtäkter, flyktingströmmar, bränd jord, brända städer.
  Och varför?
Hur kunde det få vara så i vårt civiliserade Europa att döden fick finnas en ljummen natt i maj 1993 för det förälskade paret Admira Ismic och Bosko Brkic? De hade just fyllt 17 år, hon muslim, han serb och båda hade fått nog av dårskapen och bestämt sig för att fly ur Sarajevo.
  De hade kommit till Vrbanjabron när skotten föll. Bosko dog först. Admira kröp intill honom, lade sin arm över honom och dog.
  Så blev de blev liggande på bron i åtta dagar. Båda sidor hävdade att den andra skjutit. Ingen vågade hämta liken. Världen fick historien om Romeo och Julia i Sarajevo.
  På en flygbas i Dayton, Ohio i november 1995 lyckades USA-medlaren Richard Holbrooke och Carl Bildt få fram ett fredsavtal för Bosnien.
  Det skulle bli Carl Bildts jobb att göra verklighet av detta avtal. Bosnien fick fred och Sverige en politisk superstar.
  Men inget av det stoppade Slobodan Milosevic. Han satte istället igång ny terror i Kosovo. Denna gång fick Europa nog och gjorde som alltid tidgare när Europa fått nog; kallade in USA.
  Den 23 mars 1999 föll för första gången sedan 1945 amerikanska bomber över en suverän europeisk stat. De skulle sätta punkt igen.
  En punkt blev det, men få törs hoppas att det är slutet för krig på Balkan.

Läs fortsättningen