Aftonbladet mediecenter: 100 år med Aftonbladet

Varvsjobbare, strejkledare – och president

Arbetarna på Leninvarvet i Gdansk hyllar strejkledaren Lech Walesa den 31 augusti 1980.

Foto: PETER KNOPP

1990 väljs Walesa till president. Fem år senare avsätts han.

Bild: AP

Lech Walesa blev symbol för frihetskampen i öst
Tidigt på morgonen den 14 augusti 1980 hoppar den 37-årige elektrikern Lech Walesa över stängslet på Leninvarvet i Gdansk.
  Ingen anade det då, men det blev början till slutet på kommunismen i Polen.
Lech Walesa hade börjat arbeta på Leninvarvet redan 1967. 1976 fick han sparken efter att ha varit inlandad i en rad strejker och demonstrationer mot kommunistregimen. Nu tar han över ledningen över en ny strejk på varvet.
  Till en början gällde strejken bara löneförhöjningar och sociala förbättringar.
  Men snart kommer också kraven på mer vittgående reformer. Den 31 augusti lyckas man genomdriva kraven på att självständiga fackföreningar med strejkrätt får väljas.
  Walesa är en lågutbildad djupt religiös bondson vid sidan av de andra mer intellektuellt skolade i Solidaritets ledning. Men han är energisk, diciplinerad och intellektuellt rörlig. Han äger också den politiska begåvningen att rent instinktivt känna vad folkmassan vill höra när han talar.
  Den 22 september väljer fackföreningen Solidaritet, som grundats som en topporganisation för de fria fackföreningarna, honom till ordförande.

Applåderna smattrade när den lilla eltrucken skramlade fram genom Leninvarvets industridjungel av lyftkranar och rostiga traversspår, sotiga tegellador och örlogsflottans halvfärdiga minsvepare.
  Walesa, den kortvuxne, senige, självsäkre welterviktaren sträckte ut armarna i en segergest, och i ena handen höll han en bukett med fem röda rosor.
  Men när arbetskamrater sprang fram till trucken och bad att få hans autograf vinkade han avvärjande.
  Walesa hade bjudit upp mig på flaket för att jag skuller kunna följa honom på färden mellan det stora varvets olika portar, och med en viskning förklarade han varför han inte skrev autografer.
  – Jag är ingen filmstjärna.”

Staffan Heimerson
Aftonbladet 31 augusti 1980

Växer till en massrörelse
På bara några månader växer Solidaritet till en massrörelse för Polens demokratisering med cirka 10 miljoner medlemmar. Den 13 december 1981 slår kommuniststaten tillbaka. Ett militärråd under General Wojciech Jaruzelski övertar makten och utfärdar undantagstillstånd.
  Alla framstående solidaritetsledare grips och interneras. Walesa sätts själv i husarrest under ett år. 1983 får han Nobels fredspris och nu återkallades undantagstillståndet och de flesta solidaritetsledarna friges.
  Fortfarande undertrycks Solidaritet som fortsätter att jobba underjordiskt.
  Samtidigt blir den polska ekonomin allt sämre.
  1988 kommer en ny strejkvåg. Och kyrkan lyckas nu förmedla ett rundabordssamtal mellan Solidaritet och regeringen.
  Den 17 april blir Solidaritet lagligt och får plats i regeringen. Pressfrihet införs. Och den fjärde juni hålls fria val och Walesas närmsta man Tadeusz Mazowiecki blir premiärminister.

Blir allt mer pompös
Nu hade det börjat gå grus i samarbetet mellan Walesa och de andra i Solidaritets ledning. Med åren hade Walesa blivit allt mer pompös.
  I decmber 1990 väljs han till landets president och får nu allt svårare att lyssna på andra. Allt medan Solidaritet faller sönder i rivaliserande grupper. Den ena minoritetsregeringen avlöser den andra.
  Samtidigt visar nu Walesa sina bristande kunskaper i ekonomi.
  Och eftersom han utnyttjar presidentskapets befogenheter till bristningsgränsen stöter han sig med många.
  I valet 1995 förlorar han stort till exkommunisten Aleksander Kwasniewski.
  För Walesa är det svårt att acceptera att hans landsmän inte längre vill ha honom till den landsfader han älskade att spela. För ett par år sedan bildade han ett nytt eget litet parti Polens tredje republiks kristdemokrater.
  Nu säger han att han ställer upp på nytt i presidentvalet nästa år.
  Få tror att han har en chans.
  Men sin plats i historien kan ingen ta ifrån honom.
  Han är mannen som tog upp kampen mot kommunismen och förde sitt land till demokrati.

Bosse Sandström

Folkets hämnd på diktatorn

På juldagen 1989 ställdes den rumänske diktatorn Nicolae Ceausescu och hans maka Elena framför muren och sköts.
   Ceausescus kommunistregim ville ha goda kontakter med väst medan det rumänska folket fick det allt sämre.
  1965 blev Ceausescu kommunistisk regeringschef i Rumänien. Han genomdrev en nationell linje och löste upp banden med Sovjet och närmade sig Kina och Jugoslavien. Trots hårt motstånd från Sovjet och DDR erkände han också Västtyskland 1967. Han vägrade också att delta i Warszawapaktens ingripande för att stävja Pragvåren.
  För att bli ekonomiskt oberoende av utlandet amorterade han också utlandsskulderna. Vilket gjorde att befolkningen drabbades av svåra brister i försörjningen. Folket hölls dock under kontroll av en ökad polisterror. Till slut ställde sig armen på folkets sida.